Logo

    coltrane

    Explore "coltrane" with insightful episodes like "The Year of Alice Coltrane", "Prendre le train : Valaida Snow, Emile Londonien, James Farm, John Coltrane et d'autres", "Episode 132 - Nature Boy", "Pedro Eustache Podcast; Bonus Episode on Improvisation Ep 189" and "Episode 126 - The Stars Fell On Alabama" from podcasts like ""Club Jazzafip", "Le jazz sur France Musique", "Same Difference: 2 Jazz Fans, 1 Jazz Standard", "Everything Saxophone Podcast" and "Same Difference: 2 Jazz Fans, 1 Jazz Standard"" and more!

    Episodes (84)

    The Year of Alice Coltrane

    The Year of Alice Coltrane
    durée : 01:01:57 - Club Jazzafip - Le Club vous invite à un voyage méditatif dans le spiritual jazz de la pianiste, harpiste et compositrice new-yorkaise célébrée cette année par le label Impulse! qui annonce un enregistrement live inédit de 1971.

    Pedro Eustache Podcast; Bonus Episode on Improvisation Ep 189

    Pedro Eustache Podcast; Bonus Episode on Improvisation Ep 189

    This is a Bonus episode! (This is the type of Bonus content that Patrons get on a regular basis. For more info on becoming a Patron, Click Here)

    There was so much positive feedback from our 2 previous episodes with Pedro Eustache (episodes 187 & 188), we decided to add a 3rd episode.

    In this Bonus episode with the world-class woodwind specialist, Pedro Eustache, we wound up talking about: 

     

    • How he transports all his instruments when performing with Hans Zimmer

    • How Pedro creates new instruments

    • How to play what you hear in your head 

    • An improvisation tip about playing conceptually and a Coltrane example 

    • Pedro’s 3 principles for transcribing

    • An exercise to play through the changes

    • And more! 

    In case you did not listen to Episodes 187 or 188, here’s a brief Bio on Pedro… 

    Pedro, widely known as Pedro Flute, is an award winning world-class flute/winds/wind synthesist/electronics soloist; composer, lecturer, educator, and researcher.

    Pedro is a founding member of El Sistema's “Simon Bolivar Symphony Orchestra” (Venezuela). 

    He has a collection of around 600 musical instruments [both acoustic,& electronic], which includes many uniquely designed/built by himself.

    Pedro is the winds featured soloist with "Hans Zimmer Live", and held the same position with New-Age super star Yanni from 1995-2006.

    He has also performed with Sir Paul McCartney, Sir John Williams, Herb Albert, Alex Acuna and countless others.

    The link to his full Bio is on our website - https://saxophonepodcast.com

     

    Our sponsor for this podcast is Rovner Products, makers of fine ligatures for over 50 years. The new Deep V Series of mouthpieces for alto and tenor saxophones, redefines tone quality by enhancing the player’s clarity and presence. We provide the tone, you provide the character.

     

    Episode 126 - The Stars Fell On Alabama

    Episode 126 - The Stars Fell On Alabama

    It's the delightful "Stars Fell On Alabama" under the Same Difference microscope this episode! Join AJ and Johnny as they listen to and discuss versions of this sometimes forgotten Jazz standard by Louis Armstrong, Billy Holiday, Ella Fitzgerald, Harry Connick Jr., Cannonball Adderley and John Coltrane, new-to-us artist the Boilermaker Jazz Band, and a special (and unplanned) tribute to the late Jimmy Buffett.

    Muere Robbie Coltrane y siempre lo recordaremos en la comida del mundo de Harry Potter

    Muere Robbie Coltrane y siempre lo recordaremos en la comida del mundo de Harry Potter
    Robbie Coltrane, mejor conocido por su papel de Rubeus Hagrid en Harry Potter ha perdido la vida a la edad de 72 años, aunque tuvo una larga carrera como actor, su papel más icónico fue como el amigo gigante de Harry, Ron y Hermione, siempre será recordado por ese personaje, pero también por su amor al hidromiel y a otro tipo de comida en el mundo de Harry Potter.

    See omnystudio.com/listener for privacy information.

    Alice Coltrane och den svåra konsten att sluta vara konstnär

    Alice Coltrane och den svåra konsten att sluta vara konstnär

    Poeten Arthur Rimbaud lade ned pennan för gott vid 21 års ålder. Det gör honom till en av kulturens få förtidspensionärer, vilka Teodor Stig-Matz vill lyfta i denna essä.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    1917 signerade Marcel Duchamp en urinoar, placerade den i en utställningssal och skapade därmed Fountain. I över ett sekel har detta verk – och alla de tusentals verk som skapats i dess efterföljd – fått barn att utbrista ”det där kan ju vem som helst göra!” och deras föräldrar att förvirrat försöka förklara vad modern konst är. Men efter detta, och en rad andra banbrytande verk, var Duchamp trött på den i hans ögon genomkommersialiserade konstvärlden – så trött att han i slutet av 1920-talet lämnade den för att i stället ägna sig åt att spela schack. Detta var han för övrigt skapligt bra på, han tävlade både i de franska mästerskapen och i schack-OS.

    När Duchamp sade upp sig från konstvärlden skrev han in sig i historien som en av kulturens förtidspensionärer. Listan över dessa är kort, men innehåller förutom den franska konstnären några riktiga storheter, som poeten Arthur Rimbaud och Pink Floyd-sångaren Syd Barrett. En fjärde person som brukar räknas till kategorin är jazzmusikern Alice Coltrane. I eftervärldens ögon är hon kanske mest känd för att ha varit gift med saxofonisten John Coltrane, men i slutet av 1960-talet släppte hon en serie skivor som inte låter som någonting annat, där drönande indiska instrument och avantgardistiska frijazzrytmer agerar fond till duggregnslätta improvisationer på harpa. Sedan lämnade hon musikbranschen för ett liv som hinduisk guru.

    Hur kom hon fram till denna ovanliga blandning av ljud? Och varför pensionerade hon sig? Den amerikanska musikvetaren Franya J Berkman visar i sin biografi Monument Eternal: The Music of Alice Coltrane att svaren på dessa två frågor är tätt sammankopplade. För det första handlar det om musikerns bakgrund. Redan under barndomen i krigsårens Detroit började hon spela piano i stadens gospelsjungande baptistkyrkor. Detta var en ovanligt fri musikalisk miljö; en kör kunde gå från att sjunga en sång till en annan utan förvarning eller paus, och därför var det av högsta vikt att personen som ackompanjerade var snabb, kreativ och kunde improvisera. Det var också här grunden lades för Coltranes andliga utveckling.

    Som ung vuxen bytte hon gospeln mot bebop och kyrkorna mot rökiga klubbar. Det var på en sådan hon först träffade sin framtida make, och det var med honom hon i mitten av 1960-talet började utforska österländsk religion i allmänhet och hinduism i synnerhet. Detta var de knappast ensamma om under den här tiden. Indien var det trendigaste som fanns, något som kanske bäst exemplifieras med hippierörelsens intresse för transcendental meditation och The Beatles resa till landet 1968. Men för Alice Coltrane handlade det inte om någon fluga, utan om en livsåskådning som skulle komma att ta allt större plats i såväl hennes musik som hennes liv.

    Fram till 1967 hade Alice Coltrane uteslutande spelat piano, men John trodde att den notoriskt svårspelade – och i jazzmusik ovanliga – harpan också skulle passa hennes musikaliska sinne. Sagt och gjort beställde han en, men innan den hann komma fram dog han plötsligt, 40 år gammal i sviterna av levercancer. Makens död och instrumentet han lämnade efter sig resulterade i två saker. Dels såg Coltrane harpan som ett instrument med vilket hon kunde låta sin mans ande leva vidare i musiken. Under de följande åren kom den därför att bli hennes huvudsakliga instrument. Dels gick hon in i en längre period av depression, där religionen blev det enda som kunde hjälpa henne. Hon började få uppenbarelser, träffade en guru vid namn Swami Satchidananda och besökte Indien för första gången.

    Att hon sedan lämnade musikbranschen för att enbart syssla med religion kan te sig som både naturligt och märkligt. Å ena sidan hade hinduismen alltså spelat en allt större roll i Coltranes liv efter makens död. Å andra sidan var hon på toppen av sin karriär, och de sista skivorna hon släppte innan beslutet vittnar om att hennes skaparkälla var långt ifrån uttömd.

    När Marcel Duchamp dog 1968 var den gängse uppfattningen att han inte hade skapat några nya större verk sedan han lämnade konstvärlden. Så visade sig dock inte vara fallet. Kort efter hans död avtäcktes Étant donnés som han hade arbetat på i hemlighet mellan 1946 och 1966. Verket består av ett rum, i rummet finns det en dörr som inte går att öppna, men som har flera springor. När man för sina ögon mot någon av dessa ser man en skulptur av en naken kvinna med en gaslampa i handen, liggande framför ett skogslandskap. I dag ses det som ett av hans allra främsta verk; konstnären hade alltså inte lämnat konsten bakom sig – bara konstvärlden.

    Något liknande kan sägas för Alice Coltrane. Även om valet att ägna sig åt religion på heltid markerade slutet för hennes bana som professionell musiker fortsatte hon att göra musik med sina följare på det ashram hon byggde upp i Kalifornien. Dessa stycken – som länge bara fanns att höra på mycket sällsynta kassettband, men som nu finns tillgängliga även i digital form – består av församlingens mässande över repetitiva, transskapande, rytmer och Coltrane som bytt ut sin harpa mot en synt.

    Musiken ger intrycket av att gå runt i cirklar, utan någon egentlig början eller slut; ett försök att komma så nära evigheten som möjligt genom att om och om igen upprepa Guds olika namn. På ett plan påminner den om annat hinduiskt mässande – den närmaste referensen för oss i Sverige är kanske de orangeklädda Hare Krishna-medlemmarna som ibland kan ses sjunga och spela på torg i storstäder – på ett annat är det något väsensskilt: en kvinna på toppen av sin förmåga, en människa som inte kan sluta skapa, trots att knappt någon längre hör på.

    OBS
    svNovember 18, 2021

    La parola della settimana: transizione (di Massimo Sebastiani)

    La parola della settimana: transizione (di Massimo Sebastiani)
    Sentiamo parlare sempre più spesso di transizione, quasi ossessivamente e perfino nel calcio dove la parola ha sostituito il più casareccio contropiede. Che differenza c'è tra un 'anno di transizione' e la transizione digitale? Tra il Liverpool e John Coltrane? Cambiare è vivere o morire? Perché la parola si usa anche in fisica e chimica?

    Episode 200 - Jon Batiste

    Episode 200 - Jon Batiste

    For this very special 200th episode, Simon and Brian revel in the boundless creativity of musician Jon Batiste. The Late Show bandleader joins Sodajerker from his piano to explain the writing process behind his life-affirming record We Are, how he understands music in terms of frequencies, and what he feels is his superpower as an artist.

    Better Go Soul S1E9 - NBA Focus - Bill Russell a life at The Garden

    Better Go Soul S1E9 - NBA Focus - Bill Russell a life at The Garden
    In questo episodio di Better Go Soul torniamo indietro nel tempo, nella mecca della pallacanestro, il Boston Garden dei gloriosi Celtics. La storia parte da un viaggio a Boston di qualche anno fa, passa per Kevin Garnett ed arriva a Bill Russell, il più vincente giocatore dello sport professionistico americano con 11 anelli in 13 stagioni giocate. Ma Bill non amava essere definito un giocatore di basket: era molto più di questo. Trascorse tutta la vita ad essere accettato non come giocatore nero, ma come UOMO. Vittima della segregazione razziale e delle assurde leggi Jim Crow, negli anni 60 e 70 lottò per i diritti civili del suo popolo al fianco di Kareem Abdul Jabbar e Muhammad Alì, molto più di quanto fece in campo con l'avversario di sempre Wilt Chamberlain. Sulle note di Duke Ellington, Syl Johnson, Sam Cooke, James Brown e John Legend, ripercorriamo la storia di the GOAT, il più grande di tutti i tempi. A man, Bill Russell.

    Episode 5: John Coltrane - My Favorite Things (ALBUMREVIEW.NET)

    Episode 5: John Coltrane - My Favorite Things (ALBUMREVIEW.NET)
    Audio review of John Coltrane's album, "My Favorite Things". Break out the scotch, the bourbon or a fine wine when you spin this record. Or for many of you, listen to it on your phone. With only four songs on the album, My Favorite Things clocks in at 40:25. Each song brings a positive, calming vibe that immediately makes you feel as if you are in a dark jazz club in New York or San Francisco.

    The basement is filled with tables all pointing towards a very, very small stage. Picture the wait staff buzzing past each table on the floor, serving drink after drink, each occupied table is lit by one candle, and all the patrons are in a trance, staring at the musicians.

    Episode 021: Blue.

    Episode 021: Blue.

    Miles Davis plays right into my soul. His work was the inspiration for the theme music for this podcast. This week's poem, "Blue." is something of an ode to his work, probably even composed or at least dreamt up while listening to "Kind of Blue." If you haven't listened to any  of his work, fire up your music service of choice and dig out his music. Especially if you like my musical homage that greets you and takes you through this podcast each week.

    Hey, I'd love to hear what you think of the podcast, whether it's a specific poem or the format, or whatever's on your mind! Leave a review or a comment in your podcast app, or catch me on Twitter @Lefthandrob.

    After listening to the podcast (or while listening), visit one of these sites and donate for the cause, because All Black Lives Matter and my fellow white (and cis) people we need to get in the game:

    Donate to Black Lives Matter

    Donate to the Souther Poverty Law Center

    Donate to the Equal Justice Initiative

    Transgender Law Center

    The poems will continue to flow, but so must the Justice.

    Episode 272 - Jamie Howison: The Man Who Ate with Capon

    Episode 272 - Jamie Howison: The Man Who Ate with Capon
    Jamie Howison struck up an unlikely friendship with the irascible Robert Farrar Capon just before Capon's death, and he's on the podcast to talk about it, ministry, Cornel West, and John Coltrane.

    https://mbird.com/2018/04/the-man-who-ate-with-capon/

    Jamie Howison is a priest of the Anglican Church of Canada and the founding pastoral leader of saint benedict's table in Winnipeg, Manitoba. His most recent book is I Will Not Be Shaken: a songwriter’s journey through the Psalms (Signpost, 2015), co-authored with Steve Bell. His book God’s Mind in that Music: Theological Explorations through the Music of John Coltrane (Cascade, 2012) had its genesis in an essay written for the Collegeville Institute summer 2008 writing workshop, Writing and the Pastoral Life, with much of the book’s first draft written during a short-term residency at the Collegeville Institute in 2011. Jamie also participated in summer writing workshops in 2012 and 2015, and completed short-term residencies in 2009 and 2014.

    Episode 272 - Jamie Howison: The Man Who Ate with Capon

    Episode 272 - Jamie Howison: The Man Who Ate with Capon
    Jamie Howison struck up an unlikely friendship with the irascible Robert Farrar Capon just before Capon's death, and he's on the podcast to talk about it, ministry, Cornel West, and John Coltrane.

    https://mbird.com/2018/04/the-man-who-ate-with-capon/

    Jamie Howison is a priest of the Anglican Church of Canada and the founding pastoral leader of saint benedict's table in Winnipeg, Manitoba. His most recent book is I Will Not Be Shaken: a songwriter’s journey through the Psalms (Signpost, 2015), co-authored with Steve Bell. His book God’s Mind in that Music: Theological Explorations through the Music of John Coltrane (Cascade, 2012) had its genesis in an essay written for the Collegeville Institute summer 2008 writing workshop, Writing and the Pastoral Life, with much of the book’s first draft written during a short-term residency at the Collegeville Institute in 2011. Jamie also participated in summer writing workshops in 2012 and 2015, and completed short-term residencies in 2009 and 2014.

    19Stories:Episode Three Eric Jackson

    19Stories:Episode Three Eric Jackson

    Eric Jackson has been a fixture on the New England airwaves for almost five decades. In addition to be ing an award winning announcer and producer, Eric holds the title of Dean of Boston Jazz Radio.

    He is currently part-time Professor of African-American Studies on the faculty in the College of Social Sciences and Humanities at Northeastern University where he is also a co-host of the Friends of John Coltrane Memorial Concert; which is the world's oldest annual performance tribute to the musical and spiritual legacy of John Coltrane and is now in its 43rd year.

    Please join me as I welcome Eric Jackson to 19Stories.

    Don't forget to subscribe or leave a comment!