Bildande samtal

Hej allihopa och välkomna med till Förbundsarenans podcast Finansierings- funderingar. Under tre avsnitt ska vi ta och träffa tre olika personer med olika bakgrund och anknytning till tredje sektorn. Vi kommer att belysa olika teman om och kring finansieringskällor. Vi kommer lyssna till erfarenheter, så kallade "dos, and dont's". Den här podcasten är ett samarbete mellan oss på Förbundsarenan och Bildningsalliansen. Ett extra tack till Johanni Larjanko.som hjälpt till med teknik, editering och varit bollplank. Podcasten syftar till att ge er lyssnare både idéer och insikter kring olika finansieringskällor. Vi kommer lyssna på erfarenheter till erfarenheter från våra gäster. Vi kommer höra om framgångar och motgångar, kanske till och med nya idéer. Idag ska vi tala om testamentdonationer. Visste ni att en registrerad förening i Finland får aktivt be om testamentedonationer utan att ha ett insamlingstillstånd? Det betyder alltså att en förening, ett förbund, en organisation som är registrerad, får lov att be om gåvor via testamenten. Men hur gör man detta i praktiken? Jag är mycket glad att kunna sitta med ett utrivet litet papper här från tidningen Kyrkpressen, och framförallt är jag glad att en av de personer som ligger bakom den här annonsen i Kyrkpressen, Kalle Sellström från Församlingsförbundet, är med oss här idag som vår premiärgäst. Tack Kalle att du är här och välkommen med!

Kul att vara här. 

Du har ju sett den här. Det är en annons från tidningen Kyrkpressen. Det är Församlingsförbundet som skriver om möjligheten att testamentera till er som förbund. Första frågan: var den svår att skriva.?

Man behöver kanske tänka lite mera än när man annonserar om ett seminarium eller en resa eller liknande. Alltså så att formuleringen tilltalar på något sätt, att det gäller att ge eller att på något sätt snyggt lyfta fram den här möjligheten. Att eventuellt överväga, liksom aktualisera frågan hos mottagaren och väcka tanken tänk om. Man kan inte gå ut med så stora, ja så stora bokstäver att du där kom hit med pengarna, utan man ska göra det snyggt på något sätt. Att få folk att tänka tanken.

Kanske väcka förtroende?

Ja, jag tror det. Mycket handlar om det där att man liksom sår ett frö liksom väcker saker.

Ja.

Det finns säkert många som inte går aktivt och tänker på sitt testamente. Så om man på något sätt lyckas få folk att fundera på det så.

Ja, jag håller med helt. Och om vi tar ett steg bakåt, vi ska gå tillbaka till annonsen alldeles strax, men vad var det som fick Församlingsförbundet att sätta in denna annons? Det som har fått er att tänka i de här banorna kring just testamente och nationer, vad var det som startade detta?

Det här aktuella annonsens får vi helt tacka Förbundsarenan och en nätverksträff för.

Tackar tackar!

Men donationer alltså. Vi har under lång tid annonserat mera och mindre aktivt. Men jag blev inspirerad av den här träffen och tänkte att nu tar vi lite nya tag och aktiverar oss igen. Med den här typens annonsering Och det som kanske var var det där. Min insikt var ju det där att det här är faktiskt ett långsiktigt projekt.

Det är ju det.

Jag har nu jobbat över tio år på Församlingsförbundet och under min tid så har vi fått ett testamente och då blir man. Man kan kanske bli lite sådär, ge upp hoppet, det är nog inte värt besväret. Men det som vi diskuterade på den här träffen var ju det där att det så långa perspektiv att man sätter in en annons år 1 så får någon idén att börja överväga det och sen komma till skott med att skriva ett testamente. Men det där är ju jättelänge i dagens läge så det kan vara att vi är vid år 27 när det här testamentet sen förverkligas och det där kommer organisationen till godo så som så när det handlar just om det. Att man planterar lite frön nu. Man får räkna med att det kan ta länge innan det bär av frukt i form av ett testamente. 

Man kan ge testamente som donation. Så är det ju också en allmän annons för organisationen. Men alltså en påminnelse att vi finns som vi jobbar på och vi gör gör vad vi kan med de resurser vi har fått. Så så är det värt. Det får man ju direkt när man får synlighet för sin organisation. Men det är nog långsiktigt.

Ja, absolut är det långsiktigt och är en sak som väldigt ofta kommer upp nu när jag har talat med både organisationer om testamenten, donationer men också sakkunniga så ser vi att det inte går tillbaka till att väldigt mycket handlar om givare beteenden så att det är en typ av givare beteende som vi har i Finland som är ganska vanligt. Det är ju att du som privatperson ger x antal pengar till en organisation som du tycker jag har ett viktigt jobb. Men just det här beteendet att tänka att även när en person går bort, att när en person dör så kan man också ge till organisationen och det är ju att försöka ändra ett givare beteende och verkligen ett långsiktigt arbete. Du sa här att ni har under den tiden som du har varit ledare som är ungefär tio år så har det varit ett sådant här testamente som har fallit ut då. En sak, men behöver absolut inte nämna summor. Men om vi tittar på just det testamente som ett exempel. Det här är nämligen det som många frågar mig också. De blir lite oroliga att testamenten brukar ofta hektar olika typer av begränsningar eller villkor.

Hur var det för er där ni fick tag i testamentet var också en massa villkor, eller hur gick den processen till? Kan du berätta.

Lite när det var något helt enkelt en allmän och en allmän vilja önskan att att egendomen skulle tillfalla vår organisation utan något desto mera specifikationer? Så det var ju. Det var ju lätt att inte ta emot och litat på att använda, lätt att placera, inte sätta det, sätta det liksom i i det här så att vi kan. Vi kan använda det för den verksamhet som vi som vi redan har. Vi börjar skapa något nytt kring det här. Men men, nu är det ju en del. I det här fallet handlar det om en ensam ensam person. Har Andersson som enda testamente mottagare så får man ju lite rollen av arv, ja nästan som en anhöriga. Att mitt i allt det man den son som står kvar då med en persons egendom och och vi fick ta hand om 01:01 hos en bilar och det där annan egendom och liksom förvalta det alltså från första stund på 01:01 bra och ansvarsfullt sätt då. Och det bör man ju hektar en viss som det i alla fall en mental beredskap på. Och kanske också bra.

Bra Det här kontaktar folk som man kan anlita och vända sig till när det blir ganska praktiska frågor mitt i allt det. Hur gör vi med det här i den här delen av egendomen? Att det är ju inte så att det kommer in en summa på kontot nu och saken är klar med det, utan det är ju faktiskt egendom av varierande slag som.

Man behöver ta hand om. Det är ganska viktigt att man har mental beredskap för att många gånger är det ju så att testamentet kanske snarare är just fast egendom än att det är bara pengar. Det där är en väldigt bra sak att komma ihåg. Jag tror att många av de som har fonder som har fått olika typer av testamente nationer, de känner säkert igen sig i det där. Och jag tänker också att det där är en sån sak som är väldigt viktig och föra fram att det här är det finns en potential och möjlighet att en organisation kan få testamente donation. Men det är viktigt att bygga upp en beredskap för att också kunna hantera och facilitera till exempel en bil eller en lägenhet. Det är inte helt enkelt och det kan också medföra vissa kostnader att ta emot ett sådant här testamente donation. Jag tänkte göra ett hopp tillbaka här. Nu till den här texten som jag från från Kyrkpressen tidigare i vår. I just den här texten. Så som du ni har gjort så nämns ju inte ordet döden en enda gång.

Håller du med om att det där kanske är just den? Är det lika tabubelagt att skriva om det i den här texten som vi har? Så står ju inte ordet död med den här talarstolen. Vill du ge ett bidrag för framtiden? Vilket arv vill du lämna efter dig? Kan man tänka sig en annan typ av omskrivning? Är det medvetet att ordet död inte finns med här?

Nu tänker jag kanske lite onödigt på det viset. Absolut att man när man talar om testamenten så finns det liksom inbyggt element av att det handlar om någonting som sker när livet här tar tar slut. Men jag skulle nog tänka att redan det här att tala om testamenten på något sätt precis är lite tabu på något sätt. Ja, det blir lite känsligt då och jag vet inte om det direkt heller då alla har med det där döden att göra. Eller är det mer av det? Att det känns på något sätt ofint att komma med förslag på vad folk ska göra med sin?

Hur tänker du kring det? Jag tror att det är många som tänker på precis samma sätt. Att både ordet död och testamente är kanske synonyma, till och med för många. Och att skriva om en sån här sak som att. Har du tänkt på att göra så här när du inte längre finns? Hur tänkte du och ni kring det här?

Ja, men nu finns dem. Det finns nog en laddning i det där. Tänker jag på något sätt. Att man liksom i början, man måste göra det väldigt snyggt på något sätt då? Och det där öppna upp den här möjligheten men inte komma med med det här order att nu är du där. När vi bar vapnet redan i dag. Alltså man måste välja en speciell ton för den här typens annonsering och sätt. Jag vet. Kanske det finns någon som har föreställningar om att att organisationer ligger och lurar på någon vals avdelning med pennan i högsta hugg och på andra sätt försöker vända sig till försvarslösa åldringar som informerar mer om det vet av den här dagen och på platsen att. Men men, så är det ju inte. Men med tidningsannons att man kommunicerar öppet om den här möjligheten finns inte på ett. Också det där. Åtminstone för mig liksom en fråga som som någon liksom känns lite jobbig. Det är ju det här med anhöriga. Alltså att när du som organisation kommer med den goda idén att att tänk om, om om du skulle ge ett testamente som donation till en organisation så finns det anhöriga i bilden Så så kommer man ju på något sätt in och konkurrerar just om det arv som som någon anhörig kanske räknar med att att den där ska få i sin sin helhet.

Och det där gör ju det också lite. Jag menar, det vill man ju som representant för en organisation som lämnar lämna anhöriga heller utan arv eller på något sätt komma emellan och antyda att det var organisationen och ett bättre ändamål än din. Att dina släktingar och andra anhöriga. Så det är nog mycket som gör att det blir lite. Det blir lite speciellt.

Och det är laddat. Det här handlar det om när människor har gått bort. Det är testamente. Det finns många olika saker här som är säkert, både svåra att tala om och svåra att skriva om. Och det är ju så att den här typen av budskap och det måste vara både attraktivt men ändå smakfullt och nedtonat på en och samma gång. Så att copywriting är ju A och O här på något sätt. Och trots det, och trots att du nu sa att det är ett testamente som under dina tio år har fallit ut så är det ändå så ser du ändå en poäng med att aktivt som organisation tänka på det här som en möjlighet att berätta om den här möjligheten att tycker du fortfarande det är lönt att göra det?

Jag tycker nog det. Det är nå, det finns liksom potential där. Och nu tycker jag att många människor också i dagens läge att man är väldigt medveten om vad som händer i världen. Man håller starkt på sina värderingar och det som man säger att det är viktigt och kanske också känner en oro för. För framtiden och ser att det finns liksom ändamål och behov som man gärna skulle kunna ge ett bidrag till i form av ett testamente. Så som du tycker det är lönt att lyfta fram. Alternativet var det där det som man kanske också skulle kunna mer aktivt just nu vara inne på det här med anhöriga. Att också aktivt lyfta fram den möjligheten att så att man kan ge en del av de här behöver inte utesluta varandra. Att du vill understöda en organisation som behöver betyda att dina anhöriga blir helt utan, utan testamente, utan utan makar delar av det där på det viset. Detta innebar att en del ska gå till ett ändamål som är nära ens hjärta och det är där resten är till de anhöriga, om det finns släktingar nära eller mera avlägsna.

Så det där kanske kan vara en väg att gå. Det behöver inte vara endera alternativ.

Precis, så det är inte så svartvitt utan att det är ett riktigt spektrum här att det behöver ju inte vara så att det är antingen eller utan det kan delas ut, det kan vara en liten del av och så vidare. Håller helt med, Är det en väldigt bra poäng att ta fram också?

Din tanke Om man har svårt att välja organisation så kan man också tänka att dela upp det mellan flera. Men ingenting av det känner jag för det här med med barn och ungdomar. Och samtidigt brinner jag för miljöfrågor och liknande att att dela upp dessa. Det motsvarar ens värderingar och det som man tycker att är viktigt.

Nu råkar du komma in på det som egentligen var min min nästa fråga här, så jag bara spinner på här från din eleganta åsne brygga in till det här. För precis som du sa här så är det väldigt många olika saker som hela tiden sker runt omkring oss och det känns som att ibland är det svårt att veta vad man ska välja och hur man ska välja. Testamente donationer ökar alltså. Fler och fler donationer av det här slaget faller årligen ut. Det finns de som påstår att det här är ju också en typ av engagemang. Att ge pengar är också en typ av engagemang och vi har ju sett de senaste åren att över lag så har pengar potten till civilsamhället i stort som kommer från privatpersoner via donationer ökat. Ett testamente är ju en del. Håller du med om att det här att ge pengar kan ses som en typ av engagemang också? Eller hur ska man beteckna det här?

Absolut, absolut. Och det tycker jag också att vi försöker lyfta fram när vi vänder oss till människor och hoppas på deras aktiviteter. Och då är det just det här du kan ge. Du kan ge en gåva, du har ett testamente, alltså ge av dina tillgångar. Eller så kan du ge av din tid i form av ett frivillig engagemang att ta ett uppdrag, hjälpa till helt helt konkret A Och det ju olika. När någon har tid som den kan ge för en annan så är tiden just denna bristvara, något att göra. Ja, jag tycker att det ni gör är jätteviktigt, men jag har inte. Jag har tid eller möjlighet att göra något praktiskt och då kan det vara ett alternativ. Men jag vet att du kan understöda ekonomiskt var vår verksamhet och på det vis ändå finnas finnas med och ge ett ge ett bidrag. Vi tycker nog att man kanske kan bra tänka att att det att man ekonomiskt understöder också är i form av engagemang och aktivitet att få vara med på ett hörn. Ja, absolut.

Tydligare nu. Nu känns det som att nu börjar vi närma oss det där. Nu har det gått lite som katten kring het gröt är det tänkt att det ska sätta lite hjärna på prov. Men var inte orolig, inget avancerat. Men om vi nu tänker oss att du skulle få lov att råda andra organisationer, var ska man börja och prata om sådant här? Hur skulle en organisation starta sin resa mot att kunna ändra ett beteende?

Hur tänker man på det här liksom? Det praktiska och konkreta informationen i form av en annons eller en sida på vår webbsida när man har en medlemstidning eller medlemsbrev eller liknande. Att lyfta fram möjligheten att det är jätteviktigt. Men, men, kanske ännu viktigare på något sätt det där. Innan det som händer, innan det vi ser det som föreningen organisationen gör och står för. För det. Som avgörande för eventuell eventuell donation. Alltså att att man har en verksamhet, man har en profil som tilltalar människor, att man förvaltar det uppdrag man har fått liksom på bästa möjliga sätt. Att man visar, visar, skapar ett förtroende och visar att man faktiskt gör det som man har sagt. Att det här är vårt uppdrag, det här vill vi hektar. För att att det gick att bygga för eventuella donationer och gåvor rAtt att faktiskt visa att vi vill. Vi tjötar om var ett uppdrag på ett bra sätt då och där. Det är jätteviktigt med. Men liksom hur man kommunicerar berättar var ett mångsidigt sett vad man egentligen gör.

Man redovisar för förvaltning och ekonomi och på det viset öppnar upp att det finns några hemligheter. Eller.

Eller det här Jag är så glad jag ser det här. Jag brukar ibland säga att kommunikation är kommunikation. Vi är kanske inte överens där.

Du Absolut.

Ja, det där berätta om vad man gör för vem man gör och transparens. Att man är öppen med vad man gör och hur pengarna används. Det är ju jättebra att du har tid. Så det är en lång process naturligtvis.

Ja just ja. Sen tänker jag ju den här liksom annonsen eller den raden att att har du tänkt på att att ge en donation ett testamente så då är det ju den här associationen man vill göra. Alltså att folk associerar till det som organisationen står för och man får en positiv känsla. Eller med att det var de där som jag läste om i tidningar eller på webben att det var ju de där som har det där fina arbetet, att det där vill jag vilja understöda. Det är min kärlek det där. Ja, möjligheten att ge ett testamente som är det där som får folk att handla utan just den där positiva känslan att det här, det här vill jag vilja understöda med mina tillgångar. Och det här vill jag nämna i mitt testamente. Så det är början på det här.

I Slottsskogen där alla äter hemma är klockrena tips på jättebra jättebra saker som du nämner. Låt säga att det sitter representanter här för någon organisation och lyssnar på det här. Är det okej att de hör av sig till dig för att till exempel sparra och säga att de är lite osäkra på hur de ska komma igång i sin egen skrivande process att få lite hjälp av varandra. Jag brukar säga att vi borde bli ännu bättre på att också närma oss varandra. Om jag nu råkar veta att ni har gjort det här så är det ju jag som hör av sig till er. Och det gäller även för andra saker, inte bara just givande av pengar. Men då är det väl okej att folk kontaktar dig?

Det går bra.

Höra av sig och där tycker jag ju också att det är att vi. Vi liksom inom förbunds världen annonserar och berättar om det testamenten. Så det är ju också ett gemensamt arbete på det viset att man aktualiserar den här idén. Det är huvudtalare hos oss. Tankar om det där. Sen vill det samfund som sänder sist och slutligen få det där bidraget. Så det har kanske inte så mycket med annonseringen att göra. Utan det är just det där, den egna verksamheten, den där profilen, identiteten som organisationen har. Men men, där kan vi nog liksom stödja varandra på det viset att vi alla aktivt lyfter fram den här möjligheten. Att det är det. Man kan faktiskt ge ett testamente igen, precis som bundet till en förening eller organisation inom tredje sektorn. Och det är en bra investering för framtiden.

Ja, jag håller helt med. Och nu blir det ju faktiskt så här att under hela hösten så kommer det ju att arrangeras en mängd olika typer av både sparring, grupper och nätverksträffar för de som har just tanken att bygga upp det här med vilka strukturer som kan du kan hektar nytta av för att få igång ditt eget och din egen Testament kampanj. Och allt detta kommer utmynna i att vi kommer att så under 2024 då Ha en stor synlighet kampanjen så kallat testamente kampanj. Jag håller absolut med. Vi borde bli bättre på samarbeta och våga fråga varandra. När vi ser att någon annan har annonserat så borde vi helt enkelt ta kontakt då vi själva funderar på det. Tack Kalle att du är med i det här premiäravsnittet faktiskt då det har varit av finansierings funderingar. Och tack så jättemycket att du delar med dig av era och dina erfarenheter kring just det här med. Testamente givande. Vi har säkert anledning att göra fler podcast tillsammans och snacka om mer saker. Tack så mycket Kalle och god fortsättning!

Tack för att jag fick vara med i premiären. Tack så jättemycket! Tack!

Och med de orden så tar vi och avslutar och ser fram mot nästa avsnitt. Stort tack att ni lyssnar!

Vi talar också om påståendet att fredrörelsen är irrelevant år 2020, nya sorters hot, nya sorters aktivism och funderar kring om fredsaktivister är naiva blomsterkvastsviftande känslomänniskor. Vi hinner dessutom fundera på om man kan skilja fredsarbete från arbetet med jämlikhet, miljö och rättvisa. Allt detta i skenet av Fredsförbundets hundraårsjubileum, som firas just nu.

Textversion av samtalet:

Johanni

När jag var barn på 70 talet var fredsrörelsen stor stark och aktiv. Det var för många människor självklart att man skulle vara med i fredsrörelsen. För en del var det politiskt betingat. Man såg fredsrörelsen som en del av en större helhet. Ofta var det så att man själv var aktiv också inom vänsterrörelsen. Några var också aktiva inom miljörörelsen. För andra så var fredsrörelsen i sig en tillräckligt stor orsak för att gå med. Det var under kalla kriget och hotet om jordens undergång och ett nära förestående kärnvapenkrig förekom ofta i medier och präglade en hel generation och kanske flera generationers tänkesätt om världen och framtiden.

Johanni

För mig var hotet om kärnvapenkrig och fullständig utplåning av mänskligheten en vanligen återkommande mardröm. Det var en tid när vi hade två supermakter: USA och Sovjetunionen, och däremellan hade vi fredsrörelsen. Sen dess har naturligtvis jättemycket hänt. Men vad är det egentligen som har förändrats? Finns det någon fredsrörelse idag? Vad gör den? Vilka människor är med och vad har de för motiv. Finns det plats för fredsrörelsen och finns det ett behov för fredsrörelsen?

Johanni

Jag tycker inte att jag hör eller ser hemskt mycket om dem. Därför ringde jag upp Laura Lodenius som är verksamhetsledare vid Suomen Rauhaliitto -  Finlands Fredsförbund. Det visade sig att organisationen faktiskt fyller hundra år i år.

Johanni

Vad är det de håller på med i dag? Vad gör de? Vad driver människor att hålla på med fredsarbete i dag? Det och mycket annat samtalar vi om. Det är lite knäppt att träffas på distans där vi inte ser varandra. Men eftersom vi har Corona så är det enda möjligheten. Annars så brukar ju de bildande samtalen vara mellan fyra ögon. Men hej på dig i alla fall, och välkommen. Det är ändå fascinerande hur mycket man vänjer sig vid att jobba så här. För ett år sen skulle jag inte kunna tänka mig att jag skulle sitta hemma i mitt eget rum och jobba hela tiden.

Laura

För mig var nog den digitala uppdateringen av min hjärna något som krävde ganska mycket. Jag är inte så förtjust men, jag lär mig så småningom och på Fredsstationen måste jag ändå sköta ganska mycket ärenden också fysiskt.  Jag har svårt med det den del av arbetet som vi gör med våra internationella vänner från olika delar av världen går i olika tider, så alla de möten när man ska försöka fundera när är det är blir svåra.

Laura

Jag bokar mig hela tiden till fel tider på grund av detta.

Johanni

Jo det är många dimensioner kring det virtuella som vi var tvungna att lära oss, det här med Digiskutt och allt det där som det talas om. Det låter ju fint men just hur det blir i vardagen. Allting som man råkar ut för att man måste lära sig har verkligen säkert påverkat på väldigt många olika plan.

Laura

Jo, och i fredsförbundet så har vi ju dessutom människor i olika ålder också så alla har inte hemma samma apparater då de inte längre är i arbetslivet. Då är det inte så där bara att göra ett digiskutt när man är 75 och ändå är aktiv samhällspolitiskt. Men man har då inte varit det per Zoom eller Teams. Så där har det nu varit, men folk har lärt sig och skaffat sig kunskaper och använt sina barn och barnbarn till att lära dem att hur man deltar på möten digitalt till exempel.

Johanni

Hur är det med fredsrörelsen i Finland. Du sa att många aktiva är lite äldre. Är det generellt så? De som jobbar som som är med i rörelsen idag 2020 hör till en äldre generation.

Laura

Det skulle jag inte på det sättet säga. Vi i fredsförbundet har kanske lite mera äldre men att om man nu tänker fredsrörelsen och fredsorganisationerna så där mera allmänt har vi många organisationer där det ännu finns mera yngre människor. Det beror lite på organisationen, vilka frågor de sysslar med och vad som är deras historia.

Laura

Men det är ju förstås så att föreningslivet i Finland, det ska man komma ihåg,  det är ju de här 60-talisterna som nu börjar vara pensionärer. De har ju inte alls slutat upp att vara 60 talister utan de är fortfarande aktiva i många föreningar och verksamma där.

Laura

Men man ska vara försiktig med att kalla dem för gamla, då kan det gå illa för en (skratt). De är ju mera aktiva och virila än många av oss.

Johanni

Vad är det för frågor som är relevanta i fredsarbetet i Finland 2020?

Laura

Vi har ju gått in i en era som i mångas ögon påminner om det kalla kriget. Det finns igen en trend där man hotar varandra. Stormakterna talar i ett språk till varandra som handlar om upprustning. På ett sätt har man en tävling om vem som moderniserat sina vapen och det här är någonting som påverkar fredsarbetet. Vi tycker att mycket av de internationella avtal och sådant som vi fått till stånd om hur man skulle uppföra sig i världen stater sinsemellan, de håller på att rasera för att stormakterna bara struntar i dem eller till och med säger att de ska säga upp avtal kring kärnvapen och kring säkerhetspolitik.

Laura

Det är sådant som vi jobbar med. Sen finns det också modern upprustning som  aldrig har funnits förut. Förutom de gamla kärnvapnen och konventionella vapen så är vi jätterädda för den här utvecklingen som händer när man kombinerar artificiell intelligens med vapensystem och håller på att utveckla helt autonoma vapen där vapnet är en robot själv beslutar om liv och död. Så det försöker vi stoppa från fredsrörelsens sida. Det är det ena..

Laura

I Finland talar man ju fortfarande om värnplikten. Att den militära värnplikten gäller killar och inte kvinnor. Borde man inte sätta pengarna mera på att stoppa klimatförändringar istället för att skaffa jaktplan, så det är ganska stort spektrum av olika sorters frågor.

Johanni

När man talar om internationella avtal och utifrån perspektivet att vara aktivist och vilja förändra saker till exempel kring miljön så känns det ofta frustrerande för många att systemen är så långsamma och så tröga att det finns en inneboende tröghet bland annat också för att få en förändring till stånd måste man ha alla med. Det måste vara ett gemensamt beslut och det gör att förändringar åt olika håll är väldigt långsamma. Nu har vi sett en våg av ganska populistiska rörelser som styr i många länder för tillfället.

Johanni

Men har systemen i grunden hunnit förändras? Jag tänker att är det så att den där långsamheten nu är till vår fördel, att man inte så där bara river upp internationella avtal fast vad man säger i offentligheten och vad man går ut med för att nå sina väljare.

Laura

Absolut. I många frågor är det ju på det sättet att man kan inte bara agera populistiskt hur som helst under valdebatten. Också i Finland har vi sett att det kom sådana här toner att varför måste man ha grundlag om man just i den stunden inte tycker att grundlagsrättigheter är så viktiga så kan man ju inte ändra på det sådär bara. Vi hade en försvarsminister, Jussi Niinistö, som hela tiden återkom till att kunde nu inte Finlands ändå skaffa nytt minor på nytt. Nu är det ju så att det internationella avtalet ändå existerar oberoende av Jussi Niinistö. Sådana här saker fungerar som bromsar. Det är därför som det är viktigt att få till stånd avtal fast det är det jättesvårt och långsamt, för att de på ett sätt sätter i betong vissa frågor. Tyvärr har USA och Ryssland nog varit ganska besvärliga ur fredens synpunkt eftersom stormakterna har ju sedan en möjlighet att strunta i mycket om de vill.

Johanni

När det gäller diskussioner om till exempel klimatförändring så finns det många menar jag som säger att man kan inte se på klimatförändringen som en avgränsad enskild faktor utan man måste alltid tänka på socioekonomiska effekter. Man måste tänka på vad som driver fram till exempel att bönder i Brasilien bränner regnskog. Det är storägare och storgodsägare men också små folk som behöver det för sin överlevnad. Man måste se på helheten och man kan inte bara tala miljön, man måste också tala om ekonomi, samhälle, rättvisa, jämlikhet och liknande. Hur är det med fredsarbetet, är det samma sak där?

Laura

Ja det finns alltså en klassisk teori. Man kan försöka få till stånd något som kallas positiv fred eller negativ fred. Positiv fred handlar om att man  har en sådan stabilitet och fred som baserar sig på att folk har möjlighet till ett bra liv och därför inte så lätt går i krig och hotar varandra. Negativ fred upprätthålls med att man har så mycket vapen eller hot att den andra inte vågar anfalla. Där en simpel förklaring av två ord som används i fredsforskning och teori. Om man vill göra riktigt klimatförändringsarbete så måste det komma resurser och pengar någonstans ifrån och då finns det nästan bara en sak därifrån man i världen kan ta större summor, och det är av upprustning. Det är där stater satsar otroligt mycket pengar idag, men också forskningsresultat och hjärna, att man sitter och funderar mycket på att hur man kan förinta ett annat folk istället för att använda de hjärnorna till att lösa problemet "vad göra med klimatförändringen". På det sättet är alla de här frågorna kedjade till varandra. det man satsar på är lätt bort från det man inte satsar på. Man kan inte tänka sig att man kan skaffa för över 10 miljarder jaktplan och tro att det kommer från intet, utan då är det bort från satsningar till någonting annat i Finlands säkerhet och människornas vardsagssäkerhet.

Laura

Inte ska man tro att det finns någon låda därifrån man kan ta 10 miljarder. Nu är det ju så att det kommer på något sätt från skattebetalarna i en form eller annan. Så vi ser det som en helhet, man måste lösa det här problemen, så måste man titta på politiska strukturer som stöder det ena eller det andra valet .

Johanni

Detta att fredsarbetet automatiskt blir ett projekt för jämställdhet, jämlikhet, lika rättigheter och så vidare. I förlängningen leder väl detta till att vissa grupper av människor aldrig kommer att engagera sig i fredsarbetet därför att de förknippar det så tydligt med en politisk inriktning, i det här fallet vänstern.

Laura

Så är det väl delvis i många fall i det långa loppet förstås fråga om en jämlikare värld. Jag vet inte om man egentligen kan tänka sen så där åtminstone inte på längre sikt kan tänka sig att det handlar om vänster eller höger.

Laura

För jag antar att också högern vill ha en bättre värld för människor att leva i. Jag tror att den här vänster-höger delningen är lättare att göra när ser på enskilda frågor eller går ner från det stora målet till mindre. Speciellt till hur man uppnår en bättre värld, det finns kanske en tanke på att den fria liberala kapitalet ska få allt vad det vill ha för att kunna ge rikedom och och detta tror inte vänstern på.

Laura

Men jo, det kan nog vara att det finns en sådan här uppfattning i samhället. Kanske man i fredsrörelsen mera uppfattar att det historiskt i västvärlden finns en tro på militära lösningar, ofta förknippat med nationalism. Detta har lett till en politisk delning där folk sedan kanske inte tycker att fredsrörelsen är så bra. Det är intressant att fundera på den saken. Kanske mera intressant än den traditionella välfärd och vänster och höger delningen.

Johanni

Sedan finns det ju de som kritiserar fredsrörelsen för att vara väldigt naiv, blåögd och godtrogen. Den kritiken kommer också ofta sådana till del som jobbar för eller står för värden om hållbarhet, djurens rättigheter och liknande, att jo det här är väl fint och bra om allting skulle vara okej men nu lever vi i en värld med så kallad realpolitik. Eftersom alla andra upprustar måste vi också göra det, militär makt styr världen, och i praktiken gör supermakterna Ryssland och USA vad de vill, oavsett fredsrörelse och internationella avtal.

Johanni

Deras syn är att att fredsrörelsen är naiva blomsterkvastsvängande ungdomar som inte förstår bättre. Är det inte så?

Laura

Det kommer nog som en anklagelse emellanåt i diskussionerna jo. Samtidigt så har ju alla förändringar i världen som har skett har  gått till så att de som velat förändra har anklagats för att vara naiva. Så var det kring slaveriets avskaffande, och så var det då kvinnorna började kräva rösträtt. En massa förändringar som skett i världen har först setts som orealistiska, omöjliga och det är helt absurt naivt att föreslå något sådant här sak. Så har det alltid varit, därför tar vi inte så hemskt illa vid oss eller blir stressade av den anklagelsen.

Laura

En sak som däremot irriterar och ibland känns enerverande i Finland är när man ofta kallar fredsaktivister för känslosamma och känslostyrda. Där måste jag säga att fredsaktivister över lag är mycket mera rationella i förhållande till hur vi tänker på till exempel säkerhetspolitik. Jag tycker tvärtom att det faktiskt ofta ärde som försvarar de militära lösningar och att allting ska vara så som på 40-talet beter sig mera känslosamt i sitt sätt att se på säkerhetspolitiken jämfört med någon som rationellt försöker diskutera hur resurser fördelas och vad konsekvenserna av denna fördelning blir.

Laura

Där tycker jag nog att man lite missförstått vem som är känslosam.

Johanni

Samtidigt kan man väl säga att alternativrörelserna, de som talade om till exempel fred på jorden, att den rörelsen på många sätt var starkare under kalla kriget från 60-talet och framåt. Allt det det där är ju på många sätt relativt osynligt i vardagen idag. Alltså det att ni finns, och att ni jobbar med fredsfrågor fortfarande. Eller så uppfattar jag det i alla fall. Är ni irrelevanta idag?

Laura

Öppet stöd som kan mätas på något sätt visuellt och synligt ökar alltid när det är kris i världen som när folk ser risken med att det hämtas mellandistans-robotar till Europa. Då går människorna ut på gatorna och protesterar. Ett annat exempel var när det såg ut som om Finland skulle gå med i kriget i Irak.  När folk ser något konkret så aktiverar de sig. Det långsammare arbete som vi gör på längre sikt syns inte på samma sätt.

Laura

Vi tänker att det arbete som fredsrörelsen gör är på längre sikt och långsamt. Det samlar vi inte så mycket poäng på. Därför får vi inte en miljon ut på gatorna. Vi är inte så bra på att samla röster i olika frågor. Istället gör vi det intellektuella arbetet för en bättre värld. Därför tycker jag fredsrörelsen är relevant fortfarande, men jag håller med om att det inte alltid är så lätt att se vad fredsrörelsen gör.

Laura

Fredsarbete och aktivism har också utvecklats över tid. Många av de tidigare generationerna tänker att aktivism är sådant som de själva har varit med och gjort. När de var unga så gick man på gatorna. Det var så man mätte om en rörelse var stor eller inte. Dagens ungdomar är aktiva via sociala medier och i sina konsumentval, hur de påverkar ekonomin med sina val i vardagen. De är med och gör stora förändringar, men det syns inte. Det kanske inte ens uppfattas som aktivism. Därför måste jag emellanåt förklara för olika generationer att båda sätten är bra att påverka men att man måste acceptera att olika människor gör på olika sätt.

Johanni

Vad betyder ordet bildning för dig?

Jag är på det sättet gammalmodig att jag har kommit att bli medborgaraktivist genom att ha varit med mina föräldrar. För mig betyder bildning faktiskt folkbildning i den klassiska meningen att man skriver böcker, publicerar tidningar och går på gatan och förklarar olika frågor för människor. Jag tycker det är ett jättefint arv vi har i de nordiska länderna, detta som kallas för folkbildning. På finska använder jag helst ordet valistustyö när jag pratar om fredsarbete, men våra yngre tycker att det är för gammaldags.

Laura

Om jag skulle säga att fredsarbete är 90% bildning så skulle det för mig vara sant men jag tror att vår yngre informatör skulle skippa det ordet.

Johanni

Ser du dig själv som en folkbildare?

Laura

Absolut. Jag tycker att det är det som jag gör mest och som jag också trivs mest med. Jag tycker om att att gå på evenemang helt fysiskt. Före pandemin så tyckte jag om att att prata med människor. Desto mera människor är av annan åsikt desto mer tycker jag om att föra den diskussionen och ge information så att jag ser absolut att fredsarbete till stor del är bildning och mig själv som folkbildare.

Johanni

Ser du möjlighet till mer samarbete med tredje sektorn, föreningar och förbund och de som jobbar inom fri bildning i Finland så att vi skulle kunna arbeta mer tillsammans kring gemensamma frågeställningar eller möjligheter att skapa platser där man kan just diskutera. Själv kan jag känna att det känns som om vi har ett polariserat klimat. Sociala medier förstärker våra bubblor ganska mycket och det du just sa att du tycker om att prata med annan åsikt så att man kan diskutera är något som jag själv kan känna att vi har för lite av i Finland idag.

Laura

Säkert skulle det vara viktigt att kunna skapa gemensamma rum för sådant här. Speciellt på svenska känns det ofta att vi ändå är i minoritet och det blir lätt så att det blir ännu mera bubblor innanför bubblan. Vi får dubbla bubblor, så det finns behov av att att på något sätt gå över gränserna. 

Laura

Fredsförbundet grundades för 100 år sedan, och för äldre organisationer som vår tror jag att vi också skulle behöva mera gemensam diskussion kring hur man gör bildningsarbete i den här tiden. Vi behöver hålla kvar det bästa från den traditionella folkbildningen men ändå modernisera oss och leva i nutid. Där skulle säkert mycket finnas sådant som man skulle kunna lära sig av varandra och göra samarbete.

Johanni

Hur skulle man kunna få det till stånd tror du? Vad är det som behövs?

Laura

Ja det är ju lite så att alla vill själva fortsätta så som de har gjort förut. Sedan tycker jag att andra ska kunna förnya sig. Det är inte alltid så lätt så jag vet inte om jag har någon klok klok idé kring hur man hur man skulle göra det.

Johanni

En utmaning med att jobba inom tredje sektorn är just som du säger att man jobbar med de frågor där man själv har ett engagemang men jag ser inte riktigt så tydligt vem som skulle kunna ta ett helhetsansvar utanför det eller greppa det här utifrån att oavsett vad vi talar om så kan vi tala med varandra. Det gör mig lite fundersam därför att jag är rädd för att många föreningar och förbund har problem med medlemsrekrytering, med att förnya sig och med att vara relevanta i dag.

Johanni

Jag hör till dem som tror att vi behöver den här verksamheten dels för det innehåll som det skapar men dels också för den gemenskap och den känsla av att vi är inne i det här tillsammans så att det här är någonting vi behöver aktivera oss i. Om det sedan är freden som vi tycker är det viktiga eller miljön eller någonting annat som vi vill engagera oss i.

Laura

Det som gör det svårt i dagens värld är kampen om resurser, man måste verkligen jobba för att få sina följande års resurser. Alla föreningar vet det här. De allmänna bidragen har minskat. I stället får man jobba ganska mycket, använda tiden och energin, till att fundera för följande år. Det leder till att man bara gör det mest viktiga inom ens egna fält. Samarbete och det fria tänkandet kring kommunikation och framtidsplanering, sånt blir lätt lidande på grund av att man alltid måste fokusera på sina projektansökningar och redovisningar i god tid.

Laura

Det blir ett projektliv för många föreningar som är bort från långtidsplanering och strategiskt samarbete.

Johanni

Om vi nu för ett ögonblick tänker oss att jag har en stor säck med pengar som jag vill ge till dig för att kunna utveckla antingen fredsförbundets arbete eller fredsförbundet i samarbete med andra. Vad skulle du göra?

Laura

Jag skulle vilja vara den som svarar att jag skulle använda den till samarbete. Men nu är det ju så att en verksamhetsledare i dagens värld har blivit ganska skolad till att fundera mycket pragmatiskt på den egna organisationens alla krav på hur man ska bli bättre.

Laura

Risken är att jag är ändå skulle tänka bara på den egna organisationen och inte på det gemensamma. En sak är däremot språket. Jag tror att alla vi som försöker hålla svenskan levande i våra organisationer och svenska organisationer levande,  vi är på det sättet små att vi ser taktisk nytta av det här samarbetet och nya former. Kanske skulle det få mig att sätta åtminstone hälften av pengarna till det här gemensamma.

Johanni

Att sänka trösklarna för samarbete eller att förstå vad andra håller på med i Svenskfinland fastnar ofta i diskussionen om resurser och pengar. Vi fastnar  i det pratet och säger vi behöver mera pengar, och det kanske vi behöver. Jag kan tänka att en utmaning och emellanåt också något av en börda är att vi lever med dessa traditioner och med det som har varit för hundra år sedan eller för femtio år sedan. Behovet av förnyelse finns ju ändå där och då är det lätt att man tittar på strukturerna. Samtidigt kan det vara svårare att se de där utopierna, drömmarna, att man målar upp det man vill nå till. Jag tycker att mycket av det vi gör känns ibland som att vi försöker förhindra en dålig utveckling, saker som blir sämre. Och mer sällan har vi kapacitet, ork eller mod kanske att måla upp det vi skulle vilja ha.

Laura

Absolut, så blir det ju hemskt lätt. Samtidigt måste jag säga att i föreningslivet finns ju de här galenpannorna. Alla de här människorna som har en mycket stark brinnande idealism och som har den här utopin och som inte bryr sig om det praktiska, som inte låter sig hindras av små praktiska problem som ekonomi eller internet eller eller dagspolitik utan som bara kör.  Samtidigt är de jätteirriterande för oss som sysslar med administration och försöker på något sätt leva i den här vardagen. På samma gång är det ju de som kan rädda säkert många organisationer att hålla kursen på längre sikt och bibehålla idealiteten.

Laura

Jag måste alltid säga åt mig själv inom fredsrörelsen att även om jag blir irriterad på de här stora ideella frågeställningarna som förs fram av sådana som tror på saken och kanske är just  brinnande folkbildare inom organisationen så  behövs de. Vi behöver tro på dem och sedan själv försöka hjälpa som administratör med det praktiska. Vi kan hjälpa med att föra ihop detta med att fungera ihop i modern tid med modern teknologi och allt det som dagens kommunikationsmedel ger möjlighet till. Vi borde försöka förstå hur vi kan sprida de stora eldsjälarna digitalt.

Johanni

En sak som jag tänker på är att det är viktigt att försöka leva som man lär. Att man själv drar nytta av de möjligheter som finns, men också försöka förstå vad det kan finnas för svårigheter eller hinder för folk att till exempel lära sig nya saker eller att omfatta en tanke eller att acceptera hur saker och ting ser ut. Så därför vill jag fråga dig här till sist Laura: vad skulle du vilja lära dig?

Laura

Ja just nu kämpar jag ganska hårt med att jag har svårt att lära mig den här nya tiden gällande gällande hur man ska marknadsföra sig kommersiellt, också alla medborgarorganisationer, hur gör man det?

Laura

Det har blivit en så hård värld där man ska sälja sig själv hela tiden. Jag känner mig konservativ när jag försöker bromsa och tänker mer på min ungdoms ideella organisationsvärld. Jag tror att jag borde lära mig på något sätt att att hitta den här nya tiden. De här olika fantastiska kommunikationsmedlen,  att använda algoritmer och internet också till positiva saker. Jag borde på något sätt kunna koppla ihop det med den traditionella världsförbättrande verksamheten.

Laura

Det låter kanske lite komplicerat men jag tror många nog ändå förstår vad jag menar.

Vi funderar på vad som utgör det goda samtalet, om hur det blir bäst utan manus. Vi reflekterar över bibliotekens allt större folkbildarroll och om skenheligheten bland helsingforsare. En levande tvåspråkighet som inte bygger på skitnödighet och om klassamhällets osynlighet i svenskfinland hinner vi också med. Bland annat.

Diskutera och kommentera i vår FB-grupp https://www.facebook.com/groups/bildandesamtal

Om att våga pröva, om att inte behöva vara bäst i världen, om att vara snabb med att erbjuda alternativ för de som behöver fri bildning. Och lite om vad som verkligen inte passar som nätkurs. Ett samtal genomfört på distans, den 24 mars 2020.

Ett bildande samtal med direktören för svenskspråkig verksamhet och enheten för svenskspråkig utbildning vid Utbildningsstyrelsen, Kurt Torsell.

Samtalet gjordes 14 februari 2020.

Du kan diskutera avsnittet, kommentera det vi talar om och föreslå nya personer som kunde vara intressanta att samtala med i ett kommande Bildande samtal via vår facebook-gemenskap, som du hittar på https://www.facebook.com/groups/bildandesamtal/ 

Du kan också kommentera på twitter genom att använda #Bildandesamtal

I detta bildande samtal funderar Janne Wass tillsammans med Johanni Larjanko på världens tillstånd, vad vi kan göra, vilka de egentliga hoten är, om nyliberalismen nått vägs ände och vad som menas med bildning. Och så sparrar vi lite kring om det egentligen lönar sig att göra något alls.

Hur är det att vara chef för svenskfinlands största folkbildarinstitution? Känner Moa av pressen? Varthän vill hon att fria bildningen i Finland skall? Och vad gör hon för att koppla av? I denna episod av Bildande samtal ställer Johanni Larjanko närgångna frågor. Och Moa Thors svarar.

Vi borde bli modigare och våga ta risker. Vi borde acceptera det okända. Och vi borde inte ta allt så himla allvarligt hela tiden. Allyana Thomas berättar om varför man också kunde integreras på svenska i Finland och om varför språk inte är allt.

I detta avsnitt av Bildande samtal funderar vi på vad en arbetarroman är, om klassamhället finns kvar, hur litteratur kan vara politik, varför Betinkan inte hamnade under broarna, vad kärleken till Borgå betyder för Sabine och om de livsfarliga val vi gör under den livsfarliga ungdomstiden.

Hur ska svenskfinland se ut, varifrån kommer vi, var är vi på väg, och vad kan finlandssvenska fonder göra åt saken? Varför ville Sören Lillkung ha jobbet som VD för svenska kulturfonden och vad är bildningens betydelse i våra liv? Detta är några av frågorna i detta avsnitt av podden bildande samtal.

Ett samtal om nyfikenhet, vetenskap, gudspartikeln, kvantmekanik och om att skratta åt sig själv.

Ett kort samtal med Alice Lillas och Matts Granö med utgångspunkt i en ny bok om den fria bildningens historia i svenskfinland.

Ett samtal med Elisabeth Morney om lilla och stora C, hur man mäter kreativitet, vad som händer om man har för mycket kunskap, vad flow betyder, innovation design och TV-serien Skam. Maj 2017.