Ulf fick en av de första vilje-styrda robotarmarna i världen: ”Är en del av något stort”.

När Ulf Karlsson var 22 år, miste han sin högerarm i en fartygsolycka. Det dröjde tills han blev 40 år, innan han kände sig hel igen, med en av världens första, viljestyrda robotarmar.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Alla säkerhetsåtaganden var gjorde men fartygets stora fläkt startade ändå av någon anledning när Ulf utförde underhållsarbete på den. Halva hans högra arm trasades under några sekunder sönder av de stora fläktbladen.

Hans kollegor på båten gjorde vad de kunde för att stoppa blodflödet och han transporterades till ett sjukhus på land men Ulfs arm kunde inte räddas. Länge valde Ulf att leva vidare utan någon protes. Den han hade provat, var inte till någon större praktisk hjälp och Ulf kände sig mer bekväm att leva som enarmad. Men 2017 så fick han en chans att få ta del av en unik teknisk uppfinning - en robotarm som med avancerade operationer kan styras av Ulfs egna vilja. Ulf blev då en av fyra personer i hela världen med en sådan robotarm, ett hjälpmedel som kom att förändra allt för honom.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Tionde avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

För fem år sen levde Emilia Dexhav sitt drömliv. Hon skulle starta företag och leva på hästar. Men så ändrades allt. I en bilolycka miste Emilia sitt högerben. Nu har hon istället fem olika ben.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Nionde avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

När Emilia vaknar upp på intensivvården förstår hon först inte hur allvarligt skadad hon är. Men det är så illa att hennes högerben måste amputeras och plötsligt måste 19-åriga Emilia ställa sig en rad frågor om vad detta innebär för hennes drömmar och mål i livet. Emilias största intresse innan olyckan var att rida, skulle det ens vara möjligt nu? Hon bestämmer sig tidigt efter operationen att benprotesen ska bli hennes bästa vän och att amputationen av hennes ben inte skulle stoppa de  mål hon har i livet. Och i dag rider Emilia dagligen med målet inställt på Paralympics.

När Greta bara var tio år gammal, vaknade hon av att hon fick en stroke. Vägen tillbaka har varit svår, och den pågår fortfarande. Men med den elektriska dräkten, hittar hon orken att kämpa.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Åttonde avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

Greta Svantesson fick en allvarlig stroke när hon var 10 år. Efter det så är livet sig inte likt. Greta har nu konstant huvudvärk och hjärntrötthet på grund av den hjärnskada som uppstod efter hennes stroke.

”Det är som att någon hela tiden knackar mig i tinningen. Alla intryck blir för starka och jag kan sova hur länge som helst, liksom gå in i dvala.”

Men när Greta är 13 år finner hennes pappa en forskningsstudie som söker efter personer som ska testa ett helt nytt hjälpmedel - en helkropps-dräkt med elektroder som stimulerar musklerna. Dräkten hjälper Greta och lindrar den konstanta huvudvärken. Hennes muskler kan, när hon har på sig dräkten, slappna av och hennes kroppsrörelser blir mjukare.

Linus Johansson, 23, har ungefär en procent syn kvar. Det kan komma en dag då han blir blind. Men det känns inte längre lika skrämmande, tack vare talsyntesen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Sjunde avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

När Linus var 12 år gjorde han en skrämmande upptäck. Han kunde inte se någonting med sitt ena öga. Hans synnerv hade skadats så mycket på grund av grön starr att synen till slut försvann på hans vänstra öga. Det högra ögat kunde han fortfarande se med, fast våren 2023 blev även synen på det ögat kraftigt försämrat.

Men när Linus kom i kontakt med hjälpmedlet talsyntes – förändrades allt för honom.

”För mig betyder talsyntesen oerhört mycket. Jag orkar med betydligt mer om dagarna. Jag är liksom inte helt slutkörd på kvällarna efter att ha hållt på med telefonen hela dagen”, säger Linus.

Talsyntes är namnet för tekniken som skapar artificiellt tal för att efterlikna människans röst skapat med datorer. Talsyntes kan implementeras både i programvara och maskinvara.

Malin Gerdle, 31, har en ovanlig sjukdom som gör att hon är i konstant, intensiv smärta. Men med sitt bästa hjälpmedel vid sin sida, smärthunden Melker, känns livet uthärdligt.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Sjätte avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

När Malin Gerdle, 31, öppnar dörren till sitt hus, kommer en vitlockig spansk vattenhund inspringande i full fart. Han heter Melker, och sprudlar av energi.

Men när Malin tar på honom hans arbetsväst, den gula där det står ”assistanshund” på, blir han genast helt stilla.

”När han får på sig den så vet han vad det är som gäller”, säger Malin.

Och vad som gäller? Det är att ha fullt fokus på Malin, för att kunna hjälpa henne att hantera sin smärta.

För Malin har ont, konstant.

”På natten och på dagen och... Jag får aldrig, aldrig, vila. Det är tufft”.

Malin har en ovanlig diagnos som heter CRPS, komplext regionalt smärtsyndrom. Det är en sjukdom där ditt nervsystem signalerar till din hjärna att du har ont, oavsett om du är skadad eller inte.

”Smärtan är oftast väldigt, väldigt intensiv. Men i perioder är den ännu starkare. När den är som allra värst så ligger jag ner och vet knappt vad det är för dag eller tid på dygnet. Jag kan få minnesluckor”.

Och när man känner så intensiv smärta, alla timmar på dygnet och i flera år, blir man expert på att ignorera den. Det är här Melker kommer in.

”Han hjälper mig genom att säga ifrån att 'nu har du för mycket smärta, nu måste du vila', och han säger det genom att luta sig mot mig. Om jag då lägger mig ner så kommer han och lägger sig på mig, vilket gör mig lugn. Och efter ett tag brukar smärtan lugna sig”.

Men det fanns en tid, då Malin inte hade ont. Det hela började i gymnasiet då Malin tränade inför en halvmaraton. Hon fick ett löparknä, alltså, att utsidan av knät blir överbelastat. Det gör ont, men ska gå över efter ett par dagar.

Men för Malin, slutar det aldrig. Istället eskalerar det, och börjar gå ut över jobb och livet. När hon är 24 år gammal får hon sin diagnos. Men det är för sent för att rädda hennes knä, CRPS, har gjort att vävnaden dog- och de måste amputera från knät nedåt.

Det är också då som hennes läkare föreslår att hon borde skaffa hund. Hon får Melker, precis innan amputationen, och sen dess är de bästa vänner.

Och efter fyra år tillsammans, beslutar hon sig för att utbilda honom till smärthund.

Malin kommer förmodligen att leva med smärtan i resten av sitt liv, men med Melker vid sin sida, känns det hela mer uthärdligt.

”Du betyder allt för mig Melker. Precis allt”, säger Malin och borrar ner ansiktet i den vitlockiga pälsen.

Matilda Ahdrian, 28, låg på dödens rand som sjuttonåring på sjukhuset. Hennes inflammerade tarm hade lämnat henne med sömn- och näringsbrist. Men med en stomipåse på magen, fick hon livet tillbaka.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Femte avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

28-åriga Matilda Ahdrian i Göteborg, har en påse, som sitter fast på magen. Tar hon av påsen, som sitter fast med ett klister, ser man en bit av insidan på hennes tunntarm.

Hon har döpt honom till Gunnar.

”Jo, men de själva min stomi, heter ju Gunnar. Sen så byter vi ju påse varje dag. I så fall är det uppe på Gunnar 3000… någonting.”, säger hon.

En stomi är en slags operation, där man gör en öppning på magen där man för ut yttersta delen av tarmen och syr fast den. Sen fäster en påse över öppningen också går man på toaletten i påsen.

Matilda har en stomi för att lindra sin sjukdom, som kallas Ulcerös Kolit. Det är en slags blödande inflammation i tjock- och ändtarmen och som man har resten av livet. Och hennes var så pass aggressiv att man tillslut opererade bort hela hennes tjocktarm. Och liksom, kopplade ur hennes ändtarm.

Hon har haft ”Gunnar”, sen hon var sjutton år gammal.

”Men Gunnar har har gett mig mitt liv tillbaka. Hade jag inte fått den hade jag inte kommit ut ur sjukhuset levande”.

Men Gunnar, som känns så självklar för Matilda idag, brukade vara helt otänkbar. När hon fick sina första skov som femtonåring, berättade läkarna att det var den allra sista utvägen.

”Men bilden man får av stomi när man får höra om det är, är mer såhär, okej, men där ska inte jag hamna”.

Men efter två år av svåra magsmärtor, näringsbrist och sömnbrist, är hon på dödens rand på sjukhuset.

Och när läkarna meddelar den då sjuttonåriga Matilda att de måste akut operera bort hennes inflammerade tarm och ge henne stomi, är det inte längre en sista utväg, det är en räddning. Matilda gråter tårar av lättnad under sjukhusfilten.

När hon vaknar, har hon inte längre någon tjocktarm, och istället en påse på magen.

”Egentligen så fort jag vaknade från narkosen och då var det så här 'Den heter Gunnar', och då kan man inte ändra på det”, säger hon.

På två år hade Matilda ätit 6726 medicintabletter för sin ulcerös kolit. Sen hon fick Gunnar på magen, har hon inte tagit en enda.

”Men Gunnar betyder ju egentligen att det är mitt kvitto på att jag lever och det är mitt namn. Det är min chans till livet”, säger Matilda.

Birgitta Strandberg, 68, kämpar med en sällsynt sjukdom där hennes kropp stelnar i ett extra skelett. Men hon är i konstant rörelse, tack vare sin specialbyggda rullator.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Fjärde avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

I Liatorp, Småland, lyfts 68-åriga Birgitta Strandberg från sin specialbyggda stårullator, till sin specialbygga ståfåtölj. Birgitta kan inte sitta eller böja på sig, hon är fast i en stående position.

”Jag är stel som en skyltdocka, det är en bra förklaring på mitt handikapp tycker jag!”

Birgitta har en av världens mest sällsynta sjukdomar, som heter Fibrodysplasia Ossificans Progressiva (FOP). Där muskler, senor och ligament förvandlas till ben och kroppen låses i olika positioner. Processen kan triggas igång av så lite som ett myggbett.

När hon var 50 år, stelnade Birgitta så pass att hon inte längre kunde gå. Och det var då som jakten började på rätt hjälpmedel.

”Det har varit så mycket genom åren!”

Efter många bortslösade timmar på britsar och liftar, insåg man tillslut att inget massproducerat kommer att passa Birgittas stela kropp. Det var då man byggde hennes specialgjorda stårullator.

”Helt perfekt”.

Den gör det lätt för att skjutsa henne såväl inomhus som utomhus- och utomlands.

”Jag har varit på Teneriffa 39 gånger, det hade jag inte kunnat gjort utan den!”.

Det är en vanlig rullator från början, där man byggt en bräda mellan hjulen och en båge runt höfterna, som hennes assistenter håller i för att skjutsa henne framåt.

”Jag vill inte vara i stillhet. Och utan den hade jag inte kommit någonstans. Den betyder livet”.

Dokumentärserien görs av Alice Edwards och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.

Chulle förklarades dövblind vid 27 års ålder. Men efter en operation med något som kallas kokleaimplantat, fick hon en ny hörsel och ett nytt självförtroende.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Tredje avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

36-åriga Chuleekorn Kawinakevara sitter i sitt vardagsrum i Falun och lyssnar på hur hennes barn leker i rummet bredvid. Men för bara tre år sen, hade hon inte hört någonting av varken barnens lek, eller något annat.  

Chuleekorn, som kallar sig Chulle, föddes med skador på både ögonen och öronen. Ju äldre hon blev, desto sämre blev både hennes syn och hörsel. Inga hörselapparater eller ögonoperationer hjälpte. 

När hon var 27 år gammal, förklarades hon dövblind. 

”Så det slutade med att jag liksom gav upp. Jag orkade inte bry mig. Det kändes som att jag var så utanför världen, vet ingenting vad som hände liksom”. 

Då började hennes läkare tjata på henne att hon skulle testa kokleaimplantat, CI.* Chulle säger ja. 

Efter operationen blir Chulle en del av den, ibland öronbedövande högljudda världen. Ljud hon aldrig förr har hört strömmar in från alla håll, och hon kan inte använda synen för att avgöra vad det är som låter. 

Men trots att hon nu kommer spendera resten av sitt liv med att lära sig ljuden runtom henne, så har hon också fått tillbaka sitt självförtroende. 

”Jag kan kommunicera med mina barn, jag kan hänga med, jag kan gå på möte, jag känner att jag kan vara delaktig i kommunikationen. Jag vågar gå ut med, jag vågar träffa andra kompisar, jag skuggar mig inte för sociala livet”. 

Dokumentärserien görs av Alice Edwards och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.

Efter en rad livshotande och misslyckade operationer ska rullstolen, som varit med 39-åriga Anders Andrae sedan tonåren, få en helt ny betydelse.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Andra avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

Anders Andrae tar sig fram med sin rullstol i höstiga parken Tanto i Stockholm. Stigarna är leriga, men Anders är van vid att ta sig fram i svårt terräng. Han har tagit sin rullstol uppför berg och över fjällmarker.

Men så har det inte alltid varit.

Anders föddes med ryggmärgsbråck, och har använt rullstol sen tonåren. Det var inget han reflekterade närmare på, rullstolen var en självklar del av kroppen.

Men hjälpmedlet och naturen ska komma att få en helt annan betydelse i hans liv. Det börjar med en rad misslyckade operationer, när Anders var 39 år gammal.

”Magsystemet pajade totalt. Allting gick snett. Jag höll på att dö vid flera tillfällen. Jag blev deprimerad och började dricka alkohol”.

Men Anders beslutar sig för att ta sig ur mörkret. Han går till en psykolog som ber honom sätta upp tre mål för framtiden. Ett av dem blev att ta sig upp för sydligaste toppen i Svenska fjällmassivet.

Det var bara startskottet.

Idag har han i flera år tagit ut människor med vitt skilda funktionsnedsättningar i fjäll och skog och jobbat på heltid med att få fler att våga mer.

”Min relation till min rullstol har ändrats jättemycket. Den betyder allt för mig. Den gör att jag kommer ut i skogen, får frihet och gemenskap”.

Dokumentärserien görs av Alice Edwards och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.

Sofia Karlsson, 39, kämpade länge med sin svåra diabetes typ 1. Men en dag så ska allt plötsligt ändras. Hon märker att hennes Chihuahua Vimpan reagerar på när hennes blodsocker svänger.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En transkriberad version av avsnittet finns under artikeln.

Första avsnittet i serien ”Hjälpmedlet som ändrade allt”, om personer som lever med en skada eller en sjukdom, och om upptäckterna som förbättrade deras liv.

I 39-åriga Sofia Karlssons lägenhet i Göteborg, står en liten guldig chihuahua som heter Vimpan- och stirrar på henne. 

I munnen håller han en lila fläta som han alltid har redo i sitt halsband. Han försöker visa Sofia, som har diabetes typ 1, att han har känt doften av att hennes blodsocker rasat.

Och han har alltid haft rätt.

”Och då kör vi godis, som vanligt. Bästa lönen om man är en matglad chihuahua”, säger Sofia och plockar fram burken.

Sofia har alltid haft en svårhanterlig diabetes som lett till dåliga värden och en rad skador på kroppen. En dag, av en ren slump, märkte hon att Vimpan alltid reagerade på när hennes blodsocker svängde.

”Man blir jättetaggad för man inser att det här går ju blir hur bra som helst!”

Efter ett år blev Vimpan färdigutbildad, och Sofias liv har aldrig varit densamma.

”Det har ju inte hänt nåt allvarligt sedan han kom. Mina värden har blivit bättre, mina ögon har blivit bättre. Det har inte behövts några ambulanser och jag klarar mig mer själv”, säger Sofia.

”Vimpan betyder allt för mig. Han är en kär familjemedlem. Han är ett arbetsredskap. Vi har ett band som är svårt att beskriva”.

Dokumentärserien görs av Alice Edwards och produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio P1.