tiden

Skådespelaren Marall Nasiri berättar för Titti Schultz om att bli prisad med en Guldbagge, om hur hon var nära att svälta ihjäl i det ökända Evinfängelset och om förhoppningarna om att få återvända till Iran.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Man kan aldrig vara överklädd eller överutbildad sade Oscar Wilde som lade ner lika mycket möda på sina kläder som på sin kulturella bildning och blev en av tidernas första och största stilbildare.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Oscar Wildes stil har aldrig upphört att fascinera och inspirera. Men så var förstås denne irländske författare och dramatiker en hejare på personlig marknadsföring, väl medveten om hur iögonfallande kläder kan väcka uppmärksamhet och skapa en persona.

Och det gjorde han så väl att han, ända sedan sin död år 1900, har fått mången ung man att bära sammetskavajer och mjuka skjortor med rosett i halsen i försök att framstå som känsliga konstnärssjälar med intressanta sexliv. Och nu är det dag igen, att döma av flera modemärken vars herrkollektioner för vintern 2024 är fyllda av siden, sammet och löst knutna scarves i halsen.

Oscar Wilde var, förstås, känd för långt mer än bara sitt sätt att klä sig på. Hans romaner, som Dorian Grays porträtt och teaterpjäser som Lady Windermere's fan och The Importance of Being Earnest är klassiker som fortfarande läses och spelas. Och många av hans aforismer är lika sanna och salta idag som när han skrev dem under det sena 1800-talet.

I programmet reder vi ut vad konstriktningen esteticismen handlar om tillsammans med filosofiprofessorn Sven-Olov Wallenstein. Vi berättar också om skådespelaren Rupert Everetts besatthet av Oscar Wilde och att göra en film om hans liv (något han själv berättar om i sin bok To the End of the World: Travels with Oscar Wilde). Och så tar vi en kyrkogårdstur och pratar om så kallad gravturism tillsammans med författarna Bo Hedin och Arne Norlin, aktuella med boken Bland berömda svenskar: 62 promenader på Stockholms begravningsplatser.

Gäst i studion är Stefan Ingvarsson,  kulturskribent och utrikespolitisk analytiker.

Hör varför Donald Trump så fort som möjligt försöker bli republikanernas presidentkandidat och om hoten på vägen mot presidentposten.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ekots Washingtonkorrespondent Ginna Lindberg berättar om de olika rättsprocesser som riskerar att bromsa Trumps kampanj för att bli presidentkandidat. Samtidigt har Trump en ny strategi för att på kort tid säkra så många nomineringar så att han blir republikanernas val.

Programledare: Robin Olin

Gäst: Ginna Lindberg, Washingtonkorrespondent

Producenter: Katja Magnusson, Kim Hessius och Karl Kadhammar

Med ljudklipp från: Sunday Times/Times, abc News, CNN, CNBC, The Guardian, NY Post, Forbes, CBS, Reuters, Fox 9, News Nation, Times Radio, Spectrum News 1

Filippa ville ge tillbaka till samhället - blev brandman på deltid

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

• Filippa Hallnor i Arvidsjaur är deltidsbrandman, eller räddningstjänstpersonal i beredskap (RIB) som det heter formellt. Hon har jour var fjärde vecka och då måste hon vara redo 24 timmar om dygnet hela veckan.

• ”Jag känner att jag har växt som människa”, säger hon.

• Hör Filippa Hallnor om hur det är att ha jourvecka i intervjuserien Pärlor i Sápmi.

Oscar berättar om att vara programmerad till att ha ångest och om hur det påverkar honom att vara i en bransch där han hela tiden bedöms. Det pratas också usla köp och om viljan att göra lumpen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om man lever i nuet, kan man då förhålla sig till det förflutna och planera för framtiden? Ett samtal mellan historikern Dick Harrison, psykiatern Åsa Nilsonne och Peter Gärdenfors som är filosof och kognitionsvetare. Programledare: Lars Mogensen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Tiden går. Så tycks det i alla fall. Dagarna, veckorna och åren passerar rentav förbi i ett allt högre tempo ju längre vi lever. Matematiskt är det möjligt att förklara den illusionen: Varje år som förflyter utgör en procentuellt mindre del av den sammanlagda tiden man erfarit sen födseln. Varje nytt år upplevs kanske därmed som allt kortare.

Hur vi förhåller oss till tiden, den som varit, den som är, den som går och den som förhoppningsvis kommer – är ämnet för Filosofiska rummet, med historikern Dick Harrison, psykiatern Åsa Nilsonne och Peter Gärdenfors som är filosof och kognitionsvetare. Programledare: Lars Mogensen, producent: Thomas Lunderquist.

Programmet sändes första gången den 11 januari 2015.

TV-profilen och trädgårdsexperten talar i P4 Extra-gästen om hur hennes pappa la lappar i grannars brevlådor när han tyckte de hade fula häckar, och saknaden efter honom. Hon talar också om att bli utsatt i sociala medier och varför Jenny Strömstedt vill ha en podd med henne.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

DIKTARE LÄSER (ANDRAS) DIKT UPPLÄSNING: Johan Jönson

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

DIKT: "I tiden tider" av Verner Boström

DIKTSAMLING: Länder. Samlade dikter 1965-1972. Redaktion: David Vikgren & Peo Rask. (Black Island Books & Norrbottens länsbibliotek, 2006)

MUSIK: Toumani Diabaté/Sidiki Diabaté: Ahmed Sylla

EXEKUTÖR: Toumani Diabaté, kora

Ett år efter påskupploppen besöker vi Navestad i Norrköping för att ta reda på vad som hände och hur tiden efteråt har varit.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Under påsken 2022 söker den kontroversiella politikern Rasmus Paludan tillstånd om att bränna Koranen på flera platser i Sverige. Det blir början på en ilska hos många, framförallt muslimer, en ilska som för vissa går över i våld mot polis och brandmän.

I programmet Påskupploppen och tiden efter tecknar reportern Lisen Elowson Tosting en bild av vad som hände i stadsdelen Navestad i Norrköping under påskhelgen 2022. De som var på plats berättar om händelserna men också om hur de mår idag och vad som har hänt med området ett år senare.

- Den här krigskänslan. När det brinner bilar. Man ser rökpelare och det kommer folk springande mot en, svartklädda, det är en väldigt märklig känsla, säger Andreas Fogelberg som är en av brandmännen som attackerades under händelserna.

Under upploppen skadades flera hundra poliser och ett antal andra personer, bland annat annat annan blåljuspersonal, på flera platser i landet. Än idag pågår det rättsliga efterspelet av den våldsamma påsken 2022.

Reporter Lisen Elowson Tosting reporter P4 Östergötland/Ekot

Tekniker Andreas Tosting

Producent Malin Marcko, Iris Media

Ansvarig utgivare Sofie Lycksell

Tiden har uppfattats olika genom olika epoker och kanske står vi just inför en ny sådan förändring i tidsuppfattning. Dan Jönsson reflekterar över vad det gör med oss.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Det sägs att när den irakiska armén 2017 återtog staden Mosul, som då i tre år hade varit ett av de starkaste fästena för den Islamiska Statens kalifat, så hittade man i en av IS övergivna skolor bland annat en lärobok i engelska där ordet ”time”, tid, illustrerades med bilden av en klocka apterad på en bomb. Historien låter lite för bra för att vara sann – men även myter handlar ju ofta om att beskriva verkligheten. I detta fall den existentiella avgrunden mellan den västliga civilisationens prosaiska klocktid och den tid som omger de utvalda i en apokalyptisk sekt; de moderna klockornas regim som alltså måste sprängas i luften för att ge plats åt kalifatets oföränderliga nu. Evighet mot tid – men också ett nu mot ett annat: sekundernas ändlösa flöde av ögonblick mot gudsstatens för alltid beständiga ordning. Nu, eller nu; vad är skillnaden? Kanske mindre än vi tror?

Själv fick jag mitt första armbandsur när jag fyllde sju – och ända sedan dess känns det som om jag har levt i den yttersta av tider. Jag växte upp med kärnvapenhotet och med reaktorhaverierna i Harrisburg och Tjernobyl, jag blev vuxen under aidsepidemin, med det växande ozonhålet som en svetslåga i nacken och står nu, tillsammans med alla er andra, inför hoten från den sjätte massutrotningen, från antibiotikaresistenta mördarbakterier och från klimatförändringar som inom ett par decennier sägs kunna bli slutet för vår civilisation. Inte för att jag inte tar det på allvar, men jag märker att jag börjar tänka att jag har hört det förr. ”Historiens slut”, som Francis Fukuyama som bekant proklamerade i vad som måste ha varit den moderna kapitalismens mest apokalyptiska ögonblick, har blivit om inte verklighet så ändå någon sorts bakgrundsmuller man börjat vänja sig vid medan man dag för dag öppnar sin tidning, räknar sina timmar och minuter tills det är dags att sätta väckaruret. Jag läser att den så kallade domedagsklockan aldrig någonsin förr har varit så mycket som nu. Nittio sekunder i tolv.

Den här slitningen mellan vardagens och undergångens tidshorisonter är i själva verket något som satt sin prägel på vår västerländska civilisation ända sedan Kristi födelse, skriver den franske historikern Francois Hartog. Hartog gjorde sig känd i början av tjugohundratalet med sin tes om ”historicitetens regimer”, från en bok med just den titeln där han beskriver hur synen på historien förändrats med politiska och kulturella konjunkturer. Händelser som länge ses som helt definierande för tidsandan – som digerdöden, jordbävningen i Lissabon, Napoleons fall eller ryska revolutionen – sjunker sakta men säkert in i det förflutnas skugga, blir en del av den historiska bakgrunden. Men också synen på själva tiden förändras: epoker som står under starkt inflytande av ett levande förflutet kan avlösas av perioder, som den moderna, när tvärtom allt som sker tycks peka in i framtiden. Hartogs tes är att västvärlden vid millennieskiftet sedan en tid lever under en ny historicitetsregim som han kallar ”presentism” – där vi i skuggan av de olycksbådande tecknen från Auschwitz och Hiroshima inte längre ser något högre värde varken i att förvalta det förflutna eller förbereda framtiden. Vid ”historiens slut” låter vi oss istället uppslukas av det hektiska, föränderliga nuflödet: varken historia eller framtid har någon innebörd utöver den att lysa upp och ge mening åt vår egen samtid.

Men nu står vi återigen inför en avgörande vändning. Apokalypsen är tillbaka. I sin bok ”Chronos” från 2020 följer Francois Hartog trådarna tillbaka i idéhistorien, med början i det antika Grekland som skilde mellan två sorters tid, ”chronos” och ”kairos”. Chronos var det vi idag skulle kalla klocktiden, den mätbara normaltidens flöde, medan kairos stod för de avgörande, minnesvärda ögonblick som bryter in i det där flödet, ger det mening och kanske ändrar dess lopp. Med kristendomen, säger Hartog, växer dessa båda begrepp till en sammanhängande världsförklaring. Jesu födelse och död, det som med ett kristet begrepp kallas inkarnationen, är just den avgörande händelse, det kairos som ingriper i och fyller chronos med mening. Detta eftersom den pekar fram mot den yttersta dag, när Jesus återkommer för att uppväcka de döda och evigheten tar sin början. Hartog betecknar denna räkenskapens dag med ordet ”krisis”, skiljande. Här vid tidens slut skiljs en gång för alla getterna från fåren, rättfärdiga från orättfärdiga, ont från gott.

Hela mänsklighetens historia skrivs sedan in i detta schema. Allt som skett i det förflutna pekar fram mot inkarnationen, på samma sätt som allt i nuet pekar framåt mot apokalypsens dag. Också den enskildes liv måste se ut på samma sätt: den kristne, skriver Hartog, lever i ljuset av den utlovade framtiden, fånge i den världsliga chronos men hela tiden medveten om sin plats i det sannare, utsträckta kairos, ständigt beredd att möta apokalypsens krisis. Hur livet och historien gestaltas, hur kairos skyddas mot den omutligt framvällande chronos, blir för kyrkofäderna och deras efterföljare en allt mer komplicerad fråga i takt med att tidsklyftan vidgas mellan inkarnationen och den yttersta dagen. Till slut går det inte längre, med naturvetenskapen och industrialismen brister fördämningarna och chronos väller in över världen med sin oändlighet av tid. För att sedan alltså på nytt sjunka tillbaka när tvivlen på modernitetens framstegstanke får horisonterna att krympa till ett febrigt nu.

Men chronos och kairos fortsätter sitt arbete i det tysta. Det vi nu upplever, med de apokalyptiska stämningar som breder ut sig inför massutrotning och klimatkris, är hur vi överväldigas, som Hartog skriver, av ett övermått av framtid. En framtid som är på en gång akut och alldeles oöverskådlig, en framtid som sträcker sig tusentals, rentav miljoner år framåt och samtidigt kräver att vi handlar nu – eller allra helst igår. En förlamande framtid, som liksom medeltidens pestepidemier får oss att reagera med allt från förnekelse till botgöring, och där barn försöker tvinga världen till omvändelse under inflytande av vetenskapens uppenbarade sanning. Det var kanske inte en framtid vi såg komma – ändå har vi som sagt haft den med oss som ett oroande bakgrundsbrus rätt länge, och när den nu bryter in över oss, ”lik en väldig våg som sköljer över däcket på ett skepp i storm”, som Hartog lyriskt formulerar det, börjar vi kanske inse att mot chronos kämpar även gudarna förgäves. Så ja, kanske Historien verkligen är slut – Historien i metafysisk mening, den halvt gudomliga Historien vi fortfarande tänker oss en dag ska döma eller frikänna. Som om det faktiskt fanns en räkenskapens dag, ett sensmoraliskt slut på alltihop. Jag tror det är den illusionen vi behöver vakna upp ur.

Dan Jönsson, författare och essäist

Litteratur
François Hartog: Chronos – The West Confronts Time. Översättning: S. R. Gilbert. Columbia University Press, 2022.

Om en upplevelse av Guds tid pratar Ania Winek Albertsson i andakten. Hon är präst i Svenska kyrkan i Umeå och sångerska.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I andakten berättar Ania Winek Albertsson om två fotografier av sin moster Jadwiga, som dog bara 14 år gammal.

En känsla av ”den rätta tiden” upplever jag när jag tittar på flickan Jadwiga liggande i gräset. Harmoni och lycka, som om evigheten har gjort nedslag i tiden, ett ögonblick då allt är som det var tänkt att vara, säger Ania Winek Albertsson.

Text

Psaltaren 103:15-17

Musik

Temat ur Schindler’s list av J Williams – Itzhak Perlman, Boston symphony orchestra

Producent Helena Andersson Holmqvist
liv@sverigesradio.se
Moskit media
för Sveriges radio Västerbotten

Margaux Dietz slog igenom med en video på sin egna förlossning och har blivit en av Sveriges största influencers. I november förra året publicerade hon en video på en blodig och utslagen man, det blev skandal och flera företag avslutade sina samarbeten med henne. Vi pratar med Margaux om tiden efter kritikstormen och dokumentären "Kan vi förlåta Margaux".

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

Andakterna under veckan berör rädsla, mörker och ljus och hålls av Carina Samuelsson som är skolpräst på Sankt Sigfrids folkhögskola i Växjö.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Tiden är inne. Det vill säga, tiden är nu, tillfället är nu, här och nu, alltid här nu och då är Guds rike redan här samtidigt som det är nära, på väg. Som om vi rör oss i ett spänningsfält mellan redan nu och ännu inte, likt den tunna hinnan mellan dröm och verklighet.

Ur andakten

Text:
Markus 1:15

Musik:
Molde Canticle - Marco Lo Muscio

Producent
Marianne Greip
liv@sverigesradio.se

På årets näst sista dag passar väl inget bättre än att ringa ut det gamla året och välkomna det nya ihop med vår eminenta panel i Spanarna. Helena von Zweigbergk: Kanon för mänsklighet. Calle Norlén: Slottstårar i tiden. Maja Aase: Smörigt värre. Programledare och ciceron är som vanligt Ingvar Storm.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Maja Aase, Calle Norlén och Helena von Zweigbergk är veckans panel i Spanarna

På årets näst sista dag passar väl inget bättre än att ringa ut det gamla året och välkomna det nya ihop med vår eminenta panel i Spanarna.

Programledare och ciceron är som vanligt Ingvar Storm.

Spanarna i Sveriges Radio P1

Ingen helg utan Spanarna brukar vi ju säga. För vilket sätt att inleda helgen passar väl inte bättre än ihop med trion i spanarpanelen och programledaren Ingvar Storm förstås.

Spanarna är ett radioprogram och en podd med fredagskänsla för dig som vill bli både underhållen och utmanad i sinnet. Exakt vad det ska handla om är det bara spanarna själva som vet och de får absolut inte avslöja sina ämnen vare sig för varandra eller programledaren Ingvar Storm.

Varje vecka är det en ny mix spanare som tar sig an uppdraget att på cirka tio minuter var försöka förutspå framtiden utifrån att med egen och personlig blick försöka tolka tidens tecken. Varmt välkommen att hänga med på resan!

Här kan du lyssna på samtliga spaningar i vårt arkiv!

Spanarnas officiella sida på Facebook

På Spanarnas officiella sida på Facebook kan du diskutera med andra spanarlyssnare.

Undrar du något annat? Varmt välkommen att skriva ett mejl till oss!

spanarna@sverigesradio.se

Flummig, filterlös och öppen. Så beskriver P4 Extra Gästen Ida Hallquist sig själv. Hon är också känd som Fanny i tv-serien Ack Värmland och nu senast som tävlande i TV4:s Idol.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

-Det var lite på tiden att jag fick lämna Idol! Jag hade gärna varit kvar men jag hittade inte riktigt min plats på den där stora scenen. Jag kände mig lite ensam och kom inte till min rätt. Dessutom längtade jag efter mina barn. Och att vinna var inte mitt största fokus utan jag har sett det som en skola och ett fönster.

-Men det som var bra med Idol är att jag för första gången gjort något för min egen skull och inte bara varit mamma. Jag är säker på att detta kommer att gynna min självkänsla och mitt driv att göra det jag faktiskt vill.

Efter ett väldigt tufft år 2021 då Ida skilde sig, pappan blev sjuk och hon förlorade sin storasyster fick Ida ett annat perspektiv på livet.

-Det är så sjukt, för jag har undrat länge när det ska gå dåligt för mig. Jag har liksom haft det "för lätt" och bara väntat på att snart kommer nånting hända. Sen ett halvår senare kom första smällen. Men jag kanske bockade av det där och kan få ha det lite lätt ett tag nu.

Systern som gick bort var multihandikappad och under en tid jobbade Ida som hennes assistent.

-Det har format mig jättemycket att växa upp med henne, det har gjort mig ödmjuk för livet och givit en förståelse för människor som är lite annorlunda och har det tuffare.

Något annat som påverkat Ida att utvecklas var medverkan i tv-serien Ack Värmland.

-När jag kom hem efter inspelningen av Ack Värmland hade jag blivit en mer självständig människa. Jag slängde mig ut i något jag aldrig hade drömt om och bara den grejen - att jag var modig nog... Att slänga sig ut i det okända gör ju något med en.

Ida pratar också om just det - att hon egentligen inte är en sån som kastar sig ut. Men efter att förra året ha insett att livet är väldigt skört kände hon:
-Vad kan bli värre nu? Varför inte bara kasta sig ut och låta sig bedömas av svenska folket? Och nu har jag gjort det! Och jag har känt att responsen jag fått som person, den skall inte glömmas bort. Att jag behövs i den här världen... I början kunde jag inte ta till mig det, men det är ju så många som skrivit det. Kanske att man ska göra någonting, men vi får se vad det blir, jag har varit på lite roliga möten och sådär...

Skådespelerskan och sångerskan Vanna Rosenberg spelar Karl-Bertil Jonssons ömma moder i den jazziga musikalversionen av "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton". I P4 Extra - Gästen berättar hon om sin farmor som överlevde förintelsen och om kärleken till julen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

P1 Kultur reportage tar tidsmaskinen till 1920-talets Tyskland.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vad hände med konsten mellan de två världskrigen? Efter det andra av dem kom mellankrigstidens "nysakliga" strömning att uppfattas som ett historiskt stickspår, och falla i glömska. Först på 2020-talet har museerna börjat lyfta fram och omvärdera 1920-talets viktigaste konstriktning i Europa.

Kulturredaktionens Mårten Arndtzén har besökt danska Louisiana och diskuterat "Neue Sachlichkeit" med Kirsten Degel, curator till museets stora exposé över Weimarrepublikens konst och kultur: Det kolde øje.

E Pata hachsardas vi deja, vi dades, taj las zor te avel te hulavel pesa sar sas taj si lake, kadi bari briga zi adjes!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vi känner henne som skådespelerska men nu kallar hon sig författare. Skrivandet är en dröm som går i uppfyllelse. I "Att störa ett väsen" skriver Ewa Fröling om hur hon var så död som en levande människa kan vara.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.