kulturreportaget

Vad vill man höra om på radio dagarna före jul? Inte mera om fula granar och årets redan uttjänta julklappar. Inte mera jul till jul. Författaren Stefan Lindberg kom med en alternativ önskelista.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Han ville höra om groddar, navlar, Dagermans strömming och Taj Mahal.

Jenny Teleman och Katarina Wikars drog en lättnadens suck och skred till verket. Det var som att öppna adventskalenderns alla luckor på en enda gång.

Och som bonus en upphittad lista i en gammal sekretär: Rocken tre gånger borta, bilmosningen i Dalarna, vatten i skallen på 14. Vad kan det betyda? Kan man bara ta någon annans lista och göra vad man vill med den?

Och dessutom beställer Evert Taube i Joakim Pirinens gestalt in rätt efter rätt på Gyllene Freden.

Sydamerikas litterära fixstjärna heter César Aira. Han kallades länge för Sydamerikas mest välbevarade hemlighet, men numera är den 66-årige författaren internationellt spridd och översatt.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nyligen kom ”Fri flykt framåt”, tre kortromaner i översättning av Manni Kössler.

César Aira ser på skrivandet som en allvarlig lek och improviserar fram sina romaner.
Att behärska improvisationens konst är nyckeln till lyckan, menar han, som skriver i ett rasande tempo; i genomsnitt tre romaner om året, men ingen på mer än 100 sidor.
Det korta formatet och stilen som liknar en korsning mellan surrealism och barock, påminner om Jorge Luis Borges labyrinter eller Julio Cortázars sätt att hoppa hage.
Språket är enkelt men intrigen desto mer halsbrytande.

Jag behöver två saker när jag skriver.
En tankelek och en känsla som berör mig på djupet.

Ulla Strängberg träffade honom i hans hem i Buenos Aires, belamrat med böcker från golv till tak.
Det blev också en promenad i stadsdelen Flores med sina blommande villaträdgårdar där flera av hans berättelser utspelas, kryddade med en stillsam ironi.

Ironi är en hövlighet mot läsaren. Man får inte ta sig själv på alltför stort allvar.

César Aira.

Producent Ulla Strängberg
ulla.strangberg@sverigesradio.se
Sveriges Radio Jönköping

Kulturreportaget
Vi är flugan på väggen. Vi går in i skapandets innersta rum och synar kulturlivets skuggsidor.
Här hör du Sveriges Radios långa reportage om kultur.

Vem var egentligen Alfred Nobel? Hur kunde sprängämnesindustrins grundare bli mänsklighetens välgörare? Varför bråkas det så ofta om litteraturpriset? Mattias Berg söker svaren i radioarkivets myller.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.

Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.

Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling. Den märklig brevväxlingen mellan Fredsängeln och Dynamitkungen, mötet på sjön i Zürich.

Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris – och försvarsindustri.

Om hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.

Om den bokstavliga striden kring just ”Krig och fred”. Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.

Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.

Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.

Om den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.

Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om ”dödsskuggans dal” trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.

Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.

Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.

Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning – bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.

Om hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, försöker att tolka tecknen.

Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Inte ens ärtsoppan.

Om Nobelkodens dubbla kryptering.

Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.

Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis, som brändes efter hans död. Det yttre uttrycket för hans inre drama - som fick världspremiär först långt in på 2000-talet.

Om hur hans kemipris bara fyra månader efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki gavs just till den vetenskapliga upptäckt som gjort dem möjliga.

Om ouvertyren till Verdis opera "Ödets makt". Och musiken som spelas för kvinnorna längst inne i hans apteringsfabrik under andra världskriget, Blomman från Hawaii och Nya Sätervalsen.

Kort sagt: Om hela dubbelheten. Motsatsernas förening. Nobelkoden.

Medverkande (utöver vad som nämns i programmet):

Del 1: Testamentet.

Ulla Billquist sjunger ”Jag bygger ett luftslott” och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.

Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen ”Dynamitkungen” från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken ”Ned med vapnen” är från programmet Boktornet 1996.

Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.

Del 2: Striderna.

Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av ”Maskeradbalen” från La Scala-operan i Milano 1930.

Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.

Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.

Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 – och enkäten från programmet Efter tre samma år.

Del 3: Kvinnorna.  

Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.

Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda – liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.

Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.

Del 4: Ödets makt.

Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet ”Vem är rädd om Virginia Woolf” från 1983.

Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. – och hans svar – kommer ur programmet ”Vad gör man på Svenska Akademien?” 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.

Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama ”Nemesis” i Kulturnytt 2005.

Professor Arne Westgren talar om att ”mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt”. Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.

Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet ”Förmögen, högt bildad herre…” från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.

Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera ”Ödets makt” spelas av Wien-filharmonikerna 2013.

Slutligen hör vi ett klipp ur programmet ”Bofors. Där de svenska kanonerna smidas” från 1943.

Fotnot:
Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn – i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet – var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.

Rawaa Khiyachi från Syrien bearbetar flykten i sin konst och möter finska konstnären Hanna Kanto. Och pjäsen om när Haparanda var världens nålsöga 1915, påminner om dagens situation vid gränsen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

-Att måla är mitt sätt att fly från verkligheten, säger Rawaa Khiyachi, konstnär i Haparanda på flykt från Aleppo i Syrien. Kanske verkligheten kommer fram medan jag målar.

Hon är en av omkring 400 flyktingar som bor på flyktingförläggningen Cape East i Haparanda. Kulturchefen i Haparanda kommun har lånat ut ett litet rum på Folkets Hus för att Rawaa ska ha någonstans att måla.  

Rawaa Khiyachi är surrealist och hennes konst handlar ofta om kvinnors situation och ofrihet. För tre år sen bombades hennes hus i Aleppo och jämnades med marken. Hon flyttade till sin mor norr om Aleppo. Extrema islamister har hotat henne och sagt att hon måste sluta upp med sin konst och särskilt med att måla nakna kroppar. I höstas flydde hon från Syrien tillsammans med dottern Boran, 16 år. Kvar i Aleppo finns 20-årige sonen Ahmad, som också är konstnär. Pengarna för att fly räckte inte till honom.

I Haparanda går ryktet att Rawaa målar på Folkets Hus. Det gör konstnären Hanna Kanto nyfiken.

 -Det är jätteintressant att en konstnär har flyttat hit från Syrien. Hon kommer från en helt annan värld och sen det finns inte så mycket konstnärer här i Haparanda/Torneå, så jag är jättelycklig att det kommer nya, säger Hanna Kanto som söker upp Rawaa för att lära känna henne.

Men Rawaa kan inte följa med Hanna för att titta på hennes målningar. Hanna har sin ateljé i Torneå på andra sidan gränsen.

I Folkets hus i Haparanda repeterar också några skådespelare pjäsen ”En enkel över Haparanda” som handlar om åren under första världskriget 1914-1918. Då var Haparanda världens nålsöga, den enda gränspassagen där de krigförande länderna i Europa kunde utväxla krigsfångar. Hit kom också många flyktingar på den tiden.

Skådespelarna Pia Suonvieri, Adam Huuva och Ahmadziya Gohari beslöt att spela pjäsen i höst igen för att den påminner mycket om dagens situation i Haparanda.

Det fria ordet var temat då Nässjö hade litteraturfestival och konstutställning i sitt kulturhus. Kristina Sandberg, Arkan Asaad, Ola Larsmo, Jenny Wrangborg, Bo Cavefors m fl framträdde.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hur fritt är ordet? Vems berättelser är det som får komma fram? Detta var grundfrågor i Nässjö Litteraturfestival som även innefattade en konstutställning, "Den kulturelle onanisten",  om och med den kontroversielle förläggaren Bo Cavefors.

Kristina Sandberg, Lotta Lundberg, Arkan Asaad, Ola Larsmo, Athena Farrokhzad, Jenny Wrangborg är några av författarna som deltog.

Mia Gerdin var i Nässjö för att samla röster, intryck och kommentarer.

Mats Eks svanar dansar igen. Nu på Kungliga Operan i Stockholm, 28 år efter världspremiären i Umeå.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Hur minns man ett dansverk och hur förmedlar man rörelserna till en ny generation dansare?

Det har Kerstin Berggren funderat över i kulturreportaget Mats Ek och Svansjön.

Rörelseminnet är starkare än det intellektuella minnet.Har  man en gång lärt sig cykla glömmer man det inte, säger Mats Ek.

Han medverkar i programmet tillsammas med dirigenten JonathanDarlington och Monica Mengarelli som dansade drottningmodern i premiären 1987.En roll som hon nu förmedlat vidare till dagens unga dansare.

Mats Eks uppsättning av Svansjön  blev en världssuccé.Då användes inspelad musik, men nu har Hovkapellet  intagit orkesterdiket

Historien om flyktingpojken Gzim har gått rakt in i hjärtat hos de som mött honom i konstnären Knutte Westers verk. Det har blivit en dokumentärfilm och flera utställningar om Gzims väg genom livet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Knutte Wester är konstnären som alltid står på de svagas sida. I ögonhöjd med dem han skildrar ger han liv och känslor åt de svåra frågor och känslor som kantar flyktingars liv.

Just Gzim som kom till Sverige från Kosovo fick en alldeles särskild plats i Knutte Westers arbete. De möttes på en flyktingförläggning i Boliden i Västerbotten, blev vänner och sen har deras kontakt resulterat i flera utställningar, men även en uppmärksammad dokumentärfilm.

Knutte Wester arbetar framför allt med skulptur, film och teckning och hans verk ger som sagt röst åt människor som sällan hörs i samhällsdebatten. För att komma dem nära flyttar han gärna sin ateljé till dem han vill skildra.

Kerstin Berggren har träffat Knutte Wester regelbundet sedan han gick ut Konsthögskolan i Umeå för drygt tolv år sedan och i dagens Kulturreportage får lyssnarna följa med på en resa mellan ateljéer, flyktingbarn och filmpremiärer.

Ett program av Kerstin Berggren.

Jag var tio när jag såg en utställning med Carl Fredrik Hills måleri. Det var något med landskapen. De blommande träden, ljuset. Som om jag fick syn på något i bilderna, förändrade min egen blick.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Vad är det som händer i mötet med viss konst? Richard Dinter träffar konstnärer, intendenter och fotografer. Några pratar om egna personliga minnen, andra funderar över bilden och dess kraft. Och på ett tåg till Lund sitter författaren Kerstin Norborg och tittar ut över det skånska landskapet. Hon har just kommit ut med romanen Marie-Louise, en fiktion om en av Carl-Fredrik Hills systrar, en roman som hela tiden kretsar kring bilder, inte minst broderns blommande träd.

Fredrik Wadström berättar historien om den dramatik som funnits kring de sex litterära Nobelprisen, en dramatik förstärkt av det kalla kriget och av synen på kultur i Sovjetunionen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Nobelprisets 115 år har sex ryskspråkiga författare tilldelats litteraturpriset, den senaste 2015 när Svetlana Aleksijevitj från Belarus får priset. De sex författarna har inte särskilt mycket gemensamt annat än att deras författar- och levnadsöden präglats av den politiska utvecklingen i Sovjetunionen. Flera av de sovjetiska litteraturprisen har också orsakat några av de största bråken i Nobelprisets historia.

Den första ryskspråkiga pristagaren Ivan Bunin levde i exil i Frankrike när han mottog priset 1933. Boris Pasternak förföljdes i hemlandet och tvingades avstå Nobelpriset 1958. 1965 års pristagare Michail Sjolochov var de sovjetiska myndigheternas favorit. Aleksander Solzjenitsyn hindrades från att åka till Stockholm 1970 och utvisades till väst fyra år senare. Joseph Brodsky levde sedan många år tillbaka i USA när han mitt under perestrojkan fick ta emot nobelchecken 1987. Svetlana Aleksijevitj föddes i Sovjetunionen men blev känd för den stora publiken först i samband med den nya öppenheten på 1980-talet. Hon fick sitt stora internationella genombrott först efter sovjetimperiets sammanbrott.

I programmet medverkar översättaren Hans Björkegren, ledamoten i Svenska Akademien Kjell Espmark och författaren Svetlana Aleksijevitj. Uppläsare: Anna Pettersson

I kulturreportaget Det kollektiva omedvetna är fortfarande inte kartlagt, tar oss Lars Hermansson med till kreativa kollektiv i samtiden och historien.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Begreppet kollektiva lösningar har sedan realsocialismens misslyckande varit ett misskänt begrepp. Individanpassade lösningar har däremot haft en mer positiv klang. Under 90-talet vilade något av ett löjets skimmer över 60- och 70-talens bostadskollektiv, minns t. ex Lucas Moodyssons film Tillsammans. Men de senaste tio åren har en förskjutning skett i synen på det vi delar med andra. Åtminstone bland unga kulturutövare. Att bo i kollektiv kan vara en nödlösning för att det är svårt att hitta bostad, men det kan också vara ett sätt att blir mer kreativ i gemenskap med andra. Men när gör man någonting tillsammans egentligen, och hur viktig är signaturen, den subjektiva vinkeln? 

Medverkar gör popgruppen och konstnärskollektivet Den svenska björnstammen, medlemmar ur ateljékollektivet Ett eget rum samt Christofer Gradin Franzén, en av grundarna av gåvoekonomiprojektet Hoffice.

I våras stormade det runt Kalmars Konstmuseum. Beskedet om chefsbyte slog ner som en bomb. Sen följde en hetsig debatt om besökssiffror och om den smala samtidskonsten har en plats i mindre städer.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

2008 invigdes ett helt nytt konstmuseum i Kalmar. En svart låda ritad av prisbelönta arkitekter byggdes upp mitt i stadsparken med utsikt mot Kalmar Slott. Ett bygge som försenades på grund av kraftiga protester från en del av kalmarborna.

Men försvararna stod på sig, investeringen skulle bli starten på något nytt. Kalmars konstmuseum skulle bli en spjutspets och det nya huset skulle locka allmänheten. De första åren efter invigningen pekade också allt i rätt riktning. Bengt-Olof Johansson, som blev ny chef, har byggt upp en verksamhet där samtidskonsten får stort utrymme och där projekten har nått spridning långt utanför länets gränser. Men hur har han lyckats med förankringen i Kalmar?

Magnus Jensner var förste konstintendent vid Dunkers kulturhus i Helsingborg som byggdes 2002. Fem år senare satte kommunledningen i gång en process för att ”sänka tröskeln” på innehållet i verksamheten. Magnus Jensner valde att sluta. Nu är han på väg att bygga upp något nytt vid Hallands konstmuseum i Halmstad, som bland annat ska få en ny konsthall för samtidskonst. Hur ska han lyckas den här gången?

Erika Norberg körde tvärs över landet från Kalmar till Halmstad och pratade med de båda museicheferna. Vi hör också Karolina Petersson, chef för konstavdelningen i Halmstad kommun, besökare vid Kalmar Konstmuseum och arkivmaterial från debatten i Kalmar i våras. Bland annat med röster från årsmötet i Kalmar Konstförening, konstnärerna Åsa Jungnelius och Gustav Hellberg och kommunalrådet Johan Persson.

Att få en roll i Hollywood är inte lätt. Man kan ha fel näsa, vara för mager eller för gammal. I drömfabriken har rollbesättarna mycket bestämda idéer.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Ewan Chung, amerikan med kinesiskt ursprung får ofta spela 20-åriga läkare eller it-tekniker trots att han fyllt 40 och har ett brett register. I filmbranschen tänker man fortfarande ganska stereotypt.

I det tredje avsnittet av Kerstin Berggrens reportageserie Vykort från drömfabriken får vi möta några personer som lever och arbetar i Los Angeles nöjesindustri. USA:s Edit Piaf, fotografen som kalls The One Shot Woman och mannen som sprängde dödsstjärnan i den första Star Wars-filmen.

Lyssna även till de tidigare programmen i serien:

Vykort från drömfabriken del 1

Vykort från drömfabriken del 2

Skådespelaren och författaren Birgit Tengroth skulle fyllt 100 år i år. Kulturreportaget minns henne med ett program av Katarina Wikars från 1998.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Katarina Wikars bläddrar sig bakåt bland filmstjärnor, förbrukad erotik och becksvarta veckojournaler och återupptäcker en äppelkindad skådespelerska som aldrig kom till Hollywood och en kedjerökande författare som skoningslöst lämnade ut alla, men ändå mest sig själv.

Birgit Tengroth fick ofta spela den kärnsunda, högbröstade oskulden i trettiotalsmelodramerna, men 1948 debuterade hon med novellsamlingen Törst och gjorde skandal.

Medverkar i programmet gör bland annat krönikören Marianne Zetterström och Gustav von Platen, f d chefredaktör på Svenska Dagbladet. Som uppläsare hör vi Viveka Seldahl.

De utslitna kropparna befolkar poesin, prekariatet hämnas i prosan och robotarna knuffar ut tjänstemännen från kontoren.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Efter vårens arbetskritiska debatt fokuserar Katarina Wikars och Jenny Aschenbrenner på arbetet i sig. Vad gör folk på jobbet egentligen? Och hur skildras det i konsten och litteraturen?

Hur ser en filosof ut när den arbetar? Labour in a single shot heter filmaren Harun Farockis sista utställning om arbete i Rio, Berlin, Hanoi. Hör serietecknaren Klara Wiksten om fas 3 och författaren Elise Karlsson om Linjen. En klassiker om arbetslivet är fotografen Lars Tunbjörks bok Kontor från 2002. Poeten Johan Jönson skriver om kroppen och slitet. Sociologen Roland Paulsen försöker svara på sina egna frågor ur Vi bara lyder. Och ur arkivet läser Willy Kyrklund ur Solange: Varje dag klockan fem när jag går ut genom kontorsdörren ska en strömbrytare vridas om i min själ och alla minnen från denna drömlika plats ska slockna.

Vidare en scen ur Välkommen till prekariatet med Teateretablissemanget, 
dikten Arbetsglädje av Jenny Wrangborg, en intervju om Kontorsfolket med etnologen Birgitta Conradson och citat ur Cirkulation av Magnus Florin.

Länk till utställningen Labour in a single shot: http://www.labour-in-a-single-shot.net/en/films/

Respekt. Det är mottot för Trampolinhuset i Köpenhamn där konstnärer, asylsökande och volontärer skapar en värdig tillvaro för människor på flykt.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

-Världen är för stor, tycker den danske författaren Kaspar Colling Nielsen som skrivit dystopin ”Det danska inbördeskriget 2018-2024”. Kriget bryter ut på grund av finanskrisen. Arbetslösa och bostadslösa ger sig ut att mörda bankfolk och rika.

I verkligheten har det gått ett halvår sedan attentaten i februari Köpenhamn, mot synagogan och ett möte om yttrandefrihet och hädelse. Två människor dödades, flera skadades.

Det är i höst också tio år sedan Jyllandsposten publicerade Muhammedteckningarna.

I somras blev främlingsfientliga Dansk Folkeparti näst största parti i danska valet. Och den nya regeringen minskar på ersättningen till asylsökande.

Enligt Kaspar Colling Nielsen är dock flyktingdebatten bara en symbolfråga för politikerna, det enda sätt man har att positionera sig till höger eller vänster. Flyktingarna är inget som hotar demokratin, det hotet kommer från annat håll, från en rå kapitalism som gör att vi i väst är redo att göra avkall på både demokrati och humanism.

Det finns ett Danmark som blir alltmer främlingsfientligt, men det finns också ett annat Danmark. En motrörelse.

Helene Alm reste till Köpenhamn och besökte bland annat Trampolinhuset, ett medborgarhus som startadedes av några konstnärer och drivs av asylsökande och volontärer.

I programmet intervjuas modedesigern Dady de Maximo som överlevde folkmorden i Rwanda, Morten Goll och Tone Olaf Nielsen som startade Trampolinhuset, volontären Judit Katz, Anne Boukris som driver den judiska filmfestivalen i Köpenhamn och Kaspar Colling Nielsen, författaren till "Det danske borgerkrig 2018-2024".

En konkursdrabbad stad söker sin framtid. Förfall och folkflykt ska vändas till förnyelse och tillväxt. Men för vem är den nya tidens Detroit? Åk med på en biltur och möt människorna som bor här.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Anna Tullberg tar dig med på en tur genom Detroit, bilindustrins vagga och den största stad i USA som gått i konkurs. Här finns ont om pengar för att hålla igång infrastrukturen; gatlamporna är trasiga, många människor får vattnet avstängt. Jobben försvann för länge sedan och efter de stora kravallerna 1967 övergav flertalet vita staden. I dag är över 80 % av befolkningen svart.

”Men de flesta av oss är osynliga” säger författaren Marsha Battle Philpot. ”Och det beror på att vi inte räknas.” Hennes vänner har berättat om hur alla vita klasskamrater försvann från skolan under en och samma sommar.

På en annan gata möter du Mike Score, vd för Hantz Farms. Han planterar träd i nedgångna bostadsområden för att göra dom uthärdliga att leva i.

I Detroits ghetto berättar pastor Mama Sandra Simmons om hur fattiga får betalt av stora företag för att plundra ödekåkar på åtråvärt byggmaterial. Och om hur flott graffitti målas av unga vita för att höja statusen på området, så att finansiärerna vill flytta in med kapital. Vad händer med de fattiga då? För vem är förnyelsen?

Steve Tennent kör bilen. En gång var han roddare åt Iggy and the Stooges.

Du hör också författaren Rebecca Golden, Rich Feldman från Boggs Center, Marian Kramer på Michigan Welfare Organisation, konstnären och musikern Cary Loren från Destroy all Monsters samt Sharon Zukin, professor i sociologi på University of New York m fl.

Vad kan stackmolnen göra med dig, kallfronten, den lätta brisen över Dogger Bank? Om att måla minnet av en himmel, skriva ett oväder, försöka stoppa en orkan och gå vilse i en dimma av whisky.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Katarina Wikars träffar konstnärerna Karin Mamma Andersson och Bigert & Bergström, författaren Erik Andersson och lyssnar på Utsikter för de närmaste 24 timmarna från 1938.

Andra observatörer: Nick Caves väderdagbok, Karen Duves regnroman, Eduard von Keyserlings vågor, Pamela Jaskoviaks sjuttiotalssomrar, SMHI:s förutsägelser, Carl Fredrik Hills trovärdiga väder, Rolf Wohlins recensioner, Nina Simones regn, Sei Shonagons iakttagelser ur Kuddboken upplästa av Hedvig Weibull med Florian.

Och sist men inte minst konstprojektet Weather reports you av Roni Horn: Hur påverkar vädret ditt sinnestillstånd? Har du någonsin varit rädd för vädret?

Vad hände i Stockholms parker i mitten av 80-talet? Vilka hängde där? Vad tänkte de på? Och vad hade parkerna för roll i staden? Gunnar Bolin sätter punkt för ett 29 år gammalt projekt.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

I dagens Kulturreportage får ni följa med Gunnar Bolin på en djupdykning bland gamla inspelade band från 1986. En relativt ung Gunnar Bolin hade då förhoppningar om att göra en dokumentär om människor i Stockholms parker.

Två år senare hade ännu inget program blivit gjort och Gunnar Bolin bestämde sig för att lägga till en intervju med Stockholms legendariske stadsträdgårdsmästare, arkitekten Holger Blom.

27 år senare hade ännu inget program blivit gjort.

I augusti 2015 bestämde sig Gunnar Bolin för att avsluta projektet.

Vad kan stackmolnen göra med dig, kallfronten, den lätta brisen över Dogger Bank? Om att måla minnet av en himmel, skriva ett oväder, försöka stoppa en orkan och gå vilse i en dimma av whisky.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Katarina Wikars träffar konstnärerna Karin Mamma Andersson och Bigert & Bergström, författaren Erik Andersson och lyssnar på Utsikter för de närmaste 24 timmarna från 1938.

Andra observatörer: Nick Caves väderdagbok, Karen Duves regnroman, Eduard von Keyserlings vågor, Pamela Jaskoviaks sjuttiotalssomrar, SMHI:s förutsägelser, Carl Fredrik Hills trovärdiga väder, Rolf Wohlins recensioner, Nina Simones regn, Sei Shonagons iakttagelser ur Kuddboken upplästa av Hedvig Weibull med Florian.

Och sist men inte minst konstprojektet Weather reports you av Roni Horn: Hur påverkar vädret ditt sinnestillstånd? Har du någonsin varit rädd för vädret?

Hjärtat bultar för världen på konstbiennalen i Venedig. Samtidigt byter konstverk ägare för miljonbelopp i kulisserna. Går ekvationen ihop? Varför är det så viktigt för konsten att vara världssamvete?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Curator för årets Venedigbiennal är Okwui Enwezor. Han slog igenom med Documenta 2002 då världen tog ett kliv in i samtidskonsten. Nu tar han åter igen  pulsen på samtiden och lyfter in världens stora frågor i sin utställning som handlar om All världens framtider. Och som en bakgrundston ljuder en maratonuppläsning av samtliga tre volymer av Karl Marx Das Kapital.

Dessutom visas konst i 89 paviljonger och mer än 40 sidoutställningar.

Cecilia Blomberg rör sig bland nationer och globala krishärdar och träffar utställningsmakarna  Okwui Enwezor, Katerina Gregos, Philippe van Cauteren och Tamara Chalabi,  samt konstnärerna Isaac Julien, Lina Selander, Salam Atta Sabri och Petra Bauer.