mognad

Under 2020 är vårt ledord växt och i söndags när vi möttes till församlingsdag ute på Bobergsgården kickade vi igång ett av höstens delteman som fått titeln ”Genombrott”. Det där ordet kom till mig när jag satt och bad innan sommaren. Det syftar på det där nödvändiga genombrottet som vi längtar efter. Nämligen att vi som gemenskap och församling ska få uppleva att Herren griper. Att vi ska få uppleva ett genombrott som hjälper oss att växa både inåt, utåt och uppåt. För vi finns ju trots allt inte här för vår egen skull. Vi som församling finns här för att vi själva och andra ska lära känna Jesus, växa i tro på Honom som är våran Frälsare och för att med våra liv vittna om Honom på gatan där vi bor, på arbetsplatsen, i skolan eller var vi nu än tillbringar våra dagar. I söndags hade vi även förmånen att få välkomna Alfred in i tjänst i vår gemenskap. Då läste vi några verser från Efesierbrevet 4 och idag tänkte jag att vi skulle fånga upp den röda tråden och läsa från samma textsammanhang. Så plocka fram din Bibel och häng med!

Idag ska jag runda av vårens tema som har handlat om den inre växt och mognad som skedde i aposteln Petrus liv och som Gud längtar efter att vi ska ge utrymme till i våra liv. De här senaste veckorna har inte varit en historielektion när vi har läst om Petrus. Tanken har varit att du och jag skulle få med oss något in i vårt eget lärjungaskap. 

 Jag gjorde en summering av temat redan förra söndagen så jag ska inte göra det nu - om du missade den så kan du se och lyssna på den på tullbrokyrkan.se eller där du hittar poddar.

Men min bön och förhoppning är att vi alla var och en skulle fånga upp något från de här olika nedslagen i Petrus liv. Idag när det är dags att runda av så är det som att cirkeln sluts. För vi kommer sluta ungefär där vi började för 17 veckor sedan. Då handlade det om att Petrus bekände Jesus som sin Herre och Frälsare. Det jag tänkte att vi skulle avsluta med idag är det som föregick själva bekännelsen och som kom att spela en avgörande roll både för Petrus och rentav för hela den kristna kyrkan. 

Dagens ledord och ämnet för min predikan är omvändelse. Det kommer handla om att leva ett liv i omvändelse.

Under 2020 är vårt ledord som kyrka växt och under den första hälften av året så har fokus legat på den inre växt och mognad som är själva förutsättningen för den yttre växten som sker i församlingen. Sedan i mars har jag använt lärjungen Petrus liv som en förebild. Petrus som var den klippa som Jesus använde för att bygga sin kyrka på. Tanken med att jag har utgått från Petrus liv har varit att vi skulle få se olika exempel som vi kan ta efter, på det som kännetecknar ett liv som formas och präglas av Gud. I början på mars månad handlade det om hur han bekände sin tro på Jesus. En bekännelse som bottnade i insikten om att Petrus ville göra Jesus till Herre och Frälsare i sitt liv.

 Söndagen därpå såg vi närmare på hur hans bekännelse gick hand i hand med en ständigt ökande ödmjukhet. Petrus förstod i takt med att tiden gick att ödmjukheten är en förutsättning för att kunna ta till sig den nåd som Gud erbjuder oss alla genom Jesus död på korset.

 Den tredje söndagen var nyckelordet mod och då läste vi om hur Guds Ande fyllde Petrus med mod att vittna om Jesus.

 Fjärde söndagen läste vi inledningen på Apostlagärningarna kapitel 3 när Petrus tillsammans med Johannes förmedlade Guds Andes kraft till en förlamad man som satt och tiggde vid Sköna porten i Jerusalem. Ett helande som skedde i kraft av namnet Jesus. En kraft som vi är beroende av för att kunna växa.

På Pingstdagen för tre veckor sedan tittade vi tillsammans närmare på hur Pingstens och Petrus budskap präglades av Jesus. Hur Anden själv alltid pekar på Jesus! 

Senast jag predikade så utforskade vi vad det var som formade den frimodighet som Petrus på ett tydligt sätt visade på i sitt liv. En frimodighet som vi nog lite var till mans skulle önska oss ibland. Idag ska vi bläddra vidare i Apostlagärningarna och idag är ledordet lydnad. Det här med lydnad är sällan något vi pratar om. För dom av oss som har haft eller har hund så går tankarna kanske till att träna hunden att lyda. För andra av oss går tankarna ganska direkt till barnuppfostran som i perioder mest bara tycks handla om att hjälpa det lilla barnet att göra som man säger och inte göra som man själv råkar göra. Men dagens predikan handlar varken om lydnadsträning av hundar eller att uppfostra små barn. Däremot kommer den handla om lydnaden som en nödvändig, självklar och naturlig del av det liv som växer djupare i Jesus.

 Och det jag hoppas att du kommer upptäcka tillsammans med mig om en liten stund är hur lydnaden i själva verket hör ihop med kärleken.

I dagens predikan möter vi ännu en gång Petrus och Johannes och texten vi ska läsa idag utspelar sig direkt efter det vi läste förra söndagen. Så greppa gärna en Bibel om du har en och leta upp Apostlagärningarnas 4:e kapitel. Petrus och Johannes hade fått vara med och förmedla ett helande till en förlamad man och fick folket att häpna. Som vi läste förra veckan så öppnade det upp för Petrus att vittna om sin tro. Något han gjorde med stor frimodighet.  Idag handlar det om vad det är som gör oss frimodiga och hur vi kan få vara med om att vår frimodighet växer.

Under 2020 är vårt ledord i Tullbrokyrkan växt. Och för ganska exakt två månader sedan inledde jag en gudstjänstserie som handlar om hur du och jag kan växa och mogna som Jesus lärjungar. För att göra det lite mer greppbart för oss alla och inte så teoretiskt så valde jag att utgå från aposteln Petrus liv som vi vet ganska mycket om. - Hittills har vi sett hur allt vad andlig mognad och växt heter, hur det börjar med vår bekännelse. - Sen såg vi hur den andliga växten förutsätter ödmjukhet. För utan ödmjukheten kan vi liksom inte ta emot Guds nåd. - Den tredje delen i serien handlade sedan om mod och om hur Fadern har gett oss den Helige Ande som vill föda mod i våra liv. När du och jag tänker på det här med att växa och mogna så tänker vi kanske inte så ofta på dom här sakerna i våra liv. Vi kanske istället tänker på allt det som är konsekvenserna av mognaden. Det vill säga handlingarna och de goda vanorna som vittnar om mognaden och växten. Men själva poängen är att din och min andliga mognad och växt förutsätter att en annan grund redan är lagd i våra liv. Att vi öppnar oss för att låta Herren förvandla våra liv.

Lärjungarna som utgjorde den första kyrkan i Jerusalem hade fått uppleva en helt fantastik tid tillsammans. En tid präglad av den Helige Andens kraft och närvaro, frimodighet och de var till och med omtyckta av dom allra flesta! Men så fanns det ett problem som stavas stora rådet som var det religiösa ledarskapet. Gång på gång satte man käpparna i hjulet eftersom man helt enkelt var avundsjuka på det Gud gjorde (5:17). Å man gillade inte att lärjungar gick runt och pratade om Jesus och berättade om att man med egna ögon hade sett att han hade uppstått från döden. Stefanus som var en av kyrkans nyutsedda diakoner var en av dem som frimodigt berättade om Jesus och gjorde under och tecken som bekräftade hans ord. Men bara kort efter att Stefanus hade börjat vittna blev han fängslad och stenad. Efter att ha upplevt en härlig smekmånad var det som att lärjungarna plötsligt befann sig mitt i självaste ökenvandringen.

I veckan som gick började jag ringa runt till församlingens medlemmar som befinner sig i riskgruppen för att drabbas allvarligast av det nya coronaviruset. Å det blev flera goda samtal präglade av både förtröstan och trygghet. Men såhär i coronatider är det samtidigt många som ger uttryck för en viss oro kring vad som ska hända. I det tomrum som de ständiga nyhetsuppdateringarna lämnar efter sig är det många som känner en rädsla. Om aposteln Petrus bar på rädsla vet vi inte men i dag ska vi se närmare på det som utgör själva motsatsen till allt vad rädsla heter - nämligen mod.

Under 2020 är vårt ledord "växt" och under några veckor under våren och fram till sommaren kommer jag i predikan utgå från lärjungen Petrus liv. Med hjälp av hans liv ska jag försöka mig på att måla bilden av det liv inre liv som mognade fram och växte i honom och tanken är att vi med hjälp av Petrus liv också ska få upp ögonen för något av det som kännetecknar ett liv som formas och präglas av Gud - som är själva förutsättningen för allt vad växt heter.