smärtan

Kryssa med P2! Jens Möller bjuder på musik och ledtrådar, du får försöka lösa veckans kryss.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Skicka in din lösning i formuläret och få chans att vinna fina P2-priser! Det räcker att du listat ut det lodräta ordet för att vi ska ta emot ditt svar.

Senast fredag 16 juni klockan 06.00 vill vi ha din lösning. Veckans fem vinnare presenteras på Klassiska kryssets hemsida samt i Klassisk morgon fredag 16 juni.

Smärta kan fördärva ett liv, men i grunden är smärtan människans vän. Så varför tycks samtidsmänniskan göra allt för att fly det som gör ont? Ulf Karl Olov Nilsson funderar över saken.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Smärta innebär inte tystnad, men väl språkets slut. Får vi tillräckligt ont slutar vi berätta om hur ont det gör, slutar tala. Smärta tar oss tillbaka till det förspråkliga, till vår barndom, när vi gnydde, grät eller skrek. En människa i smärta blir alltså i språklig mening ensam. Men smärtan är samtidigt rentav etiken och det mellanmänskligas början. När någon annan skriker eller kvider – ett barn, ett djur, någon sjuk – är det nästan omöjligt att inte lida själv. Och vilja hjälpa.

Skulle smärtan – gud bevare oss! – bli ännu större försvinner vi, alltså svimmar. Tack och lov, får man väl nästan säga. För det går knappast att tänka sig något värre än att inte bli räddad av medvetslöshet. Som i Helvetet i Dantes Gudomliga komedi där de förtappade själarna varken kan sona sina synder eller dö bort utan istället någorlunda vakna och alerta i evighet fortsätter att svälta, eller frysa, eller brinna, eller gisslas, eller bli stungna av getingar. Det är inte svårt att förstå varför medeltidsmänniskan verkligen inte ville hamna i helvetet. Ett slags modern version av samma vidrighet kunde vara när torterare nuförtiden väcker upp den avsvimmade fången med en spruta adrenalin för att fortsätta tortyren.

Men talet och smärtan är motsatser även på andra sätt. Elaine Scarry visar i sin klassiska fenomenologiska studie The Body in Pain oupphörligen på det mänskligt odelbara i smärtan. Att själv ha smärta är att leva i visshet – den som har mycket ont är helt säker på saken – men att höra om en annan människas smärta är att befinna sig i tvivel. För hur kan man veta vad en annan människa egentligen känner?

Smärtförnimmelsens språkliga outtryckbarhet tvingar oss att tala om den med ett slags omskrivningar, menar Scarry. Vi talar om smärta också utan yttre orsak och utan kroppslig skada som om den ändå hade det, så här exempelvis: ”Det känns som om någon bankar inuti mitt huvud med en hammare.” ”Det känns som jag hade ett rivjärn i halsen.” ”Den känns som om min magsäck har gått sönder och min ryggrad gått av.”

Friedrich Nietzsche går i Den glada vetenskapen ännu längre i sitt smärtbildspråk och skriver: ”Jag har gett min smärta ett namn och kallar den Hunden. Den är lika trogen, lika påträngande och skamlös som varje annan hund.” Genom att benämna smärtan för hunden, kan Nietzsche förlägga den utanför sig själv, betrakta den utifrån, kanske kontrollera den. Det är därför en händelse som ser ut som en tanke att man under 2000-talet tränat upp så kallade smärthundar som ledsagare åt kroniska smärtpatienter. Hundarna får lukta på bomull som patienten andats på eller strukit över huden och tränas på det sättet till att larma vid begynnande smärtattacker; smärthunden kan häpnadsväckande nog varna innan attacken brutit ut och dessutom lära sig vilken typ av smärta som nalkas, så att patienten i förebyggande syfte kan ta rätt medicin i rätt styrka i rätt tid.

Är inte detta ett exempel på hur vi allt oftare inte bara lär oss utan rentav förnimmer saker, så att säga, utifrån och in snarare än inifrån och ut. Är jag trött? Jag vet inte, men min sömnapp på telefonen talar om för mig hur många timmar jag sovit. Är jag hungrig? Jag vet inte, borde jag vara det? Jag får titta i kaloritabellen.

En smärta som på liknande sätt måste läsas av i det yttre beskrivs i Valerie Fritschs roman Hjärtklaffar från Johnson & Johnson. Där föds gossen Emil utan förmåga till smärtförnimmelser och Fritsch skriver: ”Han kände varken ett ytligt skrapsår eller ett djupt snitt, ingen magsmärta och ingen brännskada, inte den råa smärtan i ett skrubbsår och inte den osynliga hos huvudvärken.” Emil är ett vilt barn som undersöker sin hejdlösa kropps yttre begränsningar: ”[Han] Satte handen på den glödande spisplattan när ingen tittade eftersom det såg så roligt ut när brännblåsorna växte”, ”Med intresserad min höll han upp sina blodiga händer framför näsan på föräldrarna och frågade: mamma, gör det här ont?”

När jag kollar upp saken visar det sig att Fritsch beskriver ett syndrom som går under namnet ”Hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V”. Något bot finns inte och viktigt är att lära barnet vad som normalt ger smärta, vilken vattentemperatur som är lagom och hur man klär sig när det är minus trettio ute. Eller plus, och gassande sol. Någonting liknande beskriver läkaren Paul Brand som arbetade med leprasjuka på 1950-talet och förmodligen var den första att argumentera för att spetälska i första hand inte, som man tidigare trodde, var en sjukdom i muskelvävnaden utan i nerverna. Den deformation som lepran ofta resulterade i var inte endast en effekt av bakterier orsakade av själva sjukdomen; istället hade skadorna ofta att göra med den sjukes oförmåga att känna smärta och att han därför råkade skada sig själv. Paul Brands mest kända bok heter således The Gift of Pain.

Brands arbete och Fritsch roman blir tydliga exempel på hur vi behöver smärtan som ett slags orientering i tillvaron. Smärta har ett slags verklighetseffekt: enda gången vi verkligen uppfattar och känner våra kroppsdelar och organ är när vi har ont i dem. Och utan smärtsignaler kan vi aldrig riktigt veta vad vi ska skydda oss mot.

Koreansk-tyska filosofen Byung-Chul Han menar i boken Palliativsamhället att vår tid präglas av algofobi, en allmänt utbredd rädsla för smärta och att det gör våra liv vilsna och tomma på mening. Den moderna människan söker trivsel, lycka, individuell framgång och är den första generation som uppfattar smärtfrihet som ett slags lagstadgad rättighet. Smärta som historiskt associerats med rening, hjältemod, motståndskraft och i Nietzsches fall rentav som ”lyckans tvilling” ses idag som meningslös, ett medicinskt problem att bli av med. Andra sidan av palliativsamhällets mynt, menar Byung-Chul Han, är att det parallellt med tendensen att fly smärtan paradoxalt nog löper en motsatt rörelse där extremsport och självskadebeteende utgör försök att förvissa sig om den egna existensen. ”Jag känner smärta, alltså finns jag.”

Den utbredda algofobin är en av anledningarna till, menar Byung-Chul Han, att opioidmediciner som ursprungligen användes inom palliativ vård – alltså vård i livets slutskede när inget bot längre står till buds – så frikostigt skrivs ut till och konsumeras av friska människor. Han syftar på opiod-krisen i USA och menar att den akut ökande användningen av smärtstillande morfinläkemedel kommit att dölja samhällsförhållanden som leder till lidande. Vi skulle kunna beskriva detta – och kanske hela det smärtlösa men tomma tillstånd vårt samhälle är på väg mot – med en tautologi: opium har blivit ett opium för folket.

Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytiker

Litteratur

Byung-Chul Han: Palliativsamhället – smärta idag. Översättning: Anna Bengtsson. Ersatz, 2021.

Valerie Fritsch: Hjärtklaffar från Johnson & Johnson. Översättare: Linda Östergaard. Bokförlaget Faethon, 2022.

Elaine Scarry: The body in pain – The making and unmaking of the world. Oxford University Press, 1988.

Friedrich Nietzsche: Samlade skrifter band 5, Den glada vetenskapen – "la gaya scienza". Översättning Carl-Henning Wijkmark. Brutus ÖStlings bokförlag Symposion, 2019.

Transpersoner är den minoritetsgrupp som enligt studier mår sämst psykiskt. Men det finns också en speciell lycka av att till exempel ha hittat hem i sin rätta kropp, eller äntligen våga komma ut. Programmet sändes första gången i januari 2022.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nu har Matilda Wurm, psykologiforskare vid Örebro universitet, fått närmare 5 miljoner, för att tillsammans med två andra forskare studera bland annat det. Hör varför hon tycker hbtq-frågor är så viktiga, varför hon skrivit en bok och velat undervisa andra psykologer om hbtq och om hur hon, som först utbildade sig till glasblåsare i forna DDR. till slut hamnade i Sverige och blev forskare.

Lena Nordlund
lena.nordlund@sverigesradio.se

Transpersoner är den minoritetsgrupp som enligt studier mår sämst psykiskt. Men det finns också en speciell lycka av att till exempel ha hittat hem i sin rätta kropp, eller äntligen våga komma ut.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nu har Matilda Wurm, psykologiforskare vid Örebro universitet, fått närmare 5 miljoner, för att tillsammans med två andra forskare studera bland annat det. Hör varför hon tycker hbtq-frågor är så viktiga, varför hon skrivit en bok och velat undervisa andra psykologer om hbtq och om hur hon, som först utbildade sig till glasblåsare i forna DDR. till slut hamnade i Sverige och blev forskare.

Lena Nordlund
lena.nordlund@sverigesradio.se

"Vi ses på söndag", skrev den danska författaren Naja Marie Aidts son Carl i ett sms. Men de sågs aldrig mer. Nu kommer boken som egentligen inte gick att skriva: "Carls bok".

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Den danska författaren Naja Marie Aidt, född på Grönland, länge bosatt i Danmark och nu med New York som bas, besöker Marie Lundströms studio. Hon är aktuell med boken ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka. Carls bok". Den handlar om sorgen efter hennes 25-årige son Carl som dog i en olycka 2015.

Naja Marie Aidt har tidigare skrivit både poesi och prosa och belönades 2008 med Nordiska rådets litteraturpris för novellsamlingen "Babian".

Dessutom möter vi Valeria Luiselli, född i Mexiko och numera bosatt i Bronx, USA. Hon slog igenom stort med debutboken "De tyngdlösa" och är nu aktuell på svenska med den svåra andraboken; ”Historien om mina tänder”. 

Valeria Luiselli berättar att hon kom över prestationsångesten efter succédebuten, genom att skriva den nya boken i ett konstnärligt samarbete med en juicefabrik. Boken är en burlesk skröna, skriven med Valeria Luiselli egen variant av magiska realism, och handlar om en man som säger sig ha hittat Marilyn Monroes begagnade tänder.

Programledare: Marie Lundström
Producenter: Fredrik Wadström och Nina Asarnoj

Sandra Stiskalo har träffat P.O. Enquist för att prata om smärta - i litteraturen och i livet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ett porträtt av författaren och dramatikern Per Olov Enquist. Han har skrivit såväl internationellt spelad dramatik som historiska romaner och berättelser med självbiografisk botten. Två gånger har P.O. Enquist fått Augustpriset vid sidan av en rad andra litterära utmärkelser i både Sverige och internationellt. Vad har varit lätt respektive svårt i den knappt sex decennier långa litterära karriären? Och vad ska man ha det som gör ont till? Sandra Stiskalo talar med Per Olov Enquist om smärta och smärtpunkter, i litteraturen och livet.

Uppläsare: Sven Ahlström

Att ljuga så man tror sig själv - är det ett bedrägligt självskadebeteende eller en rationell överlevnadsstrategi? Filosofen Elinor Hållén diskuterar med dramatikern Cristina Gottfridsson och kognitionsvetaren och författaren Peter Gärdenfors.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vissa menar att självbedrägeri är en flykt från självkännedom och att det moraliskt kan likställas med att bedra någon annan. Andra hävdar att det är nödvändigt för att klara av en komplicerad vardag - vårt undermedvetnas metod att få oss att gilla läget.

Filosofen Elinor Hållén har skrivit sin avhandling i ämnet, kognitionsvetaren Peter Gärdenfors ett kapitel i sin bok Den svåra konsten att se sig själv och dramatikern Cristina Gottfridsson har författat pjäsen ”Fallet Kapten Klänning”. De tre möts i Filosofiska rummet för ett samtal under ledning av Lars Mogensen.

Producent: Thomas Lunderquist.

- Jag gjorde som du sade, säger Sven när vi ringer upp honom igen. Jag skrev en lista på saker jag skulle förändra och sen gjorde jag det. Det var inte svårt alls.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I årets sista program ringer Allan Linnér tillbaka till ett par av de som medverkat i Radiopsykologen. Minns du Sven, som i ett samtal 2014 sade att han hade allt man kan önska sig? Ett bra jobb, en hustru han älskar, en pigg hund och friska barn. Men den kraftiga smärtan i bröstet, den var en gåta för alla. Ett dåligt hjärta? För tungt ansvar? Sven bestämde sig för att förändra sitt liv. Men vad hände med smärtan i bröstet?

Och så möter du Sandra, som i våras berättade om spåren som den skilsmässa hon var med om som barn satt i henne. Om en sorg som inte släpper. Om att pendla mellan två ledsna föräldrar men dölja den gråt man själv bär på. Sandra bestämde sig för att skriva ett brev till sin mamma och ställa ett par avgörande frågor… Fick hon något svar?

Måna Barsch har levt med kronisk smärta sedan hon var barn. I tonåren blev besvären så svåra att hon hoppade av gymnasiet och i många år har hon undvikit att göra saker hon tycker om av rädsla för att det ska göra ont. Men med en relativt ny psykologisk metod har hon lärt sig att leva med smärtan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Dagens program handlar om hur man med hjälp av ACT, Acceptence and commitment theory, kan hantera kronisk smärta. Metoden bygger på att det inte går att bli av med smärtan, men däremot kan man bygga upp nya mål och hitta nya sätt att leva med den.

Deltar i programmet gör: Rikard Wiksell, psykolog och en av grundarna av sektionen för beteendemedicinsk smärtbehandling vid Karolinska sjukhuset i Solna, Graciela Rovner, fysioterapeut som doktorerat på vilka patienter som kan hjälpas av ACT vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, Anna Evertsson från Fibromyalgiförbundet ochJonas Broman, professor i neurobiologi vid Linköpings universitet. 

Måna Barsch har levt med kronisk smärta sedan hon var barn. I tonåren blev besvären så svåra att hon hoppade av gymnasiet och i många år har hon undvikit att göra saker hon tycker om av rädsla för att det ska göra ont. Men med en relativt ny psykologisk metod har hon lärt sig att leva med smärtan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Dagens program handlar om hur man med hjälp av ACT, Acceptence and commitment theory, kan hantera kronisk smärta. Metoden bygger på att det inte går att bli av med smärtan, men däremot kan man bygga upp nya mål och hitta nya sätt att leva med den. Deltar i programmet gör: Rikard Wiksell, psykolog och en av grundarna av sektionen för beteendemedicinsk smärtbehandling vid Karolinska sjukhuset i Solna, Graciela Rovner, fysioterapeut som doktorerat på vilka patienter som kan hjälpas av ACT vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, Anna Evertsson från Fibromyalgiförbundet och Jonas Broman, professor i neurobiologi vid Linköpings universitet. 

Malin plågas av en ständig värk. Det började som diskbråck men den fysiska smärtan har även satt sig inne i henne, i själen. Den gör Malin till någon som hon egentligen inte är, till nån som lever ett instängt liv och som ständigt är på sin vakt, när värken kommer. Vad ska hon göra? Anna-Lena skriver till Radiopsykologen med en fråga om psykisk misshandel. När man blir slagen får man ärr och och sår, som syns. Den psykiska misshandeln syns inte, men känns... Men vad gör man när ingen tror på en? Kristina funderar mycket kring medicinering. Hon har själv ätit och varit beroende av antidepressiv medicin. Nu lever hon med en pojkvän som äter liknande tabletter. Hon vill att han ska sluta men kan hon egentligen påverka hans val?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ifrah Kirih var nio år då hennes pappa gav efter och lät sin dotter könsstympas. Han ville egentligen inte tillåta det men Ifrah blev mobbad för att hon inte blivit omskuren som sina kompisar. Det var i Hargeisa, Somalilands största stad. När hon kom till Sverige gifte hon sig och hennes underliv sprättades upp. Men besvären i underlivet slutade inte. Som hundra miljontals andra kvinnor bär hon på sin egen historia om könsstympning, som det är fortfarande tabu att prata om.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.