Hur förändrar högläsning en text? Möt författarparet Agneta Stark och Sven Lindqvist som läst högt för varandra i över 30 år och som har ett starkt förhållande till Radioföljetongen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Sakta men säkert har litteraturen krupit in i våra telefoner, vi förflyttar oss in i andra världar samtidigt som vi lagar mat, springer, kör bil eller veckohandlar.
Men det är fortfarande många som lyssnar, som man kunnat göra sedan 1939, på ett avsnitt i taget när Radioföljetongen sänds i radio.
Och till den redaktionen kom ett mejl som lyder såhär:
Kära Radioföljetong,
så mycken glädje, tröst, förvåning, misär och förundran som Sven och jag upplevt när vi lagar lunch till radioföljetongen! Stort tack! Särskilt bra följetonger påverkar menyn så att tillagningen måste ske tyst (dvs inte stekas, bara värmas försiktigt) så att vi inte missar någonting. Emellanåt har vi några år senare själva läst en följetongsbok högt hemma.
Joseph Knevel, redaktör för Radioföljetongen, besökte författarparet Agneta Stark och Sven Lindqvist i deras lägenhet i Stockholm. Agneta Stark förklarar vad det är som är så speciellt med högläsning:
– Texten får en kropp, den får ett ljud, den får en människa. Och ibland blir det outhärdligt. Maksim Gorkijs "Min barndom" går inte att läsa högt. Det är förfärligt.
Tillsammans med maken Sven Lindqvist lyssnar Agneta Stark regelbundet på Radioföljetongen. Alltid under tystnad, alltid bara ett avsnitt i taget och efteråt följer de vindlande samtalen. Och som Agneta Stark tillägger:
– Högläsningen är en tredje röst i de här samtalen. En ytterligare någon som lägger sig i och påstår saker.
Hör Joseph Knevels reportage om och med författarparet Agneta Stark och Sven Lindqvist i klippet ovan.
Joseph Knevel
joseph.knevel@sverigesradio.se
