"inte

Det menar Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg i sin analys av den 14-årige hjälten i SVT:s julsaga. Idag går vi djupt in i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton".

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

"JAG HAR NÄRT EN KOMMUNIST VID MIN BARM".

Så lyder ett av det mest berömda citaten ur "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton". Yppat av pappa Tyko Jonsson, när det står klart att hans son stulit julklappar från rika människor och gett dem till fattiga människor.

Men var står egentligen Karl-Bertil rent politiskt? Hör Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg, som menar att Karl-Bertil "saknar all marxistisk skolning".

Tomas Ramberg tror också, att om det blivit en del 2 av sagan så skulle vi fått se Karl-Bertil radikaliseras kraftigt i sitt politiska handlande.

ATT DYRKA ROBIN HOOD OCH DE RIDDERLIGA IDEALEN

Vad är det egentligen som formar den unge Karl-Bertils världsbild? Att hans idol är Robin Hood står utom allt tvivel, men är det också "ridderliga ideal" som driver hans rättvisepatos och orsakar en familjekris på självaste julaftonskvällen? Vad är egentligen "ridderliga ideal"? Hör Jonas Lindwall, intendent på Livrustkammaren.

HUR GÖR MAN EN TÄNDSTICKSTAVLA AV BODENS FÄSTNING?

En av presenterna som Karl-Bertil stjäl och ger till en fattig är Farbror Arthurs tändstickstavla av Bodens fästning. En present som byrådirektör HK Bergdahl blir väldigt glad över att få slippa i sitt hem. Men vad är Bodens fästning? Och hur gör man en tändstickstavla? Den som kan svara på båda frågorna är Elisabet Hesseborn, kulturmiljöspecialist på Statens Fastighetsverk.

MÖT PER ANDRÉN - KARL-BERTILS RÖST I 47 ÅR

När sagan skulle göras sökte Tage Danielsson efter en ung kille i målbrottet som skulle ge röst åt Karl-Bertil. Valet föll på Per Andrén. Vad minns han från inspelningarna? Fick han stjärnstatus bland sina tonåriga kompisar? Och vilken är hans egen favoritreplik i sagan? Per Andrén är hedersgäst i P1 Kultur.

KLASSIKERN: DICKENS MEDELÅLDERSKRIS GAV OSS "EN JULSAGA"

1843 kom den ut, Charles Dickens "En julsaga". Historien om den gränslöst girige affärsmannen Ebenezer Scrooge, som omvänds till godhet efter att ha uppvaktats av spöken på julaftonsnatten. Jenny Teleman leder oss in i sagan, guidar oss genom den den, och för oss varligt ut ur berättelsen i dagens Klassiker.

Programledare: Lisa Bergström
Producent: Ulph Nyström

Kardashians, Bianca Ingrosso och Zlatan har med hjälp av sociala medier skapat hela bolagskoncerner kring sig själva och svenska influencers drar numera in en miljard på reklam. Hur hänger social och politisk makt ihop och granskas de för lite?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Programledare:
Hanna Malmodin

Producent:
Anders Diamant

Medverkande och röster i programmet:
Yasmine Winberg, journalist och författare
David Orlic, kommunikationsexpert
Kristofer Steneberg, chefredaktör tidningen Café
Henrik Kisterud, kontrollsamordnare Skatteverket 
Magdalena Andersson, finansminister
Frank Hojem SEB:s kommunikationschef
Arne Andersson, e-handelsexpert Postnord
Sven Carlsson, teknikreporter Ekot

Tekniker:
Joel Löf

ekonomiekotextra@sverigesradio.se

Ayan älskar att sända i P3, men får veta av sin chef att dom vill ersätta henne med ett kändare namn. För att kunna behålla sitt drömjobb bestämmer hon sig för att själv bli känd!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Men hur blir man det egentligen? Ayan börjar med att försöka övertala Peg Parnevik att fixa in henne på en stor fest.

­

Med i avsnittet:

Ayan Jamal

Peg Parnevik

Pontus Petersson

Beidan Warsame

Kenxo Gacamugani

Jesper Hagenborn

Maja Andersson

­

Story: Ayan Jamal, Fanna Ndow Norrby och Navid Bavey

Manus: Fanna Ndow Norrby

Producent: Navid Bavey

Final i Bokcirkeln om Bodil Malmstens lyrik. I det sista avsnittet läser vi "inte med den eld jag har nu" från 1993 med skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Final för Bokcirkeln om Bodil Malmstens lyrik. Skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt läser hennes diktsamling ”inte med den eld jag har nu” från 1993. Vi sammanfattar läsningen av diktsamlingarna vi läst "Damen, det brinner! (1984) och "Nåd & onåd (1989) och försöker förklara varför Bodil Malmsten var - och är - så älskad.

Programledare: Marie Lundström
Producent: Nina Asarnoj

Kvinnoliv i två olika tider Bodil Malmstens lyrik i Bokcirkeln och Karins Smirnoffs två glesbygdsromaner. Nu kommer uppföljaren till den hyllade "Jag for ner till bror" med titeln "Vi for upp med mor".

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Final för Bokcirkeln om Bodil Malmstens lyrik. Skådespelaren Gunnel Lindblom och radiomakaren Eric Schüldt läser hennes diktsamling ”inte med den eld jag har nu” från 1993. Vi sammanfattar läsningen av diktsamlingarna vi läst "Damen, det brinner! (1984) och "Nåd & onåd (1989) och försöker förklara varför Bodil Malmsten var - och är - så älskad.

Dessutom möter vi författaren Karin Smirnoff som gjorde en dunderdebut med sin roman ”Jag for ner till bror” (2018) som omedelbart Augustprisnominerades. Nu kommer uppföljaren, med en snarlik titel: ”Vi for upp med mor”.

Två böcker om tvillingsyskonen Jana och Bror Kippo, på ett helt unikt språk och som tillsammans utgör ett slags litterär road trip till miljöer dit mediernas ljus sällan når. En värld där hemtjänsten åker många mil för att nå de gamla och alkoholen ofta spökar i de nära relationerna.

Programledare: Marie Lundström
Producent: Nina Asarnoj

Möt två tonsättare som medverkar i serien "How sweet the sound": Renée Baker från Chicago och George Lewis från New York.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Renée Baker är violast, tonsättare, dirigent och bildkonstnär. Hon var konsertmästare i Chicago Sinfonietta under 25 år, men som 50-åring bildade hon 50-personersgruppen Chicago Modern Orchestra Project eftersom hon ville höra sin egen musik spelas under sin livstid.

– Vi spelar klassiskt, jazz och experimenterande musik. Och vi spelar mina kompositioner!

Rasismen lever fortfarande i USA, enligt Renée Baker.

– Den uppenbara, våldsamma och legala formen av rasism har bytts ut mot en subtilare, som är lättare att ignorera och förneka och därmed nästan lika allvarlig. Det är till exempel inte olagligt att undvika svarta tonsättares eller kvinnliga tonsättares verk. Du kan ställa orkestrar inför rätta, men det är både tidsödande och dyrt, och vilken konstnär vill göra det, undrar Renée Baker.

Hennes verk Subtle Hues of Blackbirds - Subtila nyanser hos koltrastar gestaltar det faktum att koltrastar kommer i olika schatteringar.

– Så har också människor olika färgnyanser i huden. Även inom en ras. Vi är alla mångfärgade! förklarar Renée Baker som tidigt förstod att hon ville spela klassisk musik, men nu skriver på sin första saxofonkvintett.

– Som klassisk musiker hör du nästan aldrig det instrumentet. Jag håller på att lära mig att älska saxofon!

Hennes DIVERTIMENTO NOTTE blu för Chicago Sinfonietta är en sprallig symfoni för symfoniorkester och jazzmusiker. Alla solon måste vara atonala.

– Vår klassiska publik är begåvad och hungrig och klar för något nytt, tror Renée Baker som bland annat tackar The Art Ensemble of Chicago, Anthony Braxton, Meredith Monk och Pauline Oliveros för inspiration och spännande musik.

– Deras exempel har gett mig tillåtelse att med integritet och äkthet göra det jag vill, avslutar Renée Baker.

George Lewis är tonsättare, trombonist, författare och professor i Amerikansk musik vid Columbiauniversitetet. Dessutom gästprofessor vid University of California i Berkeley. Han är mentor för flera generationer musiker och kompositionselever.

Lewis komponerade stycket Will to adorn, Viljan att smycka sig, efter en essä från 1934 av författaren och antropolgen Zora Neale Hurston. Det handlar om afroamerikanska kvinnor som traditionsenligt placerar prydnader ovanpå varandra, högt på huvudet. Det kan gälla hattar, sjalar eller håruppsättningar.

– Jag är mindre intresserad av att hitta afroamerikanska tonsättares okända verk. Istället vill jag sätta fokus på de olika former musiken tagit på sin väg i vår globala tid, förklarar George Lewis, som speciellt gillar ljudkompositioner, interaktivitet och musik skapad av datorer.

– I New York finns numera begåvade och ivriga unga musiker som bildar nätverk och designar egna ensembler. De heter International Contemporary Ensemble - ICE, Wet Ink, Yarn/Wire och Argento. De är öppna för musikalisk mångfald, genreöverskridanden och ansvarsfull improvisation, berättar George Lewis.

Det är en stor förändring sedan tidigare då musiker ofta uppträdde som ett stort kollektiv av frilansare som ibland spelade nutida musik tillsammans.

– Jag behöver en grupp kreativa musiker som uppför min musik och befinner sig i ständig, kritisk dialog med vår komplicerade omvärld, avslutar George Lewis.

Låtlista:

SYMFONI NR 1
William Grant Still,
John Jeter/ Fort Smith Symphony
NAXOS 14590, 8.559174

The Will To Adorn
George Lewis,
International Contemporary Ensemble

SICILIENNE FÖR VIOLONCELL & PIANO OP 78
Gabriel Fauré,
Steven Isserlis/ Pascal Devoyon
RCA
00316, 09026 68049

Subtle Hues of Blackbirds
Renée Baker,
The Southeast Symphony

Itadakimasu
Reneé Baker,
Chicago Modern Orchestra Project, Renee Baker, Dir

Warriors Empty Vessel
Renée Baker,
Chicago Modern Orchestra Project Renée Baker

1-08 Adagio for String
Samuel Barber,
Marin Alsop Royal Scottish National Orchestra
Naxos 8.559088, NAXOS 8.559088

DIVERTIMENTO NOTTE blu
Reneé Baker,
Chicago Sinfonietta Reneé Baker Dir

MANDE (OLDEST LANGUAGE IN THE WORLD)
George (2) Lewis/ Miya Masaoka,
George (2) Lewis/ Miya Masaoka
MUSIC & ARTS 12845, CD 1023

CYCLE
George (2) Lewis,
George (2) Lewis/ Douglas Ewart
BLACK SAINT 04866, 120 016-2

Anthem
George Lewis,
Wet Ink

Merce_and_Baby
George Lewis,
George Lewis

The Will To Adorn
George Lewis,
International Contemporary Ensemble

The Will To Adorn
George Lewis,
International Contemporary Ensemble

SYMFONI NR 1
William Grant Still,
John Jeter/ Fort Smith Symphony
NAXOS 14590, 8.559174

Rakhmat Akilovs försvarsadvokat Johan Eriksson höll idag sin slutplädering. Han menar att det inte är klarlagt att Akilovs dåd har skadat det svenska samhället och därför inte ska klassas som ett terroristbrott.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Avsnitt 6, säsong 2014. Veckans program har ett särskilt tema som - ska det visa sig - går särskilt bra ihop med bearnaisesås. Hélène Benno blir glad över morötter när en biff från 1996 inte längre smakar gott och Jenny Strömstedt berättar vad förkortningen LCHF egentligen står för. Dessutom ger en känd händelse från 1985 Natanael Derwinger inspiriation till en helt ny kommunslogan. Programledare: Nina Allergren.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Dagens tävlande: 

Hélène Benno, journalist. 
Minns bäst: Tomma stockholmsgator en het sommardag 1980 då Björn Borg slog McEnroe i en kvävande spännande Wimbledonfinal. När jag och min dotter Ella bodde i Bangkok och fick hänga med och se SRs fantastiska korre Lars-Gunnar Erlandsson i aktion. Och så klart hur luften – och hjärnan – tog slut i buren när Peter Apelgren och jag vann På Spåret 2011.

Natanael Derwinger, journalist.
Minns bäst: Detaljer. Ofta utan helhet. Men detaljerna blir då en hjälp för att se helheten. Insikten om att både Lars Gullin och Stan Getz tappade sina tänder väckte en nyfikenhet som gjorde att jag började lyssna på jazz. Att Stadshotellet i Värnamo invigdes 1955 minns jag endast för att Miles Davis samma år framträdde med "Round midnight" på Newport Jazz Festival. Vill gärna ha tävlingsfrågor om det.

Jenny Strömstedt, journalist. 
Minns bäst: Det första stora nyhetsminnet var Olof Palmes död. Jag var tretton år och hade just blivit hemskickad från ett volleybolläger på Bosön med hela gruppen för att vi härjade för mycket. Sen när budet om mordet kom blev det barnsliga tonårsperspektivet plötsligt så förskjutet.

Telefongäst: 

Per-Olov Nilsson, f.d. kommunalråd, Arboga.

Programmet produceras av produktionsbolaget Munck. Kontakta oss på bastaminnet@sverigesradio.se 

Producent: David Rune

I det tionde och sista avsnittet i Birgitta Tollans serie How sweet the sound medverkar två tonsättare som varit betydelsefulla för hela den här serien: Renée Baker från Chicago och George Lewis från New York. De har hjälpt henne att finna fram till alla de fantastiska afroamerikanska tonsättare, musiker och dirigenter som hon mötte på sin resa i USA.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Renée Baker är violast, tonsättare, dirigent och bildkonstnär. Hon var konsertmästare i Chicago Sinfonietta under 25 år, men som 50-åring bildade hon 50-personersgruppen Chicago Modern Orchestra Project eftersom hon ville höra sin egen musik spelas under sin livstid.

– Vi spelar klassiskt, jazz och experimenterande musik. Och vi spelar mina kompositioner!

Rasismen lever fortfarande i USA, enligt Renée Baker.

– Den uppenbara, våldsamma och legala formen av rasism har bytts ut mot en subtilare, som är lättare att ignorera och förneka och därmed nästan lika allvarlig. Det är till exempel inte olagligt att undvika svarta tonsättares eller kvinnliga tonsättares verk. Du kan ställa orkestrar inför rätta, men det är både tidsödande och dyrt, och vilken konstnär vill göra det, undrar Renée Baker.

Hennes verk Subtle Hues of Blackbirds - Subtila nyanser hos koltrastar gestaltar det faktum att koltrastar kommer i olika schatteringar.

– Så har också människor olika färgnyanser i huden. Även inom en ras. Vi är alla mångfärgade! förklarar Renée Baker som tidigt förstod att hon ville spela klassisk musik, men nu skriver på sin första saxofonkvintett.

– Som klassisk musiker hör du nästan aldrig det instrumentet. Jag håller på att lära mig att älska saxofon!

Hennes DIVERTIMENTO NOTTE blu för Chicago Sinfonietta är en sprallig symfoni för symfoniorkester och jazzmusiker. Alla solon måste vara atonala.

– Vår klassiska publik är begåvad och hungrig och klar för något nytt, tror Renée Baker som bland annat tackar The Art Ensemble of Chicago, Anthony Braxton, Meredith Monk och Pauline Oliveros för inspiration och spännande musik.

– Deras exempel har gett mig tillåtelse att med integritet och äkthet göra det jag vill, avslutar Renée Baker.

George Lewis är tonsättare, trombonist, författare och professor i Amerikansk musik vid Columbiauniversitetet. Dessutom gästprofessor vid University of California i Berkeley. Han är mentor för flera generationer musiker och kompositionselever.

Lewis komponerade stycket Will to adorn, Viljan att smycka sig, efter en essä från 1934 av författaren och antropolgen Zora Neale Hurston. Det handlar om afroamerikanska kvinnor som traditionsenligt placerar prydnader ovanpå varandra, högt på huvudet. Det kan gälla hattar, sjalar eller håruppsättningar.

– Jag är mindre intresserad av att hitta afroamerikanska tonsättares okända verk. Istället vill jag sätta fokus på de olika former musiken tagit på sin väg i vår globala tid, förklarar George Lewis, som speciellt gillar ljudkompositioner, interaktivitet och musik skapad av datorer.

– I New York finns numera begåvade och ivriga unga musiker som bildar nätverk och designar egna ensembler. De heter International Contemporary Ensemble - ICE, Wet Ink, Yarn/Wire och Argento. De är öppna för musikalisk mångfald, genreöverskridanden och ansvarsfull improvisation, berättar George Lewis.

Det är en stor förändring sedan tidigare då musiker ofta uppträdde som ett stort kollektiv av frilansare som ibland spelade nutida musik tillsammans.

– Jag behöver en grupp kreativa musiker som uppför min musik och befinner sig i ständig, kritisk dialog med vår komplicerade omvärld, avslutar George Lewis.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

I det sjunde programmet av tio medverkar altviolinisten Richard Brice, operatonsättaren och pianisten Anthony Davis och ljudkonstnären Yvette Jackson.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Richard Brice spelar altfiol med Munich Chamber Orchestra och spelar i många andra orkestrar i Europa och i Nord- och Sydamerika. Han frilansar i New York och spelar bland annat i Phantom of the Opera på Broadway där Peter Jöback spelar huvudrollen.

Varthän i världen än Richard Brice beger sig så är han den ende afroamerikanen i orkestrarna.

– När jag var barn fanns det en enda svart musiker i New York-filharmonikerna. Idag, 50 år senare finns det inte en enda. Svarta människor finns aldrig i publiken vid traditionella klassiska konserter, varken i Europa eller i USA, berättar Richard Brice.

Pianisten Anthony Davis komponerade 1993 musiken till Tony Kushters Broadway-uppsättning av Angels in America. Han har tonsatt sex operor, bland andra Malcolm X om den radikale muslimen och medborgarrättskämpen.

– Malcolm X är ett klassiskt exempel på en tragisk hjälte. Han uthärdar många påfrestningar men blir till slut lönnmördad av sina egna, av afroamerikaner. Wagner är min förebild och Malcolm X är min Siegfried-gestalt, berättar Anthony Davis.

– Koralerna i operan är inspirerade av John Coltrane, rytmerna av Count Basie och Duke Ellington och sångstämmorna av Billie Holiday.

Ljudkonstnären Yvette Jackson ville spela trumpet, men hennes mamma tyckte inte att det var passande för unga flickor att spela det instrumentet!

– Mormor köpte en trumpet till mig ändå. Wynton Marsalis blev min förebild, han spelade både jazz och klassiskt, säger Yvette Jackson, som har skrivit musik om Middle Passage, de vidriga slavresorna mellan Afrika och Amerika.

– Med inspiration från John Cage och svenske Åke Hodell skapade jag radiooperan Invisible People om afroamerikanska pastorers och professorers ”hate speech” mot president Barak Obama för att han stöder homosexuella äktenskap. Dessa fördomsfulla afroamerikanska ledare tror sig representera en hel ras, utan att över huvud taget ta hänsyn till genus eller sexuell tillhörighet, säger Yvette Jackson.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan