Västindisk munksäl – Columbus första offer

I miljoner år kilar den omkring med sina svarta sammetskulor till ungar Ifred på sin ensliga ö. Men så klev tysken Max Schlemmer iland med en udda idé som ska få katastrofala konsekvenser.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I avsnittet medverkar Torbjörn Ebenhard, Centrum för biologisk mångfald.

Den var en liten fisk som simmade i Gennesarets sjö, där Jesus enligt berättelsen gick på vattnet. Sedan 1990 anses den vara utdöd och den är inte ensam över 80 arter insjöfiskar har utrotats.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Medverkande: Gunilla Linden, präst i Svenska Kyrkan och Karin Glaumann, fiskexpert på svenska WWF.

Visste du att där solstolar nu står uppradade på Medelhavets öar promenerade förr pyttesmå elefanter omkring inte ens en meter höga? De kan också vara grunden till myten om de enögda cykloperna.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Medverkande: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald; Maria Lowe Fri, arkeolog.

Den var kanske det märkligaste däggdjuret på land, som hoplappad av en gris, en hare och en igelkott. Men sedan mitten av 1900-talet är 30 miljoner år av unik evolution puts väck.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Medverkande: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för biologisk mångfald.

De var de mest gigantiska fåglar som någonsin funnits tre meter höga och tunga som oxar! Men sen kom människan. Nu är de borta för alltid, från ön som är världens kanske allra märkligaste.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Medverkande: Johan Lind, naturfotograf och etolog vid Stockholms universitet.

Världens största insektssvärm någonsin satte skräck i amerikanska nybyggare på prärien 290 mil lång med över tolv BILJONER gräshoppor! Men 30 år senare är den borta för alltid. Hur kunde det ske?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Historien om Klippiga bergens vandringsgräshoppa är en tvillingberättelse till vandringsduvan, som ju också drog omkring i massiva flockar i Nordamerika. Men vandringsgräshoppan var ett strå vassare. 1874 uppskattades en enda svärm bestånd av 12,5 BILJONER, vara 290 mil lång, 18 mil bred och sammanlagt väga 27 miljoner ton. Svärmarna beskrevs som en snöstorm som förmörkade solen när de drog in över prärien. De slukade inte bara skördar, utan gnagade också i sig läder, trä, ull och till och med kläder på folks ryggar!  

Nybyggarna på prärien fick panik. I Nebraska var det till och med lag att alla vuxna skulle jobba minst två dagar med att försöka få bort dem, annars väntade $10 i böter. Men vare sig krut, gift eller en slags dammsugare(!) hjälpte och många fick lämna sina hem.

Så småningom avtog svärmarna och bönderna gjorde sig beredda på att de skulle komma tillbaka, som de alltid bruka göra ungefär vart tionde år. I Minnesota byggdes till och med ett kapell, Grasshopper Chapel, där man kunde be för att hålla framtida svärmar borta. 

Men åren gick och inga svärmar kom, faktiskt till slut inte en enda gräshoppa. 1902 sågs den allra sista i södra Kanada. 

Hur kunde den bara försvinna? Frågan gäckar forskare i över hundra år. Svaret ska ge en inblick i gräshoppornas märkliga liv, men också berätta om vilka konsekvenser människans omvandling av landskapet kan ha.

I avsnittet medverkar Moa Pettersson, entomolog på ArtDatabanken.

En lysande blå fågel som varit utrotad i hundratals år. Så plötsligt upptäcks den i en tavla av självaste Paul Gauguin! Men vad kan konst egentligen kan säga om en försvunnen värld?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Medverkande: Carl-Johan Olsson, intendent på Nationalmuseum.

Den var en tjusig liten fågel med rött på bröstet. Men mot en miljon ormar hade den inte en chans. Ormarna har utrotat nästan alla fågelarter på ön Guam i Stilla havet tack vare människan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I säsongens andra avsnitt av Borta för alltid berättas en skräckartad historia där slutet på ett krig blir början på ett annat. Det handlar om den bruna trädormen som med människans hjälp lyckats ta sig till Guam.

I elva år bodde biologen Björn Lardner på ön för att forska på ormen. I Borta för alltid berättar han om förödelsen den orsakat, så att knappt någon fågelsång längre hörs. Men också följdeffekterna av att fåglarna försvann – det är numera fullt av spindlar och spindelnät!

Amerikanska försvaret bedriver nu en intensiv kamp för att förhindra att ormarna sprids till fler öar. Mot ormarna på ön har man tagit till ett nytt och spektakulärt vapen: råttor som proppats fulla med huvudvärkstabletter och sedan skjuts ut från helikoptrar!

I tusentals år levde den vid vår sida och dyrkades av oss människor. Men så utrotades den och vi var i högsta grad inblandade när vi vräkte den från sitt hem.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Grottbjörnen är nog säsongens största kändis, kanske på grund av romanserien Grottbjörnens folk av Jean M. Auel. Där dyrkades det skräckinjagande djuret och var en del av stenåldersmänniskans skapelseberättelse – det var grottbjörnen själv som gav dem nya hem genom att leda dem till grottorna. Tacken för det? Utrotning.

Mycket tyder nämligen att människan bidragit till att grottbjörnen försvann för cirka 22.000 år sedan, genom att vi helt enkelt vräkt dem från sina hem. Grottbjörnen var mycket ortstrogen och därigenom sårbar. Men så skräckinjagande var den inte – den var vegetarian, på samma sätt som en panda!

I Borta för alltids tredje avsnitt för säsongen berättas grottbjörnens historia. Medverkar gör Erik Ersmark på Centrum för Paleogenetik och Thea Ahlner, bibliotekarie och Grottbjörnens folk-fantast.

Den var helt unik av alla fåglar. Men så inleddes en hetsjakt på grund av det senaste modet. Nu har de nyzeeländska skogarna fyllts med helt andra arter som ansågs vara bättre.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

På listan med djurarter vi utrotat sticker några platser på jorden ut. En är Nya Zeeland, som återkommer gång på gång. En förklaring är att hit kom människan väldigt sent. En annan att här maxade den västerländska människan sin hänsynslöshet. Historien om huian är ett praktexempel. 

Huian var en otroligt vacker och märklig fågel. Unikt bland fåglar hade honan och hanen helt olika näbbar, honan lång och smal, hanen kort och tjock. Bland maorierna var huian högt skattad. Visserligen jagades den och fjädrarna användes som utsmyckning, men under sommaren var det jaktstopp. Det stora knytnävslaget stod européerna för när de kom.

Nu höggs skogar ner i rask takt. Huian var beroende av gammelskog där den pillar ut insekter ur gamla döda träd som en hackspett. På det en skenande jakt. Den tjusiga huian var ett måste för samlare och muséer världen över och ju ovanligare den blev, desto högre blev priset, inte minst för att dess fjädrar hade blivit senaste modet.

Att den kunde utrotas spelade ingen roll. Den koloniala synen var att allt europeiskt var bättre, både människor, djur och natur.
– Det som vi har i det västerländska samhället var alltid överlägset, berättar Torbjörn Ebenhard, på SLU:s Centrum för Biologisk Mångfald.

Huians läte finns inte bevarat, men däremot minns en maorisk man hur den lät i en inspelning från slutet av 1940-talet. I de nyzeeländska skogarna hörs den inte längre vissla, däremot massor med taltrastar och bofinkar som européerna tog med sig hit.