romerna

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Stockholm, måndag den 24 oktober.

Jag tänker på det här med avfallsdeponier eller soptippar.

Dit vi alla åker någon gång om året för att bli av med skräp, ett gammalt kylskåp, en nersutten soffa eller något annat uttjänt.

Och avfallsdeponin, återbruket eller soptippen – kärt barn har många namn – som vi tar oss till ligger oftast en bit utanför stan, så brukar det vara.

När jag häromdan stod och blickade ut över tonvis med avfall, med tunga fordon cirkulerandes mellan högarna, skriande fågelflockar ackompanjerade av skällande hundar – så kunde jag konstatera att det finns olika former av skräp.

Jag befann mig några kilometer utanför Cluj, en av Rumäniens större städer.

Avfallsdeponin i Pata Rat, hyser även den dem där gamla tv-apparaterna, möblerna och allt möjligt annat demolerat och defekt...

Men... utöver det, har här också dumpats – människor.

Barn, åldringar, kvinnor, män... totalt 2000 själar lever på den här soptippen.

Den senaste bosättningen växte fram för bara tolv år sen. Kommunen placerade den bredvid platsen där ett sjukhus hade fått dumpa sina uttjänta produkter. Därför fick bosättningen smeknamnet Tjernobyl.

Att 76 romska familjer hamnat där, på soptippen är en självklarhet, sa Alex när vi träffades. Han är socialarbetare, driver romsk radio och är också aktivist, som driver romska frågor.

Han var en av dem som dumpades i ”Tjernobyl”.

För romer, konstaterade Alex, behandlas och ses som skräp. Även 2022. Och även inom EU, trots principer och vackra ord om minoriteter och deras rättigheter. Sen började han räkna upp städer i Rumänien, där romer bor på soptippen...

När jag stod där på tippen med Alex grep en stark obehagskänsla tag i mig. Tanken som slog mig: tänk om detta hade varit jag! Vi är ju ganska lika jag och Alex... i samma ålderspann, har fru och barn, jobbar med media...

Nu en tid efter mötet finns känslan kvar, obehaget skaver och rädslan i mitt huvud tar sig olika uttryck, på natten förvandlas den till bilder...

Ser mig själv – på en soptipp!

Våra barn, jag och min fru, det stinker, kackerlackor, råttor... vi ligger på skitiga madrasser på golvet i ett rum på 16 kvadrat, här finns också kylskåpet, och tv:n.

Det här är hela vårt hem.

Vad hände – jag hade jobb i stan, trerumslägenhet, barnen i skola och förskola, kände mig som en vanlig medborgare...

Det här är svårt att ta in, något måste vara fel, en mardröm...så jag försöker vakna, tvingar mig. Och lyckas ännu en gång.

För Alex och hans familj och alla andra i Tjernobyl finns inget att vakna ifrån.

De blir kvar på dem gulnande, skitiga madrasserna ikväll.

De blir kvar i den mardröm som fick Alex att tänka att han var död, när han såg var dom hade hamnat den där decemberdagen 2010.

Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent

Det står ett ödehus i samhället Björkvik sydost om Katrineholm. En dag flyttar en grupp romska EU-migranter in utan tillstånd. En del Björkviksbor upprörs medan andra bjuder romerna till kyrkan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det uppstår intensiva meningsbyten utanför ödehuset i Björkvik när några Björkviksbor träffas där och börjar prata om EU-migranterna som tagit huset i besittning. Huset har stått tomt i flera år och det är bara att kliva rakt in om man vill. Vilket alltså en grupp romska EU-migranter nu gjort. 

- Det är rent förskräckligt att ni tycker att det är okej att man kan bosätta sig i en annans hus utan tillstånd, menar en av de björkviksbor som samlats utanför huset.

- Vet du hur de har det i sitt hemland? Då är det väl bättre att de bor här, menar en annan.

Peter Johansson är lokalområdes-chef hos Polisen i Katrineholm han berättar att det har kommit in en anmälan om huset.

– Det kallas egenmäktigt förfarande att ta sig in i en annans hus. Vi har pratat med anmälaren och jag utgår från att vi ska prata med husägaren sedan. Tyvärr tar det lång tid med våra anmälningar. Egenmäktigt förfarande kanske inte är det brott som ligger överst i högen, säger Peter Johansson.

Tendens har flera gånger försökt få tag i husägaren utan framgång.  

Med hjälp av en traktor lägger ett par Björkviksbor höbalar så att EU-migranterna inte ska kunna köra in på gården med sina bilar. Andra berättar att de tagit kontakt med romerna, bjudit dem på fika och tagit de med till kyrkan på söndagarna för att de ska få lära känna björkviksbor och björkviksborna ska få chansen att lära känna dem.

– På nåt sätt är det bra att det händer sådant här, då dras situationen till sin spets. Då blir det en diskussion om det som händer här, säger en av Björkviksborna. 

Frågan om EU-migranternas närvaro i våra svenska samhällen är känsloladdad och diskussionen i Björkvik kommer sannolikt att fortsätta.

Reporter Susanna Einerstam
susanna.einerstam@sverigesradio.se

"Begrav mig stående, hela mitt liv har jag legat på knä", säger en romsk aktivist Isabel Fonseca träffade under resorna i Östra Europa i början av 90-talet. Resultatet blev en bok om den stora minoritetsgruppen romerna, deras levnadsförhållanden och historia.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Isabel Fonseca reste runt i Östra Europa i början av 1990-talet för att ta tempen på de nya demokratierna. Hon bestämde sig tidigt för att undersöka hur minoriteterna och i det här fallet romerna behandlades. Hon förstod inte varför de var så förtryckta.

Boken blev ett oroande samtidsdokument. Om ett förtryck som pågått under många sekel. Där fördomarna är djupt rotade och grundade i okunskap.

Karine Mannerfelt har läst om Isabel Fonsecas bok och tagit fram en intervju hon gjorde med Fonseca för många år sedan.

Om kåkstäderna, kylan och kampen för ett drägligt liv. Konflikt blickar tillbaka på året som gått och bjuder på en resa genom romernas rike, från Högdalen och Handelshögskolan via Bryssel till Bukarests slum. Men vi blickar också framåt, mot ett år fyllt av nya val, när plötsligt många fler än fattiga EU-migranter får anledning att ställa sig frågan: Hur stort är egentligen det svenska hjärtat?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Årets sista Konfliktsändning repriserar flera reportage som sänts under året som handlar om romernas situation - på gatorna runtom i Sverige, i lägren där dom bor, och i det Rumänien de flesta av dem kommer ifrån.

Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim tar oss med från tältläger till tältläger runt om i Stockholm. När de som bor där vräks av myndigheterna flyttar de till nästa plats, och nästa. Hör om översvämningar, råttjakt och poliser som tröttnat på att bara fösa runt folk.

Och vem bär ansvaret för att människor lever så här i dagens Europa och här i Sverige? Är det de fattiga som själva orsakat sin misär? Borde alla lägga mer pengar i den där pappmuggen? Eller är det kommunerna, staten och EU som inte gör det de ska? Och vad görs egentligen på plats i länder som Rumänien? Konflikts Kajsa Boglind reste till Rumäniens huvudstad Bukarest för att få svar.

Marius Gaspar växte upp på ett barnhem i Rumänien. Han började sin yrkeskarriär här i Sverige med att panta burkar. Idag har han skapat sig ett nytt liv med jobb, studier och bostad och han tackar EU för den möjligheten. Reportage av frilansjournalisten Johanna Langhorst.

Hör också Soraya Post om den politisering som skett i förhållande till romerna, i takt med att högerextrema och främlingsfientliga krafter växer sig starkare runtom i Europa.

Producent: Ulrika Bergqvist
Programledare: Ivar Ekman

Om européer som bor på stängda soptippar och lever på ströjobb och tiggeri. För Östeuropas romer hör rättigheter som rinnande vatten, skola och bostad fortfarande till framtiden, trots miljarder i stöd från Bryssel. Vad har åren som EU-medborgare betytt? Hör reportage från Ungen, slovakien Serbien och Kosovo - från bakgårdens bakgård.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

2004 var den stora östutvidgningens år i EU. Inför förhandlingarna hade de nya medlemsländerna pressats att förbättra situationern för romerna - det var Slovakien, Tjeckien, Ungern och några år senare också Bulgarien och Rumänien.

EU:s rättighetskatalog är diger och stödprogrammen omfattande. Men nio år har gått och rapporter om romernas situation i Östeuropa är sällan upplyftande läsning.

I vintras kom tusentals romer till de västra delarna av Europa för att tigga eller dra sig fram på de jobb som erbjöds. I Stockholm antogs tiggarna tillhöra kriminella ligor. Sedan skrev Dagens Nyheter om dem, och de var inte kriminella, utan bara extremt fattiga.

Så vad händer inom Eu:s gränser, och vad väntar de tusentals romer som finns på Balkan och söker asyl, bland annat i Sverige.  Budapest, har blivit ett centrum för fördelning av eu-miljarder till olika stödprojekt:

Gäster i programmet är Miranda Voulusranta, expert på finska utrikesdepartementet, Anna Hedh, socialdemokratisk EU-parlamentariker och Thomas Hammarberg, tidigare Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

Genom strukturfonderna har EU pumpat in miljardbeklopp i olika projekt i Östeuropa för att integrera romer.

- Men det spelar ingen roll hur mycket pengar som EU satsar på den romska minoriteten ifall det övriga samhället inte gör upp med sina fördomar, säger Miranda Voulusranta, expert på romska internationella frågor på finska utrikesdepartementet.

Thomas Hammarberg, som skrivit en omfattande rapport om romernas situation, anser att EU hittills har misslyckats i sina ansträngningar.

Den ekonomiska krisen i Europa har också gjort att frågan om romernas situation har kommit i skymundan.

- Med krisen har främlingsfientligheten ökat och det märks i EU-parlamentet, där nya partier gör det svårt att föra en saklig debatt om romer, anser Anna Hedh, socialdemokratisk parlamentariker.

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Kristian Åström