filmhistoriens

När mästerregissören Stanley Kubricks kostymfilm "Barry Lyndon" hade premiär på 1970-talet blev den betraktad som vacker och tråkig.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Många filmer har omvärderats i filmhistorien, och uppvärderats efter att ha fått ett ljumt mottagande vid premiären. Men ska en utnämnas till filmens egen den fula ankungen så är det Stanley Kubricks "Barry Lyndon".

När den kom på 1970-talet beskrevs den som lång och tröttsam. Idag tycks alla tala om den som en svan, majestätisk, nästan den perfekta filmen.

Filmjournalisten Mårten Blomkvist var en av dem som föll för den redan vid premiären. I Klassikern ser han tillbaka på denna långa films långa väg från sömnpulver till klassiker.

I George Stevens "En plats i solen" (1951) möttes filmstjärnorna, Montgomery Clift och Elizabeth Taylor och Shelley Winters. Resultatet? "Som en Äta sova dö à la Hollywood", menar Mårten Blomkvist.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I inledningen står Montgomery Clift och liftar. Kanske hör ni bilarna blåsa förbi under musiken.

Det är Hollywoodpampig musik. Franz Waxman vann Oscar för den. Det är musik som ska förföra - samtidigt, nog hörs det att det kommer att gå illa?

Lyssna på Mårten Blomkvists klassiker om "En plats i solen" av George Stevens (1904-1975) – en av de stora amerikanska regissörerna som gjorde komedi och äventyrsfilm och dansfilm med Fred Astaire, alltid lika elegant.

Med några av sin tids största filmstjärnor, Montgomery Clift och Elizabeth Taylor och Shelley Winters, gjorde han med samma stil och klass en tragedi som är ett av filmhistoriens skarpaste klassdramer.

Den vann sex Oscar, varav en till Stevens.

Radarparet Thelma och Louise dök upp på vita duken för exakt tjugofem år sedan våren 1991 i en film som skrällde till ordentligt och gav upphov till en oändlig mängd diskussioner.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Var Thelma & Louise en våldsam manshatarfilm? Var det en nyskapande feministfilm? Var det en komedi? Var det en tragedi? Var det en film som lurade unga kvinnor till att ta till vapen? Eller var det början på en ny tid för en annan sorts kvinnoroller på film?

Klart stod i alla fall att det var en succé. Filmen drog inte bara en oväntat stor publik, och höstade in bra kritik. Den kammade även året därpå hem sex Oscarsnomineringar.  Båda huvudrollsinnehavarna – Geena Davis och Susan Sarandon – blev nominerade som bästa kvinnliga skådespelare och Ridley Scott som bäste regissör. Men Oscars-statyetten gick till bästa originalmanus.

Callie Khouri heter manusförfattaren. Hon jobbade i början av 90-talet som producent av musikvideor till rockartister, men hon var less på att se lättklädda kvinnor åma och kråma sig framför kameran som en sorts levande accessoarer till manliga artister. På sin fritid började hon skriva på ett manus för att lätta på trycket. Hon började spinna på en historia om vänskapen mellan den unga, naiva och slarviga hemmafrun Thelma (spelad av Geena Davis) och den äldre, tillknäppta och luttrade servitrisen Louise (spelad av Susan Sarandon). Båda instängda i en småstad och tillsammans med män som inte gjorde dem särskild glada. För att pigga upp sig bestämmer de sig för att resa iväg med Louises bil för att tillbringa helgen i en lånad stuga. Dit kommer de emellertid aldrig...

I veckans program berättar vi mer om Thelma & Louise, dess inflytande och tidsandan som rådde då filmen kom. Vi tittar också närmare på en av filmens manliga stjärnor: Brad Pitt. Vi undersöker också hur vägen och bilen har symboliserat frihet och rörlighet på film och i litteratur. Genom åren har det producerats många berättelser som skildrar människor i rörelse på vägarna. Men ganska få av dessa har varit kvinnor. Och så träffar vi Kitty Karlsson, som kör en likadan bil som Thelma och Louise – en Ford Thunderbird.

Veckans gäst är Maaret Koskinen, professor i film vid Stockholms universitet.

Emma Engström om Robert Wienes stumfilmsklassiker som fortsätter att fascinera. Sömngångaren Cesare var filmhistoriens första emo och ger nycklar till att förstå både mellankrigstiden och vår samtid.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I snart hundra år har "Dr Caligaris kabinett" fascinerat människor på ett personligt och psykologiskt plan, men filmen är också en kulturhistorisk pärla. 

En berättelse om den tillfälliga fristen från våld mellan två världskrig, om den expressionistiska tyska konstscenen och om den gryende psykiatriska vetenskapen. Helt enkelt en karta över den tidens idéer.

Men  framför allt är det stilen som gjort filmen inflytelserik. Tänk på en av filmens rollfigurer Cesare som filmhistoriens första emo, så får du en bild.

Repris från 2015.

Filmaren Chris Marker är ett av filmhistoriens mest hemlighetsfulla namn. Han ville inte fotograferas och inte intervjuas. Med mycket enkla medel gjorde han filmer som inspirerat många andra regissör. Terry Gilliam gjorde "De 12 apornas armé" efter Markers kortfilm "Terrassen".

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Chris Markers film Terrassen (La Jetée) är en svart-vit science fiction-film från 1962. Den utspelar sig i en postapokalyptisk värld efter tredje världskriget där överlevare experimenterar med tidsresor. Filmen består nästan enbart av stillbilder.

Ett program av Mikael Timm

I det femte avsnittet av Snedtänkt pratar Kalle Lind och nöjestriviavetaren Martin Kristenson om filmer som filmhistorien tack och lov glömt bort.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I förbifarten råkar de nämna tjeckisk pilsnerfilm, östtysk vildavästernfilm, ett parti sotskadade telefonstolpar, Dirch Passer, den sorgliga historien bakom engelsk buskis, Bela Lugosi, sovjetisk musikalfilm, mästerkoreografen Busby Berkeley, Zarah Leander, kommunistisk Hollywoodfilm, Jan Myrdal, Josef Stalin, Joseph McCarthy, tysk tjugotalsqueerfilm, tysk tjugotalsbögfilm, Billy Wilder, Douglas Fairbanks kokainkomedi, Cornelis Vreeswijk, pudelträck och plasthumrar.

Jean Gabin har kallats filmhistoriens coolaste skådespelare. Mycket har skrivits om hans återhållna spelstil där det viktiga aldrig sägs rakt ut. Han slog igenom redan innan kriget som gangster på flykt i Pépé från Marseille och fick definitiv stjärnstatus i Den stora illusionen och Dagen gryr.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Humphrey Bogart, Robert Mitchum, Robert de Niro – alla har de studerat Gabin. Men ingen har kunnat vara lika blytung framför kameran. Gabin förblir filmhistoriens orubbligaste skådespelare. Hans specialitet var att visa hur en man bär sitt öde utan att klaga.

Gabin behärskade också konsten att åldras med behag och fortsatte att göra stora roller fram till sin död 1976. TV-kanaler världen över fortsätter att visa hans filmer. Och generationer nya skådespelare försöker komma på hur någon som var så oberörd kunde röra vid så mångas hjärtan.

Producent: Mikael Timm