About this Episode
Español
Hair (12)
Erase una vez…. hace aproximadamente 40 años. Estuve en Estocolmo para ver el musical Hair (Hår en sueco) en Skalateatern (el teatro de Skala). Mi novia había actuado en la obra El oso, de Chekov con uno de los actores que actuaba en Hår, y por esto eramos un poco de ”special guests” en esta ocasión. Era chulo el ser recibido por Charliey Ulf Brunnberg, cuando vinieron en su ropa de escena en el foyer, y estar allí discutiendo, como si uno tuviera un montón de amigos en el mundo de los artistas – yo, un muchacho del campo!
Este tipo de musical era algo totalmente nuevo entonces, por lo menos para mí. También era una obra política en la sombra de la guerra de Vietnam. Tenía un amigo, un desertor estadounidense, John, que me había contado lo que pasaba en Vietnam antes de se fuera a Suecia. Y comprendía que no era justo participar en ella.
No me acuerdo demasiado del espectáculo, pero cuando cantaban Aquariuscirculaba la compañía alrededor del público con bufandas de diferentes colores entre sí. Era muy sugestivo, porque imitaban ondas. Esto, de que lacompañía se moviera fuera de la escena, también era algo nuevo. La otra cosa espectacular fue que jugaban con la luz para dar la impresión de fuego de ametralladoras. Mi novia, que tenía epilepsia casi tuvo un ataque.…
En el colegio donde trabajo han puesto en escena este espectáculo ahora, en 2007. Mi mujer y yo y unos amigos lo miramos el otro día. Entonces podéis comprender que era muy divertido para mi el verlo, después de 40 años Y lo mismo esta vez, sentirse un poco importante cuando se habla con los actores, los alumnos. Y poder decir a tus amigos: Sabéis, conozco a este actor, era su mentor el otro año y a esta chica la tenía en una clase de español e.t.c.
Roland, uno de mis amigos que vio la obra de teatro conmigo, estuvo de acuerdo conmigo en qué esto era mejor que el teatro Hår que vio también en Skalateatern – ¡qué fantástico es que alumnos puedan actuar de esta manera! Habíamos escuchado el disco de Hår, y no era lo bastante mordiente en comparación con lo que habíamos escuchado. Todo era perfecto, las canciones, la música, la actuación, la coreografía, el café, los programas y las entradas y todo lo demás de la organización.
He visto un gran número de obras de teatro con alumnos en secuencias de la tele, y pienso qué esto vence a todo. Si fuera posible quisiera qué los alumnos fueran de gira con Hair, no es justo que sólo nosotros podamos presenciar tal función! Y después, venir a casa para ver Eurovision Song Contest, soportar cuantas horas de música infantil sin sentido y calidad, con decorado exagerado y jurados tontos. No vale gran cosa… No, según mi opinión La televisión sueca habría emitido Hair con los alumnos en Stenhammarskolan (el colegio). Había mejorado la calidad y probablemente hubiera sido más barato, o para ser breve:
¡Hair era lo mejor!
In English/På engelska http://don-gerardo.podomatic.com/player/web/2009-10-20T04_10_28-07_00
Hair (12)
Once upon a time… About 40 years ago. I was in Stockholm to watch the musical Hair on the Skala Theater. My girlfriend had acted in the Bear by Anton Tjechov with one of the actors in hair, and that´s why we were kind of “special guests” on this occasion.
It was fun to be welcomed by Charlie and Ulf when they came out in their costumes in the green room, and stand there talking, as if you´d got a lot of friends in the world of actors – me, the boy from the country!
This kind of musical was something totally new then,
at least for me. It was also a political piece in the shade of the Vietnam War. I had a friend, an American deserter from the US, John, who had told me what happened in Vietnam before he went to Sweden.
I don´t remember so much of the performance, but when they sang Aquarius the actors circulated with cloth in different colours between them. It was very suggestive, because it imitated waves. This, that the actors moved outside the stage was also something new. The other remarkable thing was that they played with the light to give an impression of machinegun fire. My girlfriend, who had epilepsy almost got an attack..
In the school where I worked (I´m retired) they have performed this play 2007. My wife and I and some friends saw it the other day.
Then you can understand that it was very fun for me to watch it again, after 40 years. And the same as that time, feeling a little bit important when you speak to the actors, the pupils. You know, I know that actor, I was his mentor the other year and that girl I had had in Spanish and so on.
Roland, one of my friends who saw the play with me, agreed that this was better than the Hair he watched on the Skala Theatre too – so fantastic that pupils can act this way! We had listened to the (Swedish) LP Hair and it wasn´t so good compared to what we had listened to.
Everything was perfect, the songs, the acting, the choreography, the coffee, the programs and the tickets and all the rest of the organization.
I´ve seen quite a lot of plays with pupils in TV sequences, and I think this beats it all.
If it was possible I´d like the pupils to go on tour with Hair, it´s not fair that only we can be there and watch it.
And then, come home to watch the European Song Contest, suffer several hours with childish music without feeling and quality, with exaggerated costumes and a stupid jury. All in vain… No according to my opinion Swedish TV should have sent Hair with pupils from Stenhammarskolan. It would have improved the quality and it would probably have been cheaper, or to be brief: Hair was best!
In Swedish/En sueco http://svensken.podomatic.com/player/web/2010-03-23T19_48_42-07_00
Hair/Hår (12)
Det var en gång….. ungefär 40 år sen. Jag var i Stockholm för att se musikalen Hår på Skalateatern. Min flickvän hade spelat i Tjechovs Björnen med en av skådespelarna i Hår, och däför var något av ”special guests” (specialgäster) vid det här tillfället. Det var kul att tas emot av Charlie och Ulf när de kom ut i sina scenkläder i foajén, och stå där och prata, som om man hade en hel hög med vänner i artistvärlden – jag, grabben från landet! Den här sortens musikal var något alldeles nytt då, åtminstone för mig. Det var också ett politiskt stycke teater i skuggan av Vietnamkriget. Jag hade en vän, en amerikansk desertör från USA, Jahn, som hade berättat vad som hände i Vietnam innan han for till Sverige.
Jag kommer inte ihåg så mycket av föreställningen, men när man sjöng Aquarius cirkulerade skådespelarna runt publiken med tyg i olika färger emellan sig. Det var mycket suggestivt, för det imiterade vågor. Detta, att skådespelarna rörde sig utanför scenen var också något nytt. Den andra anmärkningsvärda saken var att man lekte med ljuset för att ge intryck av kulspruteeld. Min flickvän, som hade epilepsi fick nästan ett anfall..
I skolan där jag arbetar, har man satt upp detta skådespel år 2007. Min fru och jag och några vänner såg det häromdagen.
Då kan ni förstå att det var mycket roligt för mig att se det, efter 40 år. Och samma sak som den gången, känna sig lite betydelsefull när man pratar med skådespelarna, eleverna. Ni vet, jag känner den där skådespelaren, jag var hans mentor häromåret och den där flickan hade jag i spanska e t c.
Roland, en av mina vänner som såg stycket med mig, var överens med mig att det här var bättre än Hår som han också såg på Skalateatern – så fantastiskt att elever kan spela på det här viset! Vi hade lyssnat på skivan från Hår och den var inte så bra i jämförelse med det vi hade lyssnat på. Allt var perfekt, sångerna, framförandet, koreografin, kaffet, programmen och biljetterna och hela den övriga organisationen.
Jag har sett en hel del teaterstycken med elever i teve-sekvenser, och jag tycker att det här slår allt. Om det vore möjligt skulle jag vilja att eleverna åkte på turné med Hair, det är inte rättvist att bara vi kan vara med och se det.
Och sen, komma hem för att se
Melodifestivalen, genomlida flera timmar med infantil musik utan känsla och kvalité, med överdriven utstyrsel och töntig jury. Helt värdelöst… Nej, enligt min åsikt skulle svensk teve ha givit Hair med elever från Stenhammarskolan (skolan), Det skulle ha förbättrat kvaliteten och det skulle förmodligen ha varit billigare, eller för att fatta sig kort:
Hair var bäst!
