hjärtan

Prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö håller veckans önskeandakter.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

- Vägen till fred går främst genom att försöka välja fred i sitt eget liv.

Ur dagens andakt

Text

Kolosserbrevet 3:8–10, 12–15

Musik

Midnattsdans med Benny Andersson

Producent Agneta Nordin, Lokatt Media
liv@sverigesradio.se

För Sveriges Radio Malmö

Utanför Skottlands västkust ligger Yttre Hebriderna, en ögrupp som befinner sig i ett utsatt läge när klimatet förändras. Här hittar Maria Küchen varsel om människans framtid.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2022-11-15.

Målet för en enskild människas djupaste längtan är alltid unikt. Men det finns också platser dit många längtar. Det invanda och välbekanta kan kännas trångt och tomt. Så drömmar uppstår om ett själsligt hem någonstans långt borta, där allt är vackert och alla svar finns.

Religiösa pilgrimer längtar till Mecka eller Jerusalem. Och karavanstoppet Samarkand i Centralasien, längs sidenvägen mellan Östasien och Europa, blev under medeltiden ett längtans mål – inte bara för törstiga kameler utan också för drömmande människor. I det fjärran Samarkand fanns vatten och vila, skönhet och fest. Även bildligt sågs staden som en oas i tillvarons öken.

Och poeter längtar inte sällan till öar. ”Om det är så att du längtar till de Yttre Hebriderna” skrev till exempel poeten Eva Ström i sin diktsamling Steinkind från 1979, ” … där man har havet framför sig men Europa i ryggen / och där öarna bara är en tunn hinna av regn … om det är så att du känner uppbrottet i dig / som en spricka eller en tanke / om det är så att du längtar efter att förändras medan du reser … / då har du redan släckt lamporna i huset / och är på väg.”

Diktraderna träffar mig i hjärtat. Till Yttre Hebriderna längtar jag ständigt. Jag måste återvända dit. Inte för gott, men färden dit, och människorna och naturen där, gör mig lugnare och ljusare inuti.

Ute i Atlanten, sex och en halv mil utanför Skottlands västkust ligger de, Västeröarna, Na h-Eileanan Siar, som de 26 000 bofasta på Yttre Hebriderna säger. Inte för att alla talar gaeliska. Öarna är inte exotiska. Folk handlar på Coop och går på puben och huvudstaden Stornoway är en typisk skotsk småstad. Men den gaeliska som talas, är infärgad av fornnordiska. Uist sägs härleda sitt namn från fornordiskans ord för ”väst” eller från ”viste”, men ingen vet säkert.

Vissa gaeliska ord känns välbekanta, andra helt främmande. Sàl na mara – havets salt – loch uisge – sötvattensjö. Havets djup och sälta och varma strömmar hindrar havsisen från att lägga sig runt öarna. Deras grunda sjöar däremot kan bottenfrysa. I takt med att golfströmmen avstannar kommer de att göra det allt oftare.

Golfströmmen rör sig långsammare än på tusentals år. Under det närmaste seklet kan den upphöra helt. Höjningar av havsytans nivåer kan dränka de hebridiska öarnas låglänta kuster, och utan golfström blir det kallt där. Riktigt kallt, som på Island. På senare år har dricksvattentäkter frusit. Dygnet runt har dykare på Uist kämpat mot igenisning av vattenintagen från kringliggande sjöar till Lochmaddys vattenverk. Med högst några decimeters sikt har de tvingats treva sig fram under utan och ta bort isen med händerna.

Det har hävdats att fornnordiskas Ívist, ”viste", i sin tur är ett inlån från ett förmodat äldre namn på gaeliska, på ögruppen som geografen och astronomen Ptolemaios för tvåtusen år sedan kallade ’Εβουδαι – Eboudai – och romerske historikern Plinius den äldre kallade Hebudes. I modern engelska blev ”Hebudes” till ”Hebrides” genom ett skrivfel, påstås det. Strängt taget borde öarna heta Hebuderna, inte Hebriderna.

När jag hör en gaelisk sång från södra Uist som heter Eilean uibhist mo ruin, ”Min älskade ö Uist”, begriper jag inte ett ord – men språkljuden och intonationen liknar mitt modersmål jamska, jämtländska, en inlandsdialekt. Jag blir vaksam. Jag älskar Jämtland och Yttre Hebriderna, deras starka landskap med fjäll och sjöar, och kärlek kan förvirra en människa. Hjärtat uppfattar band som inte finns. Okända sånger om vad som helst tycks handla om just mig och min kärlek.

Skeptisk sänder jag sången till en språkvetare som är specialiserad på jamska. Även han älskar Jämtland och säger att jag hör rätt, och att jämtar troligen fanns bland de nordbor som var i viking på Hebriderna, eller Söderöarna, som de kallade ögruppen. Språket, språken, befinner sig i ständig rörelse, en rörelse full av missförstånd.

Det heter alltså Hebriderna och inte Hebuderna för att någon skrev fel, och nu finns ingen väg tillbaka. Det irriterar mig, men kanske är det som det ska. Stillastående vatten bottenfryser lättare. En bottenfrusen sjö härbärgerar inget liv, ett bottenfruset språk kan inte talas.

För några år sedan stod jag i machairen på Uist, öns frodiga strandnära ängsmark. Den var översvämmad av blommor. På en enda kvadratmeter machair kan man finna upp till fyrtio olika arter – smörblomma, prästkrage, getväppling, timjan, orkideer, klöver, gulmåra och mycket mer. Machairen är klöverhumlans land, en hotad humleart som i Storbritannien bara finns kvar här och på Orkneyöarna.

Jag böjde nacken bakåt och såg rakt upp i himlen. Skyhögt uppe i det blå löpte snörräta parallella kondensstrimmor från flyg på så hög höjd att planen inte själva syntes – transatlantiskt flyg på väg mellan den amerikanska kontinenten och norra Europa. Vad jag såg var strimmor av längtan, spår i skyn efter människans obändiga behov av att vara där hon inte är.

Eller, mer prosaiskt – jag såg flygets NAT:s, North Atlantic tracks, tätt trafikerade osynliga motorvägar på mer än tiotusen meters höjd. Dagligen skapas NAT:s utifrån vindförhållandena där uppe, men hur länge till?

Massflyget är inte hållbart, och allt vi tar för givet kommer att upphöra en dag. Av forntidens Samarkand återstår idag gräsbevuxna kullar, en bit utanför  dagens Samarkand med sina moskéer och marknader och hysteriska biltrafik. ”Jag önskar att du får allt det du saknat, om du nånsin kommer fram till Samarkand”, heter det i en svensk visa från 1970-talet, men drömmarnas Samarkand finns inte mer. Den sägenomspunna staden invaderades och krossades år 1220 av Djingis Khan. I verkligheten är Samarkand en centralasiatisk stad som andra, spännande och kanske exotisk men inte unik.

Den som kommer fram till sina drömmars mål blir ofta besviken. Det finns alltid något annat, någon annanstans, men att ständigt jaga det botar varken längtan eller saknad, längtans sorgsna syster.

Ändå kommer längtan att fortsätta driva mig, eftersom jag är människa. Som i Eva Ströms dikt känner jag uppbrottet inuti som en tanke, en spricka. Längst inuti mig, paradoxalt nog, finns det yttersta. Djupt i mitt hjärta ligger en plats långt från fastlandets trygghet. Bara där – där jag är som mest oskyddad – är jag hel. Fryser yttre Hebridernas sötvattenssjöar helt till is, hjärtats sjöar, är det ute med mig, eller, nej, det är ute med oss alla.

Maria Küchen, författare och kritiker

Författaren och skribenten Kristoffer Leandoer berättar hur landsflykt närmast blivit en del av folksjälen hos albanerna, som just därför kan spegla sig en svensk klassiker.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.

Landets inhemska namn, Shqiperia, betyder Örnarnas rike och kungsörnen är landets nationalfågel, men den fågel som pryder landets flagga är ingen kungsörn utan ett heraldiskt fabeldjur: den dubbelhövdade örnen. Den albanska flaggan vänder alltså blicken åt två håll samtidigt, och frågan är om det inte är ganska passande för en nation som alltid varit, och fortfarande är, en dubbelriktad dröm.

Albanska är modersmål för 6 miljoner albaner. Av dessa bor bara en tredjedel innanför staten Albaniens nuvarande gränser. Språket har talats sen urminnes tider, men ett enhetligt skriftspråk fick man först 1908. På en konferens i nuvarande Nordmakedonien kom man överens om att – med smärre tillägg, dubbel-L och dubbel-R till exempel – använda det latinska alfabetet, som fram till dess mest använts av albanska katoliker, medan ortodoxt troende använt grekiska eller kyrilliska alfabetet och muslimer föredragit det arabiska.

Inte bara alfabetet avgjordes utanför Albanien. Nationen fick sina mått och former tillskurna av Europas stormakter. På ambassadörskonferensen i London i mars 1913 avskildes delar av landet – Dukagjinislätten, Kosovo, delar av Nordmakedonien – ironiskt nog för att bevara freden i Europa och lätta spänningen på Balkan. Vi vet hur bra det gick.

"Termen Albanien syftar snarare på ett obestämt område än en strikt avgränsad yta", säger Cambridges Concise History of Albania. Turkarna tänkte likadant och kallade området Arnavutluk, en trakt där det finns albaner.

Albanien kan uppstå överallt.

Den första albanskspråkiga tidningen trycktes i USA. Kampen för självständighet fick intellektuell näring utomlands, i skrifter och tidningar tryckta i Italien, Rumänien, USA. Diasporan byggde den lingvistiska grunden för ett gemensamt språk som kunde överbrygga dialektala olikheter. (Först 1972 standardiserades riksalbanskan slutgiltigt.) Drömmen om Albanien var drömmen om en hemkomst, nationell identitet definierades utifrån, landsfäder var något man importerade.

Så har det alltid varit. Exil är priset för landets geografiska läge, man är ett offer för andra folks storslagna drömmar: vad som än skulle erövras, gick erövrarens väg just här. Här har greker och romare slagits, Caesar och Pompejus, bysantier och normander, venetianer, ottomaner, serber, österrikare: Albanien låg i vägen för dem alla, Albanien tjänstgjorde som krockkudde åt regionen och under nationalhjälten Skanderbegs ledning på 1400-talet hela Europas räddare när man höll turkarna stången i tjugo år. Under hans ledning tändes vårdkasar på borgarna från söder till norr när fara hotade: han enade klanledare och hövdingar till nationellt motstånd.

Men efter Skanderbegs död gick hans armé i italiensk landsflykt, än idag lever deras ättlingar arberesjerna kvar som en folkgrupp med eget språk. I Grekland kallas motsvarande grupp, ditflyttad under medeltiden, arvaniter och i Turkiet arnauter. De lämnar hemlandet i så stora grupper att det nya landet måste hitta på ett särskilt ord för dem, men ännu efter femhundra års exil är de alltjämt albaner. Och femhundra år senare är det alltjämt ett nationellt trauma hur man tvingats bort av krig, förtryck, fattigdom. 90-talets nyhetsbilder med överfulla emigrantbåtar i Durrës hamn har blivit litterär stapelvara och skildras i likartade scener i roman efter roman: exilen är Albaniens främsta litterära export.

De tittar bort när de är hemma, hem när de är borta.

Därför slår Vilhelm Mobergs Utvandrarna an en sträng i albanska hjärtan. Utvandrarna översattes under kommunisttiden, då romanens budskap om självtillit och individuell kapacitet egentligen inte alls gick an, men dess grundton av dubbel längtan, hem och bort, fick det statliga förlaget att lägga politiken åt sidan. Ännu mer älskad är Nils Holgersson: den förvisades kärlek på flyghöjd till fosterjorden, detaljanalysen av landskapens jordmån och folklynne, känner man igen sig i.

Under 450 år av turkisk ockupation fick ingen undervisning bedrivas på albanska. Man skulle helst glömma att man hade ett språk, var ett folk, hade en historia. Men man sveptes givetvis med i vågen av nationalism som slog in över Europa i och med franska revolutionen, och 1885 fann sultanen det påkallat att förbjuda all tillverkning av böcker och tidningar i Albanien, och beordra lokala mullor att utfärda en fatwa mot dem. En albanskspråkig skola kunde därför startas först i slutet av första världskriget, under franskt beskydd.

Under kommunismens isolering när utländska besökare tvångsklipptes och alla konstnärliga motiv utom muskulösa arbetare var suspekta, kunde nationalförfattaren Ismaïl Kadaré ta stöd mot sina franska översättningar och internationella renommé: franskan höll honom utanför fängelset.

För vissa är utlandsflykten landets största problem, för andra en möjlighet. Man åker ut för att studera, lära sig ett yrke, tjäna pengar. Man kommer hem igen, bygger hus, öppnar restaurang, skriver dikter, odlar vin. Så har det alltid varit. Landets störste poet, Lasgush Poradeci, levde sitt liv vid Ohridsjön, men studerade och publicerade sig främst utomlands. Även om hans dikter rör sig kring en och samma sjö, lika mycket traktens poesi som Karlfeldts, trycktes de på exilförlag i Rumänien.

Själva talar albanerna gärna om Illyrien, landets ursprung som under Enver Hoxhas hemvävda nationalkommunism antog mytisk status och påstods ha varit det egentliga ursprunget till allt: nog var Homeros egentligen illyrier, nog landsteg Odysseus egentligen...

Exilalbanskan Lea Ypi är professor i politisk teori vid London School of Economics. Hon är utsedd till en av världens främsta tänkare och internationellt framgångsrik författare till uppväxtskildringen Fri, som skildrar frihetens pris under skilda politiska system. Lea Ypi är misstänksam mot all nationalistisk yra och rekommenderar landsfadern Ismail Qemalis memoarer för envar som gått vilse i funderingar kring nationell grandezza. Det var Qemali som utropade Albaniens självständighet från en balkong i Vlora den 28 november 1912, han syns på sedlar och frimärken, det finns en gata med hans namn i varje stad och hans porträtt pryder varje kontor. Men i Qemalis självbiografi, berättar Ypi, tar den albanska nationen ytterst liten plats: det är memoarer av någon som främst ser tillbaka på en lång och framgångsrik bana som turkisk ämbetsman.

Jag tänker på den förste av vår nuvarande kungaätt Karl XIV Johans uttalande: förut var jag Napoleons general, nu är jag bara kung av Sverige.

Hemma, borta: vi har alla våra smärtpunkter.

Kristoffer Leandoer, författare och skribent.

En stunds stillhet inför helgen, med Pernilla Landin

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Efter förlåtelse kommer försoning. När händer möts och luften är ren. När vi är på samma våglängd igen och livet värker inte längre.

Pernilla Landin är diakon i Stockholms domkyrkoförsamling

Text
Apostlagärningarna 4:1-12

Klockor
St Maria kyrka, i Lunds stift

Musik
Hjärta av guld, med Nino Ramsby och Martin Hederos

Producent Siri Ambjörnsson
Klippan Produktion
helgsmal@sverigesradio.se

Kriget i Ukraina får till och med SD att ändra flyktingpolitik kommer det att hålla i sig? Vi pratar också om sänkt dieselskatt och det nya normala där pengar inte är ett problem.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ukraina fortsätter att dominera svensk politik. I onsdags deklarerade försvarsberedningen att försvaret ska få mer pengar – en sällsynt uppvisning i försvarspolitisk enighet.

Flyktingar är välkomna

Sverige öppnar famnen och tar emot ukrainska flyktingar – nu ska Europa hjälpas åt. Hur ska vi förstå den snabba svängningen och vilka tycker Sverigedemokraterna egentligen är riktiga flyktingar?

Dieselbilen ska ha sitt

Vi hinner också med regeringens förslag om sänkt skatt på bensin och diesel och hur riksdagsjournalister numera inte ens frågar hur saker och ting ska finansieras, för ingen bryr sig.

Medverkande: Fredrik Furtenbach, inrikespolitisk kommentator på Ekot och Mari Forssblad, politikreporter på SVT.

Programledare: Parisa Höglund

Producent: Viktor Mattsson

Tekniker: Jesper Timan

Vi måste bara fortsätta prata med lyssnarna om när de fick hjärtat i halsgropen!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.

Dessutom bjuder Morgan och Hanna på en riktig kuriosakabinett. Och så blir det en massa extramaterial såklart!

En stunds stillhet inför helgen, med Pernilla Landin

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Tårarna och skratten har blandats med kaksmulor och uppdrucket te. Och värmen från ljusen känns liksom ända långt in på skinnet. Eller.. är det det innerliga systerskapet som märkt vår hud?

Pernilla Landin är diakon i Stockholms domkyrkoförsamling

Text
Luk 1:30-35

Klocka
Åsele kyrka, i Luleå stift

Musik
Marias vaggsång, med Göteborgs ungdomskör

Producent Siri Ambjörnsson
Klippan Produktion
helgsmal@sverigesradio.se

Han var adelspojken som reste ut i världen, levde livet till max och trotsade folket. Han älskade att vara i händelsernas centrum och i maktens korridorer, men det blev till slut hans fall.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

MEDVERKANDE

Skådespelare: Jakob Ödman
Berättare: Love Kahnlund
Manus, producent och regi: Stina Tyrell Sämgård
Ljuddesign: Emil Aspegren
Mix: Frida Claeson Johansson
Exekutiv producent: Nasim Rahsepar, Barnradion
Illustrationer: Charlotte Heyman

Historierummet görs av Munck Studios för Sveriges Radio.

I Carlskyrkan i Umeå firas en gudstjänst som i ord och ton går i bönens tecken. Predikan av prästen Mats Bohman, sång och musik av barn- och vuxenkör och kyrkans musiker.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Lyssna på eller ladda ner predikan med Mats Bohman separat.

I Carlskyrkan i Umeå går socialt engagemang hand i hand med ett fokus på bön. I gudstjänsten på bönsöndagen pratar prästen Mats Bohman om bönen som ett möte med Gud och som en plats för omsorg om andra människor.

Det första jag lyfter fram ur Jesus bön, Vår Fader, är ordet Du, med ett fokus på Gud, hans vilja. Det andra ordet jag vill lyfta fram är ordet Oss. ”Ge oss det bröd vi behöver, förlåt oss våra skulder, utsätt oss inte för prövning.”  Jesus vill att den som ber också tänker på andra, inte bara sig själv.

Mats Bohman i gudstjänsten.

I gudstjänsten hörs böner med inspiration från Etiopien och Tanzania. Barnkören Join Us och Carlskyrkans radiokör medverkar

Texter

Jeremia 29:11-14
Lukasevangeliet 11:1-13

Musik

Tack för en ny dag, Gud (E Rydin)
Jesus, vem är som du (M Gustin Bergström)
Du som vill att jag ska finnas (M Melin, A Cederberg-Orreteg)
Be så ska ni få (E Rydin)
Gud du som älskar stora och små (E Rydin, A Rydin)
Heliga fader, kom och var oss nära (Sv Ps 20)
Här är jag, sänd mig (I Möller)
Trosbekännelsen (E Rydin)
Stensången (E Rydin)
Möt mig nu som den jag är (Sv Ps 767)
Din trofasthet (J Gniste, D A Östby, V Jarandsen)
Halleluja, sjung om Jesus (Sv Ps 15)

Medverkande

Mats Bohman, predikan och bön
Elisabeth Berhe, inledning, textläsning och Barnens minuter
Rebecka Winroth, bön
Leticia Amaral, textläsning
Yonas Welderufael, förbön
Join Us, sång
Carlskyrkans radiokör, sång
Emma Berglund, solosång
Anette Olsson, körledning och solosång
Christina Bohman, körledning, piano och orgel
Elsa Rydin, körledning och piano
Håkan Åkersten, bas
Mikael Holmlund, trummor

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se
Tekniker: Bo Andersin och Magnus Kjellsson
Sveriges radio Västerbotten

Emma Knyckare är dagens gäst! Vi pratar om den uppmärksammade mansfria festivalen som hon arrangerar, om att bli mamma och typ 20 andra saker. Dagens tema - vilka tvångstankar har du?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om Sverige och Palestina i tre kapitel: historien om de svenska aktivisterna, det svenska erkännandet av Palestina och politiken som följt under mandatperioden och möten med palestinier i Sverige.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Aktivisterna

Palestinafrågan har under decennier engagerat människor i Sverige, i synnerhet på den politiska vänsterkanten, men stödet har gått upp och ner i perioder. Konflikts Ivar Ekman målar en bild av de svenska aktivisternas kamp för Palestina. Han träffar Yvonne Fredriksson, veteran inom de svenska Palestinagrupperna och aktivister som nu förbereder ett nytt "Ship to Gaza", bland annat ordföranden Jeanette Escanilla (V) och kaptenerna Jan Strömdahl (V) och Andreas Gustafsson. Även Per Gahrton, författare, tidigare politiker (MP) och långvarig Palestinaktivist, intervjuas.

Politiken

2014 erkände den svenska regeringen Palestina som självständig stat. Ett dramatiskt, vågat steg från en regering i ett litet land långt borta – på många sätt en kulmen av flera decenniers socialdemokratisk politik. Erkännandet mötte lovord från palestinierna - och ramaskri och diplomatisk bestraffning från Israels regering. Vad har hänt sedan dess? Har erkännandet fått den effekt regeringen önskade och hur har Palestinapolitiken utvecklats under mandatperioden? Konflikts Anja Sahlberg intervjuar Israels ambassadör Ilan Ben-Dov, Palestinas dito Hala Husni Fariz och forskaren Anders Persson, verksam vid Lunds och Köpenhamns universitet. Konflikt har också försökt att få en bandad intervju med i första hand Margot Wallström, och annars kabinettsekreterare Annika Söder eller det särskilda sändebudet för konflikten Per Örnéus, men inte lyckats. På UD hänvisar man till tidsbrist.

Palestinier i Sverige

I Sverige finns det i dag uppskattningsvis runt 7000 palestinier, små spår av de vågor av flyktingar som sköljt ut från Palestina de senaste 70 åren, först till regionen, till Libanon, Jordanien och Syrien, och sedan vidare i andra vågor, i samband med kriget i Libanon och nu senast kriget i Syrien. Konflikts Samar Hadrous träffar några av dem, Mohammed Qadora i Malmö, som var en av de hundratusentals palestinier som 1948 tvingades fly från områden som kom att bli en del av staten israel efter det arabisk-israeliska kriget. Hon möter också Mohammed Habbash och Fatema Habbash, medlemmar i det palestinska bandet Al-Asheqin, som gjort politisk musik som gått hand i hand med den palestinska kampen under decennier. I dag bor de i Helsingborg.

Programledare: Ivar Ekman
ivar.ekman@sverigesradio.se

Producent: Anja Sahlberg
anja.Sahlberg@sverigesradio.se

"Träna mig. Jag måste vara i mitt livs form", säger Pamela till sin PT efter ett livsomvälvande besked. På sex veckor ska han omvandla hennes kropp, men mer än så kommer att förändras.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Den personlige tränaren Christer Skog gör allt för att Pamela ska klara av sitt livs största match. Det blir en historia på liv och död.

Kan kärlek uppstå när livet rasar och hur håller man samman när man riskerar att förlora allt?

Matilda är fjorton när hon blir kär i Per på en ö i skärgården. Det kunde ha slutat där. Hon gifter sig och får barn med en annan. Efter flera år möter hon sin ungdomskärlek igen och känslorna rivs upp på nytt.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om att vara beredd att offra allt för ett begär som inte går att stoppa. Sex, passion, svek och känslor som aldrig försvinner. Matildas berättelse handlar om en förälskelse som inte tar slut och som krossar allt i sin väg.

Mikael är bränd på kärlek, men nöjd ändå. Lever ett casual singeliv på dejtingapparna. En vårdag träffar han kaxiga Max och allting förändras.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Mikael är trettio plus och har helt gett upp tanken på att träffa någon. 

Så möter han en person som visar honom vad riktig kärlek är. Trots det kan de inte vara tillsammans. De dras in i en värld av uppehållstillstånd och ständiga uppdateringar på Migrationsverkets hemsida.

Bobby är 16 år, gillar handboll och sin flickvän Camilla. Coolaste tjejen i skolan som han är stolt över att få vara ihop med. De går tillsammans på en fest i makedonska föreningens lokaler i Göteborg i oktober 1998. Ingenting blir någonsin detsamma igen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

De ser svart rök i lokalen. Alla försöker ta sig ut och kaos uppstår. Bobby och Camilla håller i varandras händer men de förlorar kontakten.

Han vaknar upp till en ny verklighet. Livet är helt förändrat. Ska Bobby kunna älska någon när alla känslor är helt bedövade och han blivit en annan?

Polly har lovat sig själv att aldrig mer vara otrogen. Hon lever i ett parförhållande men en dag träffar hon Jenny och det säger det klick. Ska hon bryta sitt löfte om trohet och vem ska hon välja?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Polly är en partytjej som vill ta tag i sitt liv. Hennes förhållande är på dekis. Men hon har lovat sig själv att aldrig vara otrogen igen. När drömtjejen Jenny dyker upp sätts allt på spel.

Han är 23 och går runt i flanellskjortor och uppblöta sneakers. En dag träffar han Thora, tio år äldre och framgångsrik inom kulturvärlden. Vad ska han göra för att få henne?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Han jobbar på förskola, hon är mamma till ett av barnen på hans jobb. Dom träffas en snöig decemberdag. Han är osäker hon är cool. Vad krävs för att bevisa att han är mer än en ung kille som inte har någon koll? För ju mer han försöker bevisa, desto mer fel blir det...

Jeanette träffar Solai på en backpackerresa i Thailand. De talar inte samma språk, kan inte kommunicera, stark kärlek uppstår ändå. Men allt förändras och plötsligt måste hon tillbaka till Sverige.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det är 1992 och Jeanette ska dra på det stora äventyret, en backpackerresa i Asien. På paradisön Phi Phi Island ligger Solai, en thailändsk snygging i ett träd. En dag kommer han ned från trädet och snart uppstår storslagen kärlek. Jeanette blir kvar på ön. Efter sex månander måste hon tillbaka till verkligheten, men hur ska hon kunna lämna semesterkärleken bakom sig? Och allt skulle kunna slutat som en vanlig semesterflirt. Men Jeanettes kärlekshistoria är allt annat än vanlig.

Ulrika vill bli ihop med Johan. Han säger att han gillar henne, men att han inte är kär. Hur lång tid orkar Ulrika kämpa för att Johan ska vilja vara med henne, finns det något som kan förändra allt?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ulrika och Johan träffas när de går första året på Teaterhögskolan. Hon gillar svartklubbar och rödhåriga killar. Så det är klart att hon blir kär när det börjar en snygg rödhårig kille i samma klass som hon. Dom hånglar i snön och sover i hennes lägenhet. Men de blir aldrig ett par.

Efter fem år följer Ulrika med Johan hem efter en nyårsfest, har han ändrat sig eller måste hon släppa honom för alltid?

Claes och Öyvind träffas genom en kontaktannons och blir blixtkära. Ett perfekt par, men efter åtta år förändras allt. Hur vet vi vem som är vår stora kärlek, och vad gör 40 år med våra känslor?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

När Claes och Öyvind blir ihop är det 1968 och inte accepterat att vara gay. Utåt sett är dom studentkompisar med separata sovrum, men med varandra är de passionerat förälskade. 

Förhållandet tar en plötslig vändning när Öyvind måste flytta tillbaka hem till Norge. Claes träffar en annan man, men han glömmer aldrig sin ungdomskärlek.