Hoppets seger över hopplösheten

När Jesus blev korsfäst år 33 så fanns det bara någonstans runt 120 personer som var hans lärjungar. Idag 2000 år senare är det 2,3 miljarder människor som bekänner sig som hans lärjungar. Det vill säga drygt var tredje människa på jorden. Inget på jorden är större än Kristi kropp. Men har du någonsin funderat på hur i hela världen det gick till? Hur kommer det sig att en liten grupp lärjungar växte från 120 till att bli 2,3 miljarder? Jo på grund av en sak: uppståndelsen. Den förändrar allt. Därför att den är den allra viktigaste händelsen i hela mänsklighetens historia. För två söndagar sedan inledde jag en gudstjänstserie som handlar om vilken roll Jesus uppståndelse har och hur den faktiskt gör skillnad i våra liv redan här och nu. Under dom här fyra veckorna så försöker vi ta reda på varför Jesus död och uppståndelse verkligen förändrar allt. Jag hoppas verkligen att det här ska få bli till välsignelse för dig, att dessa söndagarna ska fylla dig med liv med hopp och med glädje. Men inte bara dig utan även människorna som finns runt omkring dig. Min bön är att du skulle kunna dela och ge hoppet vidare. För jag är övertygad om att det finns människor i din närhet som längtar efter att få uppleva liv, som längtar efter glädje i tillvaron och som skulle må gott av att få upptäcka hopp, som det handlar om idag.  Jag vill ta dig med till några verser i Efesierbrevets 1:a och 2:a kapitel. Paulus som har skrivit brevet till församlingarna i och runt Efesos, sitter fängslad i Rom. Sitt brev förklarar han bland annat vad det innebär att leva det nya livet med Kristus. Men själva grunden till allt han skriver om, lägger han i kapitel 1 och 2. För att vi ska få koll på själva sammanhanget så kommer jag läsa från kapitel 1 med start i vers 17.