märkliga

Det har varit blandade känslor kring programmet Bäst i test kanalflytt, t.ex i vissa delar av nätet kallas programledaren David Sundin t.o.m för förrädare. Vad han tycker om den reaktion, vad hans egna barn tycker om hans barnböcker och mer om den nya filmen om familjen Knyckertz berättar han i podden!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Blir kultur bättre om man konsumerar den nykter? Vad är det som händer i Kungälv där en lärare misstänks sprida falska sexrykten om sig själv och vart tog äppelmångfalden vägen?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vi har med oss Kristian Johansson, reporter på Kungälvs posten som nystat i den märkliga historien om en lärare som misstänkts spridit falska sexrykten om sig själv.

Är nykterhet är vägen till en bättre kulturupplevelse och borde vi inspireras av straight edge-kulturen igen? Med oss i studion är författaren Rebecka Åhlund och hardcoreexperten Christoffer Röstlund Jonsson.

Daniel frågar sig också vart mångfalden bland äppelsorter tagit vägen. Pomologen Niklas Medin från Rosendals trädgård kommer förbi studion med äpplen.

Programledare: Daniel Sjölin
Bisittare: Katherine Zimmerman
Producent: Olle Björkman

Hanna och Christopher uppmärksammar konstiga stories bakom märkliga smeknamn! P4 Countrys Mattias Hansson förklarar varför countryn toppar Billboardlistan. Vår OG-lekledare Vilgot Paulsen tillägnar veckans quiz till The Price is Right och Bob Barker. P3 Nyheters Matilda Rånge om tigermyggan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist.

Äntligen har det blivit dags för Ylva och radioagenterna att ta tag i ett nytt mysterium! På biografen Bikupan händer det saker som kräver utredning.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Radioagent Fritiof, 6 år från Lund, gör sin första agentinsats och hjälper Ylva vidare.

Tjuven har lämnat en lapp. På ena sidan står det 1 och 9, på andra sidan står det BILJETT. Vad kan det betyda?! Hör av dig till Ylva!

• Ring telefonsvararen; 08-7842929 och tala om vad du heter, hur gammal du är och var du bor.

• Mejla in till radioagent@sverigesradio.se

Eilert är tonåring när han upplever att Elvis Presleys ande tar över honom. Efter år av elchocker och tung medicinering bestämmer han sig för att driva ut anden. Genom att ställa sig på scenen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Eilert Dahlberg blir Elvis från Husum

När Eilert Dahlberg är barn lyssnar han helst på frälsningssoldaten Lapp-Lisa och rockkungen Elvis Presley. Som 39-åring spelar han på eget bevåg in några kassettband med Elvis-covers och sedan tar det inte lång tid förrän inspelningarna hamnar hos radiojournalisten Tomas Tengby i Morgonpasset på P3. Radiolyssnarna älskar snabbt "Husums Elvis" och hans säregna sätt att sjunga. Inte alltid rent men alltid med känsla och kärlek till Elvis. 

2001 är han Sveriges mest bokade artist och blir även känd i England och USA. En av våra mest märkliga framgångssagor.

Eilert Pilarm får elchocker

Men bakom framgångarna döljer sig en lång period av mörker då Eilert blir behandlad med både elchocker och tung medicinering. Han själv upplever det som om Elvis Presleys ande har tagit över hans kropp. Det enda sättet för honom att bli fri från anden är att ställa sig på scenen och sjunga Presley-låtar.

Alexander Arvidsson har mött Eilert idag 2023 och här talar Eilert ut om den mörka drivkraften bakom hans beslut att ställa sig på scenen som Elvis trots att många skrattat åt honom.

Dokumentären är gjord 2023 och sändes första gången i P4 Dokumentär.

Reporter: Alexander Arvidsson
Producenter: Ola Hemström och Sofia Kottorp

Jörgen Jönssons magiska fingrar knäppte Frölunda på näsan. Björklövens Fredric Weigel är den gris som SM-slutspelet saknar. Och i Svartvadet Möter träffar vi Sportbladets krönikor Marcus Leifby. Frågan är varför Svartvadet har med sig ananas till honom?!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I Radiosportens slutspelsserie Nyspolat levererar Magnus Wahlman och Per Svartvadet varje tisdag och fredag spetsiga analyser av både aktuella och tidlösa hockeyspörsmål. Det bjuds på anekdoter från Svartvadets spelarkarriär och varje fredag ett avsnitt av Svartvadet Möter där Per intervjuar kända hockeyprofiler.

Priset på grönsaker, frukt, fisk och kött gör att vi svenskar ändrar på vad vi stoppar i munnen. Hör av dig till Karlavagnen och berätta om maten du äter som får andra att höja på ögonbrynen!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Har du ketchup på fiskpinnarna? Äter du kalops och pressad potatis varje dag? Är du en sådan som äter viss mat beroende på veckodag? Kanske du äter som man gjorde på stenåldern eller tycker du att det mest delikata som finns är banan och kaviar?

Mycket handlar just nu om matpriserna och hur vi ändrar vårt beteende kring en av de viktigaste sakerna vi gör, nämligen vad vi äter. Vi har väl alla haft perioder när matvanorna haltat, förändrats eller ställts om. Vilken är då din märkligaste matvana?

Älskar du surströmming så pass att du äter det året runt? Äter du olika former av gröt till både frukost, lunch och middag - eller har du perioder när du bara äter fallfrukt?

Vilka matvanor har du som får din omgivning att reagera?

Du kan ringa 020 – 22 10 30. Telefonslussen öppnar kl. 21.

Skriv gärna till oss på våra sociala medier;

Karlavagnen på Facebook.
Karlavagnen på Instagram.

eller på mailadressen karlavagnen@sverigesradio.se

Programledare: Annika Ilmoni

Programmet startar ca kl. 21:40.

Ansvarig utgivare: Johan Signert

Registret står inte särskilt högt i kurs i Sverige, men i England finns ett eget skrå för indexmakare. Fredrik Sjöberg gör några nedslag i bokregistrets fascinerande historia.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Den amerikanske författaren Norman Mailer sägs ha varit både fåfäng och självupptagen. Alla som känner någon författare vet att egenskaperna i fråga inte var unika för just honom, men möjligen var han ändå värre än andra. Så berättas till exempel att han brukade börja läsningen av nya böcker med att leta i registret efter sitt eget namn, vilket för yngre lyssnare kan jämföras med att googla sig själv, alltså en vederbörligen skambelagd form av självbefläckelse.

Detta visste Mailers kollega William Buckley, så när han en gång på 1960-talet skickade en av sina många böcker till Mailer, skrev han ingen dedikation på försättsbladet, sådär som man brukar göra. Istället slog han upp sidan 339, tog fram sin röda kulspetspenna och plitade dit ett hurtfriskt ”Hi there!”, intill registerordet ”Mailer, Norman”. Hur denne uppfattade tilltaget är inte känt, men eftersom han behöll boken livet ut får man anta att han tog det med fattning.

Själv skriver jag dedikationer med blyerts, helt enkelt av hänsyn till mottagarna. Alla äger ett suddgummi och ibland är dedicerade böcker bara ett kvitto på att ingen brydde sig om att köpa dem, varför upphovsmannen tvingades ge bort dem. Zoologen Olof Ryberg, även kallad Lopp-Olle, är ett bra exempel. Hans avhandling om de svenska fladdermössens parasitfauna är väldigt svår att få tag på utan dedikation; ibland är det flera stycken, för när böckerna kom ut på andrahandsmarknaden köpte han dem själv och gav bort dem igen.

Men vi kommer bort från ämnet, som inte är dedikationer, utan själva registret, vars utveckling från medeltiden och framåt visar sig vara en intressant historia. Den som en vacker dag gör sig omaket att röja upp i mitt efterlämnade bibliotek ska upptäcka att nästan allt är fackböcker i vitt skilda ämnen, men med en sak gemensam: i alla finns register. Sådana böcker brukar jag nämligen spara. De utan register brukar jag kasta bort eller dumpa på närmsta antikvariat. Att läsa dem kan vara nog så nöjsamt, men sen är de oanvändbara.

Ämnet belyses i boken Index, A History of the, av engelsmannen Dennis Duncan. Registrets historia, alltså. Lite begränsat kan tyckas, men faktum är att också de som med diagnosmanualmässig hetta verkligen älskar förteckningar i alfabetisk ordning har mycket nytt att lära. Oväntade saker, som att Erasmus av Rotterdam på 1500-talet skrev en hel bok där han strök texten och endast gav ut registret. Folk läser ändå inget annat, sa han surt.

Till pjäsen hör även att boktryckare, åtminstone i England, förr kunde komponera fientliga register för att på den vägen kritisera böckernas innehåll. Många politiska strider utspelade sig i registren, och även rent litterära debatter, varav det bästa exemplet är en 1700-talsroman som hette The Man of Feeling och som senare, under den viktorianska eran, ansågs beskriva en man av alltför klent virke, så när en litteraturprofessor gav ut den där romanen igen försåg han den med ett Index of tears, ett register som förtecknar alla de ställen där huvudpersonen gråter. Den sträve professorn ville därmed visa sitt förakt för bokens, som det hette, emotionella inkontinens. Det blev ett långt register, och då var han ändå tydlig med att han bara förtecknade tårar, inte suckar och snyftningar.

Här bör inflikas att vi i Sverige har lite andra traditioner, liksom enklare. Skönlitteratur har över huvud taget sällan register och fackböcker avslutas oftast bara med ett personregister som görs i all hast av redaktören eller korrekturläsaren. Den brittiska litteraturens mer avancerade sakregister har sin grund i att man där håller sig med professionella registermakare som är organiserade i Society of Indexers, en intresseorganisation som säkert har egna julfester också, då man samlas och sänker en bägare på någon avsides pub och gratulerar varandra till särskilt lyckade uppslagsord.

Även fransmännen är av tradition påfallande noga, låt vara att ingen ännu har lyckats upprepa den bragd som vid mitten av 1800-talet utfördes av den katolske teologen Jacques Paul Migne. Han kom på den briljanta idén att låta trycka samtliga kyrkofäder i ett enda bokverk. Sagt och gjort. Verket Patrologia Latina gavs ut i 217 volymer, vilket oss emellan låter som ett sömnpiller för elefanter; hur som helst var det slutligen dags att skriva registret. Detta kom att omfatta fyra tjocka böcker och var så detaljerat att man till sist fann sig tvungen att även göra ett register till registret. Enligt legenden ska den fromme prästen ha hyrt in femtio registermakare som arbetade oavbrutet i tio år.

Från början, före Gutenberg och boktryckarkonsten, var det naturligt nog mest kyrkans män som höll på med register och innehållsförteckningar, allt för att underlätta spridningen av Bibelns djupsinnigheter, men det hela komplicerades av att böckerna då skrevs för hand av kopister, och inte ens Bibeln var indelad i kapitel och verser på den tiden, så det var ofta svårt att hitta. Den alfabetiska ordningen upptäcktes visserligen redan under antiken, men det krävdes en helt annan innovation för att man skulle få snurr på verksamheten och vi talar nu om den litterära världens motsvarighet till uppfinningen av hjulet, nämligen sidnumreringen.

Detta tekniska alexanderhugg inträffade år 1470, två år efter Gutenbergs död. Böcker tryckta på papper hade således funnits en tid, men ingen hade förut kommit på det där med paginering. Nuförtiden är sidnumren så självklara att vi inte tänker på vilken revolution de innebar.

Fast det är klart, undantag finns. Det vore tjänstefel att här inte nämna Lars Norén, vars dagböcker väckte sådan uppståndelse, inte bara på grund av att författaren ansågs vara både fåfäng och självupptagen, utan också för att hans med god marginal tusensidiga böcker saknar sidnummer. Detta retade framför allt kulturjournalister. De skribenter Norén beskrev som idioter, och de var många, kunde nu inte tipsa varandra om vilken sida angreppet fanns på.

Kanske, slår det mig, sitter nu den gode Norén i sin himmel och ler ikapp med Erasmus av Rotterdam under överinseende av Sankte Per, vars blick för människornas brott rimligen leder till slutsatsen att förtal av journalister ändå inte är så farligt. Förresten går väl skärselden på sparlåga av energipolitiska skäl, och i det läget får man prioritera, naturligtvis med utgångspunkt från syndaregistret – som säkerligen, tråkigt nog, är längst av alla.

Fredrik Sjöberg, författare och biolog

Litteratur

Dennis Duncan: Index, A History of the – Bookish Adventure from Medieval Manuscripts to the Digital Age. W. W. Norton Company, 2022.

Som barn drog man ofta egna slutsatser om saker och ting. Vi pratar med lyssnarna om vad dom trodde blint på som barn.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.

Vi får bland annat höra om Tommy som skrev en uppsats med frågeställningen om bilar fortfarande skulle finnas när han blev stor nog att ta körkort. Morgan pratar med Lollo som trodde att hon hade fått horn i pannan av att svära då hon tyckte att pannan buktade ut lite på sidorna och Anki som trodde att det bodde små minimänniskor i radioapparaten.

Det blir även en tävling om vem som har bäst "fredagsfeeling"!

I podden har Morgan fått babyolja i öronen, Adam trodde som barn att Blekinge låg i Halland OCH vi utfärdar en varning för att inte tvätta ur schampot.

Bostadssituationen krisar främst för unga. Fråga bara Emma och Christopher så delar de sig med märkliga rumskamrater de har bott med. Olivia Runsala från P3 Nyheter kikar närmre på detta. Expressens kulturchef Victor Malm förklarar varför fans och kritiker är i luven på varandra nu mer än någonsin.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Programledare: Christopher Garplind och Emma Molin.

Moderna medier gör att vi kan uppfatta lidandet hos personer på andra sidan jordklotet i realtid. Thomas Steinfeld reflekterar över några av märkligheter som följer på empatins utvidgning.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Det är svårt, om inte omöjligt, att mäta kulturella framsteg, till skillnad från landvinningar inom teknik eller vetenskap. Men om det funnes ett framsteg inom kulturen som de flesta människor förmodligen kunde enas om, i alla fall inom västvärlden, så vore det utvidgandet av empatin. Medlidandet har blivit en företeelse så allmän, att man inte ens tänker på att också den har en historia. Men så är det, och den är inte ens gammal.

I Honoré de Balzacs roman “Pappa Goriot” från 1835, förekommer en scen, där Eugène de Rastignac, en fattig och ambitiös ung man från landet, träffar en vän, medicinstudenten Horace Bianchon.

”Har du läst Rousseau?”, frågar Rastignac. ”Minns du passagen, där han frågar läsaren vad denne skulle göra, om han kunde bli rik utan att lämna Paris, genom att döda en mandarin i Kina, enbart genom viljans makt?” Medicinstudenten nickar, men förklarar sedan att han icke skulle vara i stånd att begå ett mord ens på distans. Rastignac tvekar. Kina är långt borta. Mandarinen känner han inte till, och världen är ond. Empatin skulle knappt ha ett objekt, för att inte tala om medlidandet. Så varför skulle han inte handla i det egna intresset, utan hänsyn och moral?

Rastignac ställde sin fråga i en tid, när det skulle ha tagit månader för en nyhet från Kina att nå Paris, och i så fall torde det ha handlat om en mycket stor händelse. Tjugo år senare, när sjuksköterskan Florence Nightinghale tog hand om brittiska soldater på turkiska sjukhus, fanns redan telegrafin. Tidningsläsarna i England läste om nyheterna från Krimkriget med enbart några timmars fördröjning. De fick en föreställning om såren och lidandet. ”The Nightingale Fund” blev den första insamlingen för välgörande ändamål som nådde en hel nation.

Föreställningen, att en tanke skulle kunna döda över långa avstånd, föregriper teknikens utveckling. När Rastignac funderar över empatins räckvidd, står han fortfarande för ett samhälle som har en mer eller mindre sluten uppfattning om sig självt. Vad som händer i andra världsdelar, till och med i andra landsdelar, är främmande för honom. Och inte bara det: Empatin sträcker sig inte ens till de anhöriga av en annan klass, till bönderna på landet eller de eländiga på den egna gatan. Sedan dess tycks empatin bara vuxit, över alla gränser. Numera kan den åtminstone i teorin tänkas täcka hela globen. Litteraturen, och inte minst teatern och bildkonsten har sedan århundraden förmedlat föreställningen om andra människors lidande. Under det senaste seklet har fotografin och filmen kortat ner förmedlingens hastighet till några sekunder. Alla, var de än må befinna sig, kan reagera på en händelse, med uppmärksamhet, medkänsla och hjälpsamhet. Bilderna förmedlar sken av sinnlig närvaro.

Aldrig tidigare hade filosofer och författare funderat så mycket över förhållandet mellan egoism och moral som under decennierna kring år 1800. Förmodligen inte heller senare, eftersom medkänslan med medieutvecklingen blev till en skenbar självklarhet. Balzacs romaner står för slutet av denna period. I dess begynnelse finns Jean-Jacques Rousseau, som pekar på att medkänslan är en ändlig resurs: ”Känslan av medmänsklighet tycks ånga bort”, skriver han i en uppsats från år 1755, ”den blir svagare, när den sprider sig över hela jordklotet.” Som en konsekvens av denna tanke pläderar Rousseau för en regionalisering av medkänslan. “Det viktigaste är att vara god till människorna, som man lever ihop med”, skriver han.

Fotografin, filmen och kommunikationsteknikens utveckling förvisar Rousseaus – och för den delen: Balzacs – övertygelse till en gången tid. Man lever ihop med helt främmande människor på helt främmande ställen. Man blir partisk, bara för man ser en annans lidande. Men medkänslans tillväxt lockar fram motsägelser, paradoxer och andra märkligheter. Den första är att det blir oklart vem omtanken egentligen gäller. Att empatin egentligen handlar om att den medkännande njuter av medkänslan, att hen identifierar sig med ett fjärran offer för att uppleva den egna godheten, är en tanke som den skotske filosofen Adam Smith förde fram i sin ”Teori om de moraliska känslorna” 1759. Det ”konstgjorda medlidandet”, förklarar han, hindrar folk att ta ödet i sina egna händer och verka för de näras bästa.

Ett annat problem, som Susan Sontag tar upp i sin bok ”Att se andras lidande” från 2003, är att det är tveksamt om bilderna av civila krigsoffer verkligen främjar motståndet mot våldsamheterna. Fotografierna skulle till och med kunna uppfattas som en uppmaning till ännu större insatser i bekämpandet av fienden. Mer medkänsla skulle i så fall leda till mera våld.

Den tredje märkligheten är en variation på Susan Sontags tanke, men den framfördes redan 1755, när den franske filosofen Denis Diderot, först en nära vän till Rousseau och sedan dennes värste fiende, sammankopplade medkänslan med sanningen: “Den som vägrar att anpassa sig till sanningen, när den en gång för alla har upptäckts, är en dåre eller ond i moralisk mening.” Han kunde tänka sig att utesluta folk ur mänskligheten, som inte delade hans idéer om vett och förnuft. Han önskade sig alltså ett slutet samhälle, som skulle omfatta hela världen. Det skulle vara det första slutna samhället som inte kunde öppna sig.

Diderots uppsats om naturrätten, i vilken han formulerar denna slutsats, är synnerligen snabbt skriven. Senare skulle han bli mer nyanserad, men här framstår han som företrädare för en världsåskådning i vilken idén om mänskligheten får latent terroristiska drag. Den som står utanför den självpåtagna sanningen blir en laglös varelse, en pirat, en paria.

Eugène de Rastignac, den unge mannen som kunde tänka sig att mörda en mandarin i Kina, enbart genom en tanke som utvecklade sin verkan på ett avstånd av många hundra mil, är en av de ofta återkommande gestalterna i Honoré de Balzacs romansvit som kallas för ”Den mänskliga komedien”. I senare böcker blir Rastignac en förmögen man, han blir minister och greve. Vännen Horace Bianchon däremot blir den främste läkaren i Paris, alltid kunnig, utan en tanke på sig själv. När Balzac dog, i augusti 1850, lär hans sista ord varit: ”Bianchon”. Man får ta det som ett svar på Rastignacs fråga: Fysisk närhet var ingen förutsättning för medlidandet längre. De räckte med en föreställning om närhet, över hur stora distanser som helst.

Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap

Rådjuren skäller, berättar 6-åriga Edda i veckans djuronsdag. Dessutom får vi reda på hur länge rådjurets unge har fläckar på ryggen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Christopher Garplind och Emma Molin minns sjuka barnlekar apropå ramaskriet kring Squid game, vi pratar bögtestet, chicken, kasta påsar fyllda med äckel och det stora sexfokuset på förskolan. Wicca-häxan Ebba Bjelkholm och journalisten Agnes Grefberg Braunerhielm har podcasten Häxtimmen och hjälper oss reda ut den stora häxtrenden som pågår på t.ex. Tiktok. Många har pratat om Merkurius i retrograd men vad fan innebär det egentligen? Evalisa Wallin från P3 Krim uppdaterar oss kring den pågående polisutredningen av dödskjutningen av Einár. In other news: Viktor Leksell är missnöjd med sitt Allsång på skansen-framträdande, Dagny bloggar vidare, Alex Baldwins vådaskott, Kristen Stewart som Lady Diana och flygluffarpass i Japan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Programledare: Christopher Garplind och Emma Molin

Vår fältreporter kollar in hoppkräftornas märkliga dofter som påverkar växtplankton att sända ut ljus eller bilda gift. Och så möter vi den sällsynta nipsippan. Programledare: Jenny Berntson Djurvall.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

På lördag ägnar vi oss åt världens sannolikt vanligaste djur: den lilla hoppkräftan. Trots att den bara är runt millimetern stor påverkar den livet över hela haven genom att släppa ut speciella kemikalier. Växtplankton känner av kemikalierna som en slags lukt, och i rädsla för att bli uppätna av hoppkräftorna försvarar de sig. En del gör det genom att producera ljus - mareld - som skrämmer hoppkräftorna så att de lämnar planktonen i fred. Andra producerar gift eller krymper i storlek.

Varför gör hoppkräftorna så här? Troligtvis är det helt ofrivilligt.

Det här har Erik Selander, forskare i marina vetenskaper, och Jenny Lindström, forskningsrådgivare på Göteborgs universitet, tittat på. Vår fältreporter Anneli Megner Arn håvar hoppkräftor tillsammans med dem i sändningen på lördag, på plats vid Nya varvet i Göteborg.

Och så möter vi en exklusiv skönhet - nipsippan. Botanisten Gun Ingmansson visar Sveriges bästa plats för den ludna och lila sippan - File Hajdar på Gotland.

Undrar du över meningen med livet? Lisa Henkow har ett svar i veckans kråkvinkel.

Och så ringer vi upp Kerstin Andersson som såg två huggormar i ett märkligt, flygande möte. Ormexperten Claes Andrén förklarar vad det handlar om.

Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Hotfull stämning bakom kulisserna i veckans stora mediebråk mellan Svenska Dagbladet och Metro. Metroägaren Mats Qviberg gick till frontalangrepp mot SvD:s reporter. Ryssland vill begränsa pressfriheten under sommarens för-VM i fotboll. Vad säger FIFA:s svenska mediechef? Och så om nya möjligheter eller problem på den kommersiella radiomarknaden.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Metros nya ägare till attack mot SvD:s reporter
I veckan har ett bråk med högt tonläge brutit ut mellan Svenska Dagbladet och Metro. Det efter att SvD:s medieanalytiker, Malin Ekman, i ett flertal texter ställt kritiska frågor om gratistidningens oberoende under sin nya ägare Mats Qviberg.
“Hur står det till med den journalistiska friheten när tidningens ledargarnityr hämtas från HQ-vänliga läger?” frågade hon sig i Svenska Dagbladet förra veckan.
Svaret från Metro var stenhårt. Partisk och ensidig rapportering skrev Metros styrelseordförande Christen Ager-Hanssen och anklagade Svenska Dagbladet för att bedriva en häxjakt.
Utöver det höga tonläget i spalterna, kan vi även berätta om hur det gått till bakom kulisserna. Vi har i veckan tagit del av telefonsamtal där Mats Qviberg själv gått till upprörd attack mot Svenska Dagbladets reporter. Reporter: Jonna Westin.

FIFA kritiseras för flathet mot Ryssland
En censurskandal! Ja, så lät det förra veckan i Tyskland, när tidningen BILD rasade mot det internationella fotbollsförbundet FIFA. Anledningen, det är att FIFA gått Ryssland till mötes och accepterat restriktioner för de journalister som vill bevaka sommarens för-VM-turnering i fotboll.
Turneringen som kommer att spelas i fyra ryska städer, ses som ett genrep för värdlandet. Ett sätt för ryssarna att få alla rutiner på plats inför nästa sommar, då det i landet är avspark för ett av världens största sportevenemang, världsmästerskapen i fotboll.
Två krav ställs nu på alla journalister som vill söka ett särskilt VM-visum. För det första är det endast tillåtet att rapportera från FIFA:s turnering och relaterade event. För det andra är det, med undantag för turistattraktioner, förbjudet att lämna de fyra städer där turneringen pågår. Johan Cedersjö har i veckan pratat med svensken som är chef för FIFA:s medieavdelning, men även med sportjournalister som förvånas över FIFA:s flathet.

Ny kommersiell radiomarknad i startgropen
Privatradiomarknaden står just nu inför den största förändringen som gjorts sedan 1993, när reklamradiostationer fick tillstånd att börja sända i Sverige.
Enligt ett förslag som ska klubbas i Riksdagen nu i vår kan marknaden komma att nollställas. De regionala tillstånden som kanalerna sänder på idag, ska då tas tillbaka och aktörerna får lägga nya anbud på större, nationella tillstånd.  Det här har lett till en strid på radiomarknaden, där aktörerna menar att hela privatradions framtid står på spel. Vår reporter Erik Petersson har i veckan gett sig in i en komplicerad strid om villkoren för att sända kommersiell radio i Sverige.

Vilken är den märkligaste dejten du varit på? Lyssnarna delar med sig av sina historier och relationsexpert Emelie Roslund ger raggningstips.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

När lyssnaren Christian dejtade en tjej som sällan var ledig från sitt jobb på ett stort möbelföretag så fick han lov att ta sig till hennes lunchmatsal och äta för att få träffa henne.

- Ja det blev ofta köttbullar på våra dejter, säger Christian.

Vår raggningsexpert Emelie Roslund ger oss handfasta knep inför dejtandet och guidar oss genom nätdejtingdjungeln.

- Ett jättebra första steg ut i dejtingvärlden kan vara att ladda ner en dejtingapp. Det är väldigt skönt för då behöver man inte svara om man inte vill det, säger Emelie.

Lina Lundgren
lina.lundgren@sverigesradio.se

Vi pratar om de Holländska syskonen som träffades på Tinder. Lustigt nog, men också helt förståeligt, blev de en match. Och sen! En kärvänlig kanin och Hannas sexdebut mot en traktor.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En dag kvar nu hörrni ifall ni missat. En dag kvar till högtiden som många gånger betyder en gryta full med ångest och bråk. Eller bara goa grejer. En av ingredienserna är många gånger konstiga paket! Och dom vill vi höra mer om idag. Ring 031-773 00 00 och berätta om den där gången du fick en tam lama som bet dig eller din farfars löständer i julklapp

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Har du kanske stoppat strumpor åt kungen, sålt is på Island eller testat snussorter trots att du är allergisk? Märkliga och påhittiga försörjningssätt är temat för dagen, så kondomtestare, blomvattnare, hajskötare, vinsmuttare och livsnjutare. Hör av er! Med Christer Lundberg och Morgan Larsson

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.