Logo

    "Balladen om den gamle sjömannen" – att för alltid tvingas återberätta sin historia

    svApril 28, 2023
    What was the main topic of the podcast episode?
    Summarise the key points discussed in the episode?
    Were there any notable quotes or insights from the speakers?
    Which popular books were mentioned in this episode?
    Were there any points particularly controversial or thought-provoking discussed in the episode?
    Were any current events or trending topics addressed in the episode?

    About this Episode

    En av romantikens mest kända dikter är Samuel Taylor Coleridges Balladen om den gamle sjömannen från 1798. Göran Sommardal dyker ner i den mardrömslika berättelsen.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Det är inte helt självklart att man ska låta Richard Burton presentera Balladen om den gamle sjömannen. I så fall för att låta den välljudande versen vara huvudsaken i Samuel Taylor Coleridges Rime of the Ancient Mariner, med dess gungande, sjungande förföriska rytmer, rim och allitterationer.

    It is an ancient Mariner,
    And he stoppeth one of three.
    'By thy long grey beard and glittering eye,
    Now wherefore stopp'st thou me?

    Men lika gärna kan man peka på Balladens skräckscenario och dess gotiska asso­ciationer. För även om Coleridge tillsammans med sin vän och kollega William Wordsworth har fått stå som portalfigurer för den engelska romantiken, så finns i hans ballad om den gamle sjömannen en uppsjö av gotisk rekvisita: otäcka, slemmiga odjur och övergivna skeppsvrak driv­an­de för vinden.

    I Den gamle sjömannens sång är albatrossen en budbärare – "en kristen själ och sänd i Herrens namn" – och där den olycksalige sjömannen är diktaren som dödar detta sändebud. Därför får han bära den döda fågeln som ett kors runt halsen och döms till livslång botgöring: att berätta och åter berätta sin historia.

    Recent Episodes from Klassikern

    ”Guernica” – världens mest kända antikrigsmålning

    ”Guernica” – världens mest kända antikrigsmålning

    Då den baskiska staden Guernica brutalt bombades av Hitler 1937 bytte Picasso ämne på den målning han jobbade på inför världsutställningen i Paris. Det blev antikrigsmålningen som bär stadens namn.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Den har kallats världens mest kända antikrigsmålning. Pablo Picassos enorma svart, vit, grå Guernica som han målade på sex veckor till världsutställningen i Paris 1937. En målning som var en reaktion på Hitlers bombningar av den baskiska staden som bär samma namn.

    Picasso förbjöd sen att målningen skulle återvända till Spanien innan landet åter igen blev en demokrati. Det blev en lång och krånglig väg innan den stora svartvita målningen åter rullades ut i Madrid och återbördades till spanjorerna.

    Cecilia Blomberg tar oss bakåt till historien och till målningen som till sist hitta hem i en sal på museet Reina Sofia i Madrid där hon också träffat Raúl Martínez Arranz som är chef för samlingarna fram till 1939.

    ”Tre systrar” – Tjechovs drama om att vela sig in i fördärvet

    ”Tre systrar” – Tjechovs drama om att vela sig in i fördärvet

    Ryggradslösa velare som står still när tiden manar till handling. Anton Tjechovs Tre systrar från 1901 berättar om människor vars obeslutsamhet för dem i fördärvet.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    En komedi, påstod han själv, men Jenny Aschenbrenner ser tragiska band mellan hans människor och vår tids. Så höga anspråk på livet, så litet som blir av.

    En pjäs som mer än något annat verk i världshistorien sätter fingret på några av människans grundpredikament: hennes orimliga anspråk på mening och hennes fatala oförmåga att bestämma sig för vad som är viktigt i livet. 

    Det är den tredje av den ryska dramatikern och läkaren Anton Tjechovs fyra ”stora pjäser”, den föregicks av Måsen och Onkel Vanja, tre år senare hade Körsbärsträdgården premiär. 

    Medverkar gör också Eirik Stubø, som vintern 2024 regisserar Tre systrar på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

    Klassikern
    svFebruary 25, 2024

    ”Odysséen” – tidernas bästa reseberättelse

    ”Odysséen” – tidernas bästa reseberättelse

    Odysséen måste vara alla tiders mest kända reseberättelse. Den skapades för 2700 år sedan och har sedan dess fascinerat lyssnare och läsare. Mikael Timm är en av dem.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Grundhistorien är enkel: en man som krigat i tio år seglar hem när kriget är slut. Men det händer förstås en del på vägen så det tar tio år innan han ser sitt hus igen. Och för att få återförenas med sin hustru och son måste han utkämpa ännu en blodig strid. 

    Odysseus får uppleva äventyr som skulle räcka till en hel serie katastroffilmer: han träffar människoätande jättar, råkar ut för fruktansvärda monster som sliter hans män i bitar, skeppen slås sönder i hemska stormar men Odysseus. får också uppleva kärlek, vänlighet och helt vanliga problem som brist på mat. Och på vägen möter han inte bara gudar och gudinnor utan också helt vanliga människor som sysslar med matlagning och tvätt. 

     Odysseus är en hjälte. Han är förstås stark, han är kunnig i mångahanda sysslor men framförallt är han en riktig lurifax. Han överlever genom att vara listig. Fast han behöver förstås  hjälp av en och annan gudinna. 

    Men också den sluge Odysseus glömmer ibland bort att välja sina ord och det händer att han lamslås av tvivel och sorg. Han är alltså mänsklig. Kanske är det just hans mänskliga svaghet som gör att generation efter generation känt igen sig i Odysseus trots att ingen upplevt så märkliga saker.

    Om författaren Homeros vet vi inget. Han försvinner bakom sin hjälte, men ibland tycks han blinka till läsaren och säga - ”Det är bara en historia - men visst är den bra!”

    Uppläsare: Max von Sydow

      

     

    Gershwins ”Rhapsody in Blue” – ett experiment inom modern musik

    Gershwins ”Rhapsody in Blue” – ett experiment inom modern musik

    För 100 år sedan den 12 februari 1924 är det konsert på Aeolian Hall på 43:e gatan i New York. Ett nytt kapitel i musikhistorien, säger en besökare om Rhapsody in Blue.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    På konserten är det knökfullt och på plats finns musikaliska mästare som Rachmaninoff, Kreisler, Stokowski, Heifetz - vissa tycker sig se Stravinskij i publiken.

    Konserten heter An experiment in Modern Music. Det är en lång och omfattande konsert - och efter 33 nummer, när alla är som tröttast, med en ventilation som är trasig och musik som låtit rätt enahanda, sätter sig den 26-årige sångskrivaren och musikalkompositören George Gershwin vid pianot. Han ska spela det näst sista stycket på programmet. Bandledaren Paul Whiteman höjer taktpinnen - Palais Royale Orchestra är beredda. Rhapsody in Blue hörs för första gången.

    Den här dagen, för runt ett sekel sedan, klev jazzen definitivt in på den klassiska musikens område. Eller om det var tvärtom...

    För oss, nu, känns jazzharmonier i klassisk musik naturliga. Men då var det annorlunda vilket man faktiskt kan höra när Rhapsody in Blue drygt tio år senare arrangerades om för en symfoniorkester. Om vi lyssnar på en av de inspelningar som genom åren varit den mest spelade, där Erich Kunzel leder Cincinnatis symfoniorkester, hör vi att allt blivit rakare, stramare och inte så många glidningar i tempo och frasering.

    Men då Gershwin och Whiteman själv framför Rhapsody in Blue hör vi redan under den här första minuten hur det drygt två-oktavsstora glissandot, tar ut svängarna mer, hur klarinetten nästan skrattar åt sig själv och sitt läte, hur rytmen helt enkelt har flera och kraftiga jazziga betoningar. Accenterna är tydligare.

    Rhapsody in Blue blev en succé direkt. Under de tre första åren mellan 1924 och 1927 hade Whitemans band spelat den 84 gånger och sålt en miljon plattor.

    Gershwin själv talade mycket om just Amerikas själ, men många gånger nämner man Rhapsody in Blue som ett porträtt av New York.

    Konsertrubriken då, den 12 februari 1924, var "Ett experiment inom modern musik". Nu är experimentet en klassiker.

    Musiken i inslaget är främst från de två inspelningarna gjorda 1924 och 1927 plus den med Erich Kunzel och Cincinnatis symfoniorkester.

    ”Det hemliga sällskapet” – eller konsten att slå upp en konversation med främlingar

    ”Det hemliga sällskapet” – eller konsten att slå upp en konversation med främlingar

    Claes Hylingers roman Det hemliga sällskapet från 1986 är en berättelse om att hitta sällskap i tillvaron där man kanske inte väntar sig det. Och att låta det oväntade, rent av drömska, bli en skola.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Finns det ett hemligt sällskap därute? Som ägnar sig åt de stora frågorna och uträttar viktiga uppgifter? Det undrar Knut Johansson, en ung man från Göteborg, som längtar ut i världen. Han vill gärna sola sig i glansen av stjärnförfattare men genom ett missförstånd hamnar han i andra sorters sällskap och gör helt andra erfarenheter.

    Genom boken Det hemliga sällskapet får läsaren också en introduktion till den surrealistiska och filosofiska traditionen som kallas patafysik. Claes Hylinger berättar själv i korthet om vem som egentligen är en patafysiker. 

    Följ med när frilansjournalisten Hedvig Weibull ger sig ut för att ta reda på om Det hemliga sällskapet finns i den så kallade verkligheten.

    ”Mörkrets vänstra hand” – ett utmanande tankeexperiment av Ursula K Le Guin

    ”Mörkrets vänstra hand” – ett utmanande tankeexperiment av Ursula K Le Guin

    Anna Tullberg om den amerikanska science fiction- och fantasyförfattaren Ursula K Le Guins genombrottsroman Mörkrets vänstra hand.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Den amerikanska författaren Ursula K. Le Guin (1929-2018) var en av de första feministerna inom genren och skrev romaner, noveller och barnböcker.

    I genombrottsromanen ”Mörkrets vänstra hand”, som kom ut 1969, undersöker hon vad som blir kvar när könet inte längre definierar människan.

    ”Kungen var gravid”. En mening som stuvar om bland de invanda tankebanorna där uppe i huvudet. Hur är det möjligt att en kung kan vara gravid? I vilket land då? Svaret är: ren science fiction. Genren framför alla för utmanande tankeexperiment.

    Uppläsare: Magnus Berg.

    Detta är en repris från 2013.

    ”The Crown” – kronan på verket i tv-världen

    ”The Crown” – kronan på verket i tv-världen

    Det handlar om att vara både dyrkad och drabbad. Om välsignelsen och förbannelsen i att vara utvald. Om en tv-serie, som kan föra tankarna till både Sagan om ringen-trilogin och Gudfadern-filmerna.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Tv-serien ”The Crowns” sex säsonger spänner tidsmässigt från Elizabeths vuxenblivande strax efter andra världskriget och hennes kröning till Drottning 1953, över Dianas död 1997 och fram till Charles bröllop med Camilla Parker Bowles 2005.


    En av de mest omtalade - och kritiserade - inslagen i den annars hyllade serien var när Diana återkom som spöke i seriens sista säsong. Men mest kretsar handlingen kring Drottning Elizabeth II. Och om hennes komplicerade relation med sin minst lika komplicerade lillasyster, Prinsessan Margaret: hela värmen och kylan i deras förhållande.


    Många skådespelare har bidragit till att serien fått fina priser och stor internationell publik. Drottningen själv har som vuxen gestaltats av först Claire Foy, sedan Olivia Coleman och slutligen Imelda Staunton.


    Men kanske spelar ändå själva kronan den verkliga huvudrollen. Symbolen som är och blir större än alla inblandade, än kungligheterna som bär den. Med hela vikten och tyngden i ett ämbete som till sin natur måste sväva ovanför oss dödliga.


    Kulturredaktionens Mattias Berg har sett, och sett om, de sex säsongerna av tv-serien ”The Crown”.

    ”West Side Story” av Leonard Bernstein – när Romeo och Julia tar ton

    ”West Side Story” av Leonard Bernstein – när Romeo och Julia tar ton

    West Side Story av Leonard Bernstein från 1957 är en modern tolkning av Romeo och Julia, komplex och känslig. Per Feltzin om en milstolpe i musikalens historia.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    En septembernatt i New York. Året är 1957. På restaurang Sardi's är det nervöst.

    Alla är där: tonsättaren, koreografen, sångarna, dansarna - alla. Man småpratar och väntar på morgontidningarna. Trots publikens stora jubel och vännernas ryggdunkningar vet alla att det är kritikernas ord som avgör om en uppsättning på Broadway överlever.

    Så kommer morgontidningarna och de börjar läsa Herald Tribune där den mest fruktade kritikern finns. "Jag har sett den mest vilda, rastlösa, elektriska dansen på ett drygt decennium. Den radioaktiva strålningen från West Side Story sänker sig fortfarande ner över Broadway denna morgon."

    Reaktionerna på Leonard Bernsteins West Side Story var med några få undantag positiva. Redan då talade man om en milstolpe i musikdramatikens historia.

    Ser vi bara till berättelsen, en modern tolkning av Romeo och Julia, har den djup, komplexitet och känslighet. Musikalen har till och med vågat sig på att delvis följa Shakespeares tragiska slut. Det är ovanligt i USA, och här lät man båda akterna sluta med döda ungdomar på scenen.

    Det var inte den första musikalen med ett allvarligt socialt tema, men ett av de första, där samtiden fanns på scenen. I West Side Story fick man se de riktiga tonårsgängen. Här var det New Yorks invandrade puertorikaner, Sharks, som mötte de tuffa amerikanarna, Jets. På 50-talet var det här mest ett problem för de riktigt stora västerländska städerna. I dag angår det många fler.

    Den stora betydelse som dansen har för West Side Story gör den fortfarande unik. Sångerna och danserna är lika viktiga för handlingen. Den koreografi som Robbins skapade då, 1957, är nu en grundsten i modern dans.

    Bernstein ville, med egna ord, "skapa en otrolig blandning av det abstrakta och det realistiska, poesi och prosa - både och - och ändå inget av det."

    Samtliga musikexempel är från filmmusikinspelningen 1960.

    Källor: Ögonvittnesbeskrivningar och böcker - bland andra Meryle Secrests Leonard Bernstein - A life på Alfred A. Knopf och Humphrey Burtons Leonard Bernstein på Faber and Faber.

    Hoffmanns sagobok ”Der Struwwelpeter” – nedbrytande eller uppbygglig?

    Hoffmanns sagobok ”Der Struwwelpeter” – nedbrytande eller uppbygglig?

    Han står där bredbent i damasker och tittar på läsaren med något som unga idag skulle kalla en resting bitch-blick. Är det boken som aldrig borde ha tryckts eller rentav en av världens bästa sagor?

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Tumsugaren Konrad som får sina tummar avklippta. Flickan som leker med elden och brinner upp. De våldsamma och moralistiska berättelserna i Henrich Hoffmanns sagobok från 1845, ”Der Struwwelpeter”, eller ”Pelle Snusk” som den svenska titeln lyder, är en av de mest spridda och översatta barnböckerna någonsin. Den har inspirerat många efterkommande författare och gjort stora avtryck, inte minst i populärkulturen.

    Men ville Hoffmann skrämma eller underhålla sin unga läsare? Anna Tullberg berättar sin och mormors historia om Pelle Snusk - ”Der Struwwelpeter”.

    Som uppläsare hör vi Annika Sherwin.

    Marlen Haushofers roman ”Väggen” – apokalyps eller psykbryt?

    Marlen Haushofers roman ”Väggen” – apokalyps eller psykbryt?

    Under åren som gått har Marlen Haushofers roman Väggen från 1963 tolkats på otaliga sätt. Är det efter kärnvapenkriget eller ett inre sammanbrott? Själv kallade hon den för en katthistoria.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    En medelålders kvinna åker upp i Alperna och när hon vaknar på morgonen är hon ensam bakom en osynlig vägg. På andra sidan kan hon se människor, som stelnat i sina gester. Hon finner sig i situationen. Nu måste hon lära sig att överleva: mjölka, hugga ved, odla.

    Författaren Marlen Haushofer levde ett borgerligt liv i en österrikisk småstad. 1963 kom ”Väggen” ut, och den blev hennes mest kända roman även om berömmelsen var postum.

    Kvinnan i ”Väggen” skriver ner sin redogörelse, en dagbok på baksidan av några almanacksblad över dagarna som går. Om vänskapen med djuren. Om meningen med livet. Och här finns också dramatik, en osynlig fiende som rubbar balansen. Vad är ont och gott? Vad är gemenskap och vad är ensamhet?

    Kritikern Rut Halldén skrev om Marlen Haushofer att ”det är som om hon slitit av ögonlocken för att bättre kunna se.”

    Katarina Wikars ger sig in bakom ”Väggen”, som uppläsare hör vi Anna Godenius och medverkar gör också bokens första översättare Per-Erik Wahlund i en inspelning från sent 90-tal.